det kunde varit värre (med gnälldialekt)

det har varit en sån där vecka.
inte så där så att jag har blivit rånad, datorn har kapsejsat, min kanin har dött , jag har amputerat benet och fått sparken ..
inte en sån vecka.. men en sån där vecka likväl.

folk som strulat till saker som redan tar så mycket att pussla ihop för att det ska fungera på bästa sätt, tar dagar att reparera. fastän det inte ens riktigt är deras sak från början. och fastän man tycker att de borde förstå, stödja och hjälpa till.
sömnbrist i tre dagar, och drömmar om spindlar stora som hus.
insikt som skjutits i veckor frammåt om att jag faktiskt inte kommer kunna gå på pride hur mycket jag än vill, för att jag har inte råd. eller tid. inte så mycket sorg över detta för förlorade brudar och bröst, för det vill jag ändå inte ha. men en och annan öl och träffa det folket jag verkligen ville träffa.
personalbrist på jobbet så man jobbar dubbelt, fast under samma antal timmar, så man ändå inte får mer betalt för det.
mamma som bråkar och spelar på skuldkänslor.
pappa som tar vid precis när mamma och jag har made up igen.
trötthet, trötthet, trötthet.
och så regnar det och åskar så jag måste dra ut datorn.
och när åskan väl är över och den pluggas i igen spiller en kompis till ett syskon en halv lite coca cola över tangentbordet så att hälften av alla tangenter plötsligt blir kortkommandon för att stänga av diverse saker som man tänkt använda. varefter pappa kommer in och med arg röst frågar om jag hällt vatten över den när jag står med hårtorken fokuserad på att rädda vad som räddas kan när man inte är så teknisk.
och jag har mensvärk fastän mensen har gått över för denna gången. till råga på allt liksom ;)

det har bara varit en sån där vecka....
det känns skönt att det snart är slut. och nu är det helg!
och jag ska jobba 30.5 timmar på 3 dagar.....
sen är jag ledig. i en dag.

och dessutom tycker jag inte om att gnälla...
och folk har fått för sig att jag lagt mig till med örebrodialekten. fastän det inte alls stämmer. på riktigt. faktiskt.