somebody told me you had a boyfriend, that looked like a girlfriend
fast jag skulle åxå kunna skriva "ring ring" i rubriken.
för det är min mobiltelefon som låter så nämligen.
I'm really more of a msn-person än en sån som ringer till folk. fast jag tycker ju om att prata i telefon åxå. men att ringa upp folk är inte riktigt min grej. speciellt inte nytt folk. på msn kan man snacka på utan att ha någon riktig agenda när man pratar, eller initiell orsak till att man hör av sig (jaa, jag vet, det kan man på telefon åxå, I just don't know it yet), och det kan vara tyst länge, för man kan göra andra saker samtidigt. och text är kul, och suddbar. och min är dessutom rosa. rosa kan det inte bli i telefon hur man än försöker. fast mest är det det där med att msn är mer kravlöst. I know, rosa är underordnat det...
men så ringer hon till min mobil från stan. jag svarar, och vi pratar om dagen en stund och ler, eller jag ler. men jag tror hon gör det åxå. inser att jag plötsligt ligger ner i korre-soffan med benen mot ryggstödet och huvudet ner mot golvet och flinar. det tog inte många minuter...
och så säger hon "har du tänkt på att vi inte pratat i telefon förut? det är därför jag ringer, för jag tänkte vi skulle ta och bryta det", och jag hör att hon ler.
hon är...hon är...hon är fin jue!
för det är min mobiltelefon som låter så nämligen.
I'm really more of a msn-person än en sån som ringer till folk. fast jag tycker ju om att prata i telefon åxå. men att ringa upp folk är inte riktigt min grej. speciellt inte nytt folk. på msn kan man snacka på utan att ha någon riktig agenda när man pratar, eller initiell orsak till att man hör av sig (jaa, jag vet, det kan man på telefon åxå, I just don't know it yet), och det kan vara tyst länge, för man kan göra andra saker samtidigt. och text är kul, och suddbar. och min är dessutom rosa. rosa kan det inte bli i telefon hur man än försöker. fast mest är det det där med att msn är mer kravlöst. I know, rosa är underordnat det...
men så ringer hon till min mobil från stan. jag svarar, och vi pratar om dagen en stund och ler, eller jag ler. men jag tror hon gör det åxå. inser att jag plötsligt ligger ner i korre-soffan med benen mot ryggstödet och huvudet ner mot golvet och flinar. det tog inte många minuter...
och så säger hon "har du tänkt på att vi inte pratat i telefon förut? det är därför jag ringer, för jag tänkte vi skulle ta och bryta det", och jag hör att hon ler.
hon är...hon är...hon är fin jue!
4 Comments:
Låter jävligt najs det där hörru! Keep it goin'! :) Msn är trevligt, men att höra rösten är bättre...
Telefoner är skrämmande. Försöker vänja mig dock..
kim m: hah, visst är de! men som torpedo säger, så är det ju oh so nice att höra rösten åxå, so it's worth the effort att ta mod till sig att vänja sig..
japp, jag lider av telefonskrack
MSN ar sa mycket enklare, tystnaden blir aldrig kompakt, och oron over att saga nagot dumt lagre...
Skicka en kommentar
<< Home