post it-note: andas

och jag inser att det som så många håller på och säger till mig med jämna mellanrum kanske faktiskt är sant i alla fall..
jag måste visst vara bra mycket starkare än vad jag tror..
jävligt stark.
fast väldigt trött åxå...just nu. igen.

och jag ringer hem till mamma, får en påminnelse om att jag måste andas också medan jag räddar världen. att det inte kan vänta till efter.
jag tänker att det finns nog aldrig något efter, mer som små pauser då och då, och att jag måste komma på något sätt att andas effektivt medans.... det gäller att vara praktisk...tydligen.
och hon säger att jag måste hinna med att göra något bra, bara för mig åxå, under tiden. och jag minns inte vad det är just nu....

ibland undrar jag, vem ska rädda mig när jag räddat alla? vem ska hjälpa mig att andas? och tänker på att bara för att man är stark så betyder det inte att man inte känner sig liten och svag ibland.