19 juli 2007

it's never easy...

hon har åkt nu.
och jag trodde jag skulle klara det bra. trots att klumpen i halsen blev större och större när jag såg hennes tårar glittra på andra sidan tågets fönster kl. väldigt-väldigt tidigt imorse.
men jag har svårt för det där att komma hem till tomma sängar som luktar henne. sängar som jag förstått kan innehålla någon som kan kittla mig på alla möjliga ställen ingen annan kan tills jag tappar andan, någon som kan trolla fram sånt som ingen annan kunnat och få mig glömma allt vad självmedvetenhet och mönster heter, någon som jag både kan skratta högt och gråta med, och någon som blir helt glad och rörd så att man smälter över en sån sak som en liten, skrynklig, röd gosedjurs-ko.

hon har ögon som mörk honung när solen skiner igenom.
med ögonlock av samma form som sparvens vingar...
och en mun vars hörn är vinklade lätt uppåt så att det alltid ser ut som hon bär ett leende där innuti strax under ytan.

bara en sån sak.

och hon älskar mig.

(jag saknar.....)

4 Comments:

Blogger ajja said...

aaaaaaw..

10:27 em  
Anonymous Anonym said...

that´s love as in ÄLSKAR.


så fint!

10:36 em  
Blogger Stifflert said...

Oj... fint du skrev. Jag tror det d�r kallas lycka.

Sno en katt en natt. Kan du beh�va ;P

4:57 fm  
Blogger Tiger said...

aouch, du! men som jag skrivit en annan gång - man får försöka tänka hur sjukt lycklig man är att man har nån att sakna sådär! för tänk vad du skulle må skit om du förlorade det! skit på ett annat, vidrigt sätt. nu mår du ju skit för att du älskar någon som inte är nära, men som VILL vara det. DET är vackert.

9:52 fm  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se Gaybloggar.se