lägesrapport

jag älskar barn.
det gör jag.
och jag har alltid tänkt att mamma - det bara måste jag bli en vacker dag! det går int' annars!

jag börjar ompröva tanken så smått nu...är det dvärghamstrar man kan lägga en handuk över buren på och säga "nu är det natt" så är de tysta och snälla?
eller - ännu bättre - funkar det med barn åxå??? anyone knows?

de är så mysiga att nosa på, bära på, krama och busa med... barn alltså - dvärghamstrar säkerligen åxå, men det var barn som åsyftades.
men när man kommer hem till ett hus som redan är fullt med folk överrrallt, små och stora (och pappor - som är stora men beter sig som 3 små) och mamma dessutom blivit sommardagmamma för en hel hög med folk under 3 års ålder...well....det kan bli liiite mycket av det goda.

till exempel när man när man gör sitt för dagen 5e försök till att duscha och precis när man är på väg in i duschen hör ett "vill du kissa?" (igen?!?! hur kan det rymmas så mycket i en så liten person?).
eller när 3 barn med stora ögon klättrandes på en tittar en rakt i ögonen och tänker "du är min idoooooool! får jag hoppa i din säng, snyta mig i din tröja och pilla på din digitalkamera?? snäääälla"
och när ens egna syskon tittar indignerat på en och säger "du bär minsann aaaaldrig mig längre...." (jodå, hon som är åtta år).
eller när man kommer hem från jobbet alla sena kvällar, trött så man kisar, och hör ett "fååååår jag sova i din säng inatt då? snälla snälla snälla? och VET du?! jag kan sova mellan dig och Baby när hon kommer !!!"

finnes: komplett familj uthyres över ett par veckor under sommaren. olika storlekar i gott skick, kan jobba vid behov, ev. nackdel - kan gå på nerverna vid överanvändning

alternativt-

sökes: sommar-inneboendeskap för snäll, relativt väluppfostrad ung flata. bra på att diska, massera och ge komplimanger. tyst på morgonen, sover länge, billig i drift