it's all about the pants!
imorse vaknade jag upp (okej klockan var kanske ett...) med ett konstigt behov av att leta fram mina gamla tighta tjej-jeans ur garderoben. de som ligger där allra längst in och har vägrats tillträde till världen utanför på över ett år nu.
hmm..tänkte jag, vad är det här för konstigt craving som uppstår så här en söndag i slutet på mars??
men, tänkte jag vidare, det är okej att experimentera lite. det betyyyyyder ingenting. och så tog jag på mig de tighta tjej-jeansen och gick iväg till tvättstugan.*
och det var där, mina kära bloggläsare, som insikten slog mig.
I was walking like a girl!
like a regular straight girl...
jag stannade upp och provade igen.. och där var det. den där tjejiga gången, svängande höfter, annorlunda steg.. den som försvunnit totalt bortom räckhåll lately. det som jag knappt ens kan när jag försöker, om jag inte tänker på det hårt och mycket. det var tillbaks, within a second, and I couldn't stop it.
det som hade börjat på skoj, att lägga sig till med lite flatigare gångstil när baggyjeansen åkte på, för att leka lite, för att provocera pappa lite, och för att det bara var kul, hade succesivt tagit över, and I didnt mind it. at all. förvåning hade uppstått när jag insåg att det inte alls var så lätt att do the walk of straight när jag försökte lite senare, men förlusten kändes inte speciellt stor. I liked this way better.
but, what had been lost for months and months now, was back in full strength..and I couldn't controll it...
jag sitter och tittar på mina byxor, och undrar vad de skulle säga om de kunde tala....
det är kläderna som gör mannen är kanske inte ett talesätt för intet..
it's all in the pants..vi tror vi har valfrihet och kan styra våra egna liv... men vi ska inte underskatta the power of our dear friends - the jeans...
___________________________________________
*don't worry, det hela kompenderades för dagen med boxershorts under för att väga upp. man ska inte experimentera för mycket på samma gång. det kan vara farligt har jag hört. small steps, small steps... och imorn åker baggiesarna på igen.
hmm..tänkte jag, vad är det här för konstigt craving som uppstår så här en söndag i slutet på mars??
men, tänkte jag vidare, det är okej att experimentera lite. det betyyyyyder ingenting. och så tog jag på mig de tighta tjej-jeansen och gick iväg till tvättstugan.*
och det var där, mina kära bloggläsare, som insikten slog mig.
I was walking like a girl!
like a regular straight girl...
jag stannade upp och provade igen.. och där var det. den där tjejiga gången, svängande höfter, annorlunda steg.. den som försvunnit totalt bortom räckhåll lately. det som jag knappt ens kan när jag försöker, om jag inte tänker på det hårt och mycket. det var tillbaks, within a second, and I couldn't stop it.
det som hade börjat på skoj, att lägga sig till med lite flatigare gångstil när baggyjeansen åkte på, för att leka lite, för att provocera pappa lite, och för att det bara var kul, hade succesivt tagit över, and I didnt mind it. at all. förvåning hade uppstått när jag insåg att det inte alls var så lätt att do the walk of straight när jag försökte lite senare, men förlusten kändes inte speciellt stor. I liked this way better.
but, what had been lost for months and months now, was back in full strength..and I couldn't controll it...
jag sitter och tittar på mina byxor, och undrar vad de skulle säga om de kunde tala....
det är kläderna som gör mannen är kanske inte ett talesätt för intet..
it's all in the pants..vi tror vi har valfrihet och kan styra våra egna liv... men vi ska inte underskatta the power of our dear friends - the jeans...
___________________________________________
*don't worry, det hela kompenderades för dagen med boxershorts under för att väga upp. man ska inte experimentera för mycket på samma gång. det kan vara farligt har jag hört. small steps, small steps... och imorn åker baggiesarna på igen.
posted by Mio at 2:23 em
8 Comments:
Hihi jag vet precis vad du pratar om! Det är brallorna som gör släntret... man får jobba hårt för att lyckas släntra i en del byxor, och skulle man dessutom försöka sig på klackskor så är det kört. Med ett par tajta brallor är det bara kängor som kan rädda släntrandet. Det är en hel vetenskap.
wow, fascinerande! Man lär sig mycket i din blogg, jag har aldrig ens funderat på min egen gångstil innan haha.
och har trodde man att man styrde over sig sjalv och sa ar det all in the pants...lika bra att ge upp direkt ;)
Haha, det är sant faktiskt. När jag har klänning går jag feminint medan jag i baggy nog får en rätt flatig gångstil ;P
Säger fröken som då det begav sig kraftfullt dementerade att hon lagt sig till med en flatigare stil i både kläder och gång. I rest my case. ;) Vi kan väl bara sammanfatta det hela med att jag alltid har rätt. ;P Sweetie-M
HAHAHA!
Sweetie-M: flatigare gång har jag gått med på hela tiden ju. jag har bara stridit fö rt ajg inte har blivit mer butch för det. it's a fine line sweetie, a fine line ;P
Bruden och Garmo: haha, nice att det inte bara är jag som styrs av så världsliga ting som byxors säckighet! det ÄR en hel vetenskap ;)
ze7en och cec: känns bra att kunna dela med sig sina revolutionerande tvättstuge-upptäckter till världen. spread the word, spread the word ;)
HAHA, väldigt roligt inlägg och jag känner så igen mig. Förutom... att jag inte får den där straighta gångstilen ens när jag har klänning. Jag trivs absolut i den, men jag känner mig stel och allmänt flatig iallafall. Antagligen är jag konstig? =)
Och en annan (jag då alltså!) som inte ens hade kunnat gå "flatigt" om så mitt liv hängde på det...
Jisses...
Skicka en kommentar
<< Home