I ♥ gayboy
vi sitter på bussen hem, det är kväll och det är mörkt ute.
jag sitter och kramar, pillar, gosar och pussar på min Baby, som sig bör. bakom oss sitter en 14årig tonårsgrabb.
Baby flinar lite generat och säger att han-där-bakom säkert snart inte vet vart han ska ta vägen.
jag flinar jag med, och hånglar upp henne ännu mer.
världen får tycka vad den vill.
killen bakom plingar, och bussen stannar på hans hållplats.
han börjar gå mot dörren, stannar, vänder sig om, rodnar så som bara tonåringar kan och börjar stamma fram på engelska: it is so great what you are doing. showing your love in public like this. you are such an inspiration to young gay people. i just wanna say thank you.
vi tyglar våra lustar att krama om honom med tårfyllda ögon, och säga att han inspirerar han med, way to go you! och säger bara "thank you, thank you very much". och ger tummen upp.
sånt är värt så mycket.
sånt är värt gånger 10 alla stirrande blickar, alla skakningar, muttringar, alla ilskna uppsyner och försök till nedvärderande kommentarer för att trycka tillbaka det som skrämmer in i garderoben.
jag vägrar skämmas, jag vägrar vänta tills jag kommer hem med att visa vem jag tycker om. jag vägrar dra upp byxorna och kamma håret och släppa taget om min Baby.
och titta så fint det blev.
så modig han var!
vi har inspirerat någon bara genom att älska.
och det väger upp allt annat.
nästa gång någon visar sin olust över mig eller oss, lika klart som man visar avsky mot våld, misshandel, hat, vanvård, exkrementer, smuts, blod eller annat som får folk att rysa. nästa gång någon visar sin olust på samma vis mot mig eller min kärlek ska jag vara ännu starkare.
jag inspirerar. jag hjälper. om så bara en endaste, så är det värt det.
bonus är att jag har världens bästa mamma.
att jag kan hoppa hem och ringa henne och berätta och hon blir lika glad som jag och förstår. och är stolt. över mig och vad jag gör.
det du!
förövrigt har min Baby åkt för denna gången.
jag kryper ner under mitt täcke, nosar på kudden som luktar som hon, och tänker på hur hennes händer och armar känns runt mig när hon kramar mig, hur hon andas när hon sover, och hur man kan vakna upp mitt i en kyss när hon är här. och hur bara snälla drömmar finns då.
än så länge lever jag på tanken om att jag bara har hittat hälften av alla kärleks-lappar hon gömt i mitt rum.
men jag saknar...
jag sitter och kramar, pillar, gosar och pussar på min Baby, som sig bör. bakom oss sitter en 14årig tonårsgrabb.
Baby flinar lite generat och säger att han-där-bakom säkert snart inte vet vart han ska ta vägen.
jag flinar jag med, och hånglar upp henne ännu mer.
världen får tycka vad den vill.
killen bakom plingar, och bussen stannar på hans hållplats.
han börjar gå mot dörren, stannar, vänder sig om, rodnar så som bara tonåringar kan och börjar stamma fram på engelska: it is so great what you are doing. showing your love in public like this. you are such an inspiration to young gay people. i just wanna say thank you.
vi tyglar våra lustar att krama om honom med tårfyllda ögon, och säga att han inspirerar han med, way to go you! och säger bara "thank you, thank you very much". och ger tummen upp.
sånt är värt så mycket.
sånt är värt gånger 10 alla stirrande blickar, alla skakningar, muttringar, alla ilskna uppsyner och försök till nedvärderande kommentarer för att trycka tillbaka det som skrämmer in i garderoben.
jag vägrar skämmas, jag vägrar vänta tills jag kommer hem med att visa vem jag tycker om. jag vägrar dra upp byxorna och kamma håret och släppa taget om min Baby.
och titta så fint det blev.
så modig han var!
vi har inspirerat någon bara genom att älska.
och det väger upp allt annat.
nästa gång någon visar sin olust över mig eller oss, lika klart som man visar avsky mot våld, misshandel, hat, vanvård, exkrementer, smuts, blod eller annat som får folk att rysa. nästa gång någon visar sin olust på samma vis mot mig eller min kärlek ska jag vara ännu starkare.
jag inspirerar. jag hjälper. om så bara en endaste, så är det värt det.
bonus är att jag har världens bästa mamma.
att jag kan hoppa hem och ringa henne och berätta och hon blir lika glad som jag och förstår. och är stolt. över mig och vad jag gör.
det du!
förövrigt har min Baby åkt för denna gången.
jag kryper ner under mitt täcke, nosar på kudden som luktar som hon, och tänker på hur hennes händer och armar känns runt mig när hon kramar mig, hur hon andas när hon sover, och hur man kan vakna upp mitt i en kyss när hon är här. och hur bara snälla drömmar finns då.
än så länge lever jag på tanken om att jag bara har hittat hälften av alla kärleks-lappar hon gömt i mitt rum.
men jag saknar...
posted by Mio at 6:19 em
7 Comments:
Naaaaw, så fantastiskt gulligt! :D
Jag tror och hoppas på att de flesta av de där blickarna man tolkar som fientliga homofoba blickar egentligen är nyfikna glada smått avundsjuka blickar, faktiskt! :)
you forgot my "go for it!"
Goo..!! Du är som jag vägrar skämmas för den man är och för sin kärlek..!! Keep it up and be strong.. vfr ska man "skämas" för ngt så vackert som kärlek...!?
Och den där killen var extremt modig tycker jag, det är det där lilla som värmer så otroligt mycket, de är det som tar bort allt de andra...!!
jag tycker att vi borde clona den där lillkillen :)
love him too!
men ååh. sånt trodde jag inte hände. med lillkillen asså.
Naaaw.. man vet ju inte om man ska skratta eller gråta.. :'D
Skicka en kommentar
<< Home