the little things

Tack gud för chokladkalendrar!
Och tack mamma för att du skickade en till mig i år.
Stor, men inte så stor... KAN man förresten bli för stor för chokladkalendrar - tror inte det.
Det är kanske den bästa delen av dagen, vissa dagar.
Att få börja dagen med en liten bit choklad.
När allt är mörkt och kallt och man helst av allt vill ligga kvar i sängen ett par timmar till. Då är det det som gör det. Kanske borde införas som tradition resten av året åxå?

The next best thing just nu är att få ta på sig pyamasbyxor i ljusblå, rutig flanell så fort man kommer hem från skolan. Bara krypa ner i dem gör stor skillnad. Mycket mysigare att plugga i pyamasbyxor än annars. Mycket mysigare att göra det mesta i pyamasbyxor förresten.

En annan sak som jag tänkt på är att de säger att det man får igen är det man skickar ut.
Det stämmer till stor del.
Men oh vad trevligt om det inte bara var jag som skickade ut bra saker först, om någon faktiskt skickade ut nått snällt, mjukt och fint till mig först.. Jag skulle med glädje svara och skicka ut allt gott jag bara kunde tillbaks. Det är att göra fina saker för andra som skänker mest glädje här i livet. Och jag älskar att göra det.
Men det skulle bara vara så skönt, om någon bara mötte mig med det där fina först, innan jag gjort det, och visade att 'jag tänker på dig med hjärtat, bara för att du är. Du behöver inte göra något. Du finns där ändå, alltid'. Ovillkorlig liksom.
Det kanske är så, det hoppas jag och tror, men det var bara ett tag sen jag kände det.
Och jag saknar att känna det.