amor vincit omnia

hon har åkt nu.
och det gör ont.

det känns tomt innuti, och jag vet inte vad jag ska göra...
solen skiner utanför mitt fönster, men jag fryser.
mitt rum luktar som henne fortfarande...jag nosar extra mycket på kudden.. min nalle har hennes t-shirt på sig, hennes tandborste är medvetet kvarlämnad bredvid min.
på mina båda armar står med stora blåa bläckbokstäver "JAG ÄLSKAR DIG", "ALWAYS & FOREVER".

Vi säger ord som borde vara för stora för oss, men som känns som om de passar precis, vi tänker samma underliga och förunderliga tankar samtidigt och häpnar över hur det kan vara så... hennes ögon är så mjuka att jag inte kan låta bli att tänka på honung, fast det inte alls känns som det är det man brukar tänka på när man tittar i ögon. hennes läppar är lätt vinklade uppåt i hörnen, så det alltid ser ut som hon ler någonstans, och jag måste titta på dem för jag kan helt enkelt inte sluta...
hon brottar ner mig inför min familj, får mig att fnittra och pipa om nåd, hittar ställena precis där jag är kittlig som andra fått leta efter i åratal för att hitta, och jag har både gråtit och skrattat med henne dessa dagar. jag som inte gråter med någon och nästan alltid skrattar tysta skratt...
jag vet inte om hon har varit här länge eller kort... 12 dagar skulle kännas som jättelänge... men de gick så fort...samtidigt som det känns som hon har varit här alltid - för hon har blivit en helt naturlig del i min vardag... och ska vara det... hon passar i mina armar och jag vill inte släppa henne...

vi har hittat vår sång och ristat in våra initialer i borgholmsslottsruins väggar. vi har byggt minnen och drömmar. vi har delat allt, och jag har både vunnit och förlorat mig själv på ett sätt som jag inte visste var möjligt....

och....och...och....jag saknar henne så....
vi säger "snart, snart, snart igen!!!"
men jag bara önskar snart vore nu....

♥ i miss you! ♥

___________________________________
uppdatering:

jag gjorde riktigt bra ifrån mig här hemma faktiskt...tills nu... tills jag kröp ner i sängen, i ihopsnurrade lakan och luktande kuddar, ringde hem och pappa svarade och sade "har hon åkt nu?" med en mjuk röst... det kom mest bara ett litet pip som skulle föreställa et "ja" då... och han fortsatte med hur bra det var att jag hade "en vän...en..en hjärtevän". och hur han tyckte om henne, och om hur det skulle bli bra, och om hur det viktigaste var att vi hade det bra. och om vart han tyckte vi skulle åka och se nästa gång hon kom...
pappa som tycker jag ska skaffa en pojkvän egentligen ochbli som vanligt..
det gick inte så bra efter det... var tvungen att prata klart fort med min lilla, pipande röst.. och nu fläckar tårarna tröjan hennes på nallens mage.. och jag vill inte gå ut i solen.