sjuk och lite ynklig

...fast ibland känns det nästan helt okey att vara sjuk.
till exempel om det får en söt tjej med svart, rufsigt trollhår att dyka upp utanför ens dörr innan hennes kvällsföreläsning, med en kram, medtagen pizza och en långstjälkad mörkröd ros.
då känns det alldelles väldigt okey att vara sjuk. faktiskt.

men det var så fin att jag nästan blev rädd...
ett "OJ...", ett "tack" och ett lite generat rodnande var ungefär det jag kunde få fram i stunden. vad gör man när någon verkar vara fin och bra liksom?
jao, jag har dejtat som tusan lately känns det som, men nån sån här har jag inte träffat på. jag är liksom ställd. det är läskigt som tusan med bra folk... då måste man liksom lära sig lita på att något bra kan kanske hända. samtidigt som det är något bra man åxå kan förlora.
scary shit...
men jag vill försöka att vara modig...

men oj... tvungen att kika lite på rosen med jämna mellanrum. så att den verkligen står där och finns.
det gör den... =)
sen kom hon tillbaks igen, efter kvällskursen. när solen gått ner och stjärnorna kommit tillbaka.
film och vara nära.
och sova över.
fast två sjuklingar, så det blev ju till att faktiskt sova..
men ligga nära, hålla om, och leka med fingrarna över hennes rygg är åxå nice. väldigt nice faktiskt...
fast jag tycker hon kan bli frisk snart, och jag med.
...so that I may kiss her soon again..