eh..oj
så kan man tänka när man tittar på klockan och insett att man spenderat 3 timmar på msn med tjejen man ska träffa snart då, varefter man övergår till att ringa varandra och snacka i en timme, och sen säger; vi hörs på sms senare då!
"eh..oj.." igen när man inser att det är i övermorgon man faktiskt ska ses på riktigt. SES. som i träffas, som i - jo jag vet att vi snackar jättemycket på msn, på sms, på qx och i telefon, och som i oops, nu är båda blyga, kanske är allt helt fel, och kanske vet man inte alls vad man ska säga helt plötsligt. kanske.
sånt vet man aldrig.
men "kansken" är lite knepiga de, för man kan inte riktigt förbereda sig. alls.
och att snacka nonstop i 4 timmar sätter liiite lite press på själva mötet. känns det som.
de första minutrarna av eventuell initial blyghet får ju snabbt gå över, och ja..det är ju inte så att jag om dejten blir en disaster, kan gå hem timmen senare och säga "jaha. men men, då hittar jag väl på ngt annat resten av eftermiddagen!"
jag ska ju bo där.
BO.
i typ...2 nätter.
det är ju en av the downsides till dejting i annan stad än sin egen, misstänker jag.
remind me again, why am I doing this?!
eller..mm..jo, jag vet varför.
man förlorar väldigt mycket mer på att inte våga än på att våga och inte vinna.
man förlorar en del av sig själv...
och det var en av de sakerna jag lovade mig själv när jag kom ut. att nu, nu ska jag göra precis, precis vad jag vill, för att jag vill det, när jag vill det.
inte hoppa något, med motiveringen att "neej, det vågar jag inte"...
den helgen körde jag hårt på det temat; kom ut för mamma, racade mot en polisbil (mm..jag vet), badade mitt i natten första halvan av maj(jämför; augusti), bemästrade skateboard och inlines från scratch, och var allmänt vild och galen.
no more chickening out.
och ja, jag tänker fortsätta på den banan.
rädd eller inte. oavsett.
jo, man slår sig attans så hårt när man faller.
men att inte lyssna på sig själv, sina önskningar, drömmar och vilja...
det är att ständigt göra våld mot sig själv.
vem är man då?
om man inte lyssnar, inte gör, stoppar in, glömmer bort, dövar?
vem finns kvar?
ja, jag var i alla fall inte nöjd. det räckte inte..
fast jag trodde det då..
men nu, så här i efterhand så ser jag hur mycket mer allt blivit, hur mycket mer jag blivit. sen jag bestämde mig för att våga. allt jag vill, och kanske, kanske lite till ;)
"eh..oj.." igen när man inser att det är i övermorgon man faktiskt ska ses på riktigt. SES. som i träffas, som i - jo jag vet att vi snackar jättemycket på msn, på sms, på qx och i telefon, och som i oops, nu är båda blyga, kanske är allt helt fel, och kanske vet man inte alls vad man ska säga helt plötsligt. kanske.
sånt vet man aldrig.
men "kansken" är lite knepiga de, för man kan inte riktigt förbereda sig. alls.
och att snacka nonstop i 4 timmar sätter liiite lite press på själva mötet. känns det som.
de första minutrarna av eventuell initial blyghet får ju snabbt gå över, och ja..det är ju inte så att jag om dejten blir en disaster, kan gå hem timmen senare och säga "jaha. men men, då hittar jag väl på ngt annat resten av eftermiddagen!"
jag ska ju bo där.
BO.
i typ...2 nätter.
det är ju en av the downsides till dejting i annan stad än sin egen, misstänker jag.
remind me again, why am I doing this?!
eller..mm..jo, jag vet varför.
man förlorar väldigt mycket mer på att inte våga än på att våga och inte vinna.
man förlorar en del av sig själv...
och det var en av de sakerna jag lovade mig själv när jag kom ut. att nu, nu ska jag göra precis, precis vad jag vill, för att jag vill det, när jag vill det.
inte hoppa något, med motiveringen att "neej, det vågar jag inte"...
den helgen körde jag hårt på det temat; kom ut för mamma, racade mot en polisbil (mm..jag vet), badade mitt i natten första halvan av maj(jämför; augusti), bemästrade skateboard och inlines från scratch, och var allmänt vild och galen.
no more chickening out.
och ja, jag tänker fortsätta på den banan.
rädd eller inte. oavsett.
jo, man slår sig attans så hårt när man faller.
men att inte lyssna på sig själv, sina önskningar, drömmar och vilja...
det är att ständigt göra våld mot sig själv.
vem är man då?
om man inte lyssnar, inte gör, stoppar in, glömmer bort, dövar?
vem finns kvar?
ja, jag var i alla fall inte nöjd. det räckte inte..
fast jag trodde det då..
men nu, så här i efterhand så ser jag hur mycket mer allt blivit, hur mycket mer jag blivit. sen jag bestämde mig för att våga. allt jag vill, och kanske, kanske lite till ;)
posted by Mio at 10:13 em
7 Comments:
Håller tummarna för dig ;)
Modigt tjejen!
lycka till!
mer sant har och man kanske vagar andra sitt egna liv till det battre. det hjalper verkligen att se andra gora det.
GO GO GO.. du e go du och det där blir nog fajn ska du se. Och när det blir det så kommer din och min blogg sitta bredvid varandras och förbanna långdistans.. *s* Eller just det. Så långt varejunte.
Lycka till som faan nu.
Du peppade mig nysss (:
Fan vad bra att du tar för dig! Man mår bättre av det, faktiskt. :) O
Och snackandet är ju precis som det ska vara, jag satt med mitt ex innan vi ens började dejta o ringde i 2 tim från ett hotellrum i Helsinborg. Till slut fick jag sitta på golvet bara för att batteriet dött o sladden inte räckte för att jag skulle kunna sitta på sängen o snacka... Så nu får ni bara ta vara på det bättre än vi gjorde o fortsätta leka på msn o qx o telefon om ni börjar dejta! :D Håller med tummarna!
Hihi, det går nog vägen det här! Snackande i timtal är the way to go. Jag vet en brud som åkte ända till Brasilien för att träffa sin internetbrud (det kan ha varit jag, men det kan jag inte riktigt säga utan att avslöja min identitet ;) och det ledde hela vägen till förlovning. Våga o vinn bruttan!
tomorrow, tomorrow - and only a day away! typ inte ens det, upptäckte jag nu..yeiks... ;) i alla fall! what doesn't kill ya - etc etc!
känns grymt med alla positiva kommentarer -thanx you all =D
fast wohoo, nervös haha.
well, får väl se om bloggningen blir ngt kryptiskt sucidalt kort, typ "fuck this!" på måndag då haha, eller om det är mer kvitter, eller bara förvirring. det märker vi..
ajja: jag skulle inte ha så där väldigt mycket emot att vara bitter över långdistans ;) min blogg kan stå next to your's och svära lite. I don't mind ;)
bruden: åh fan! så pass alltså?! :D ja du, då får jag tänka på den där bruden, som kanske var du, när jag letar i alla skrymslen och vrår efter lite extra mod!
och karin: oh, vad glad jag blir! =D
Skicka en kommentar
<< Home