overdoing it a little, for you åke..for you

hemma på öland och leker av mig lite med syskon, djur och andra varelser..
lite kravlös kärlek och kramar, lite lagom hätska diskussioner, lite brottningstmatcher och vilda jakter runt hela huset. lite yta att regridera till barn fullt ut, och folk att dra med sig till samma nivå. I like!
sen är det åxå lite extra kul, det här med små ställen som kallas hemma... att gå från att jobba för att smälta in, inte synas, försöka vara normal, vanlig, inte väcka misstanke om att man var annorlunda... till att gå på stan kaxig som bara den, dra ner byxorna lite extra mycket för syns skull, sno lillebrorsans hood-tröjor och sneakers, keps på, gången lite extra... så att jag skulle bara kunna se bonnig ut, men inte gör det. för att det är så tydligt att det är något annat som gör det. något som är lite mer hotfullt... samtidigt som man lägger till det vänliga leendet, hålla handen och gulla med lillsyrran, öppna dörrar åt folk, vara trevlig.. även det lite extra..
kontrasten i deras ögon..
bara för att det är kul, för att det är på skoj, för att jag vet att de ser och reagerar och vet vem jag är. bara för att de ska tänka ett varv till, och för att jag really enjoy making them. och åxå lite som revanch på mig själv, åt mig själv...på min tonåring, åt mitt jag..

och åxå för att jag tycker det behöver synas även här.. för att det "fanns EN homosexuell" på en hel gymnasieskola med 1000 personer när jag växte upp.. och jag hade sett ingen, och visste knappt var det var innan min bror kom ut.
så då kan jag inte rå för att spela över lite.. jag vet, det blir både positivt och negativt. jag vet det, men i alla fall så finns det. och jag.... "duktiga tjejen"... till och med jag.
och mamma går bredvid och är stolt.
jag tycker det är bra.... jag tror det är bra.

och åxå lite av samma anledning som Borgholm-pride nästa år;
Åke Green - bite me...

Även L. är hemma hos sin familj över helgen. (Därav tänkte jag timingen var extra bra.. heh)
Jag vet att hon har sagt att hon har svårt att uttrycka känslor..
Så jag blev lite extra glad över sms:et imorse, där hon igen visade på önskan om att jag skulle tima mitt tåg med hennes, så vi får åka sista biten hem tillsammans. Det var liksom fint på något vis... och jag hoppas SJ will work with me.. för i så fall så skjuter jag min hemfärd ett par timmar frammåt.. För att jag vill träffa henne på en tågstation någonstans i Sverige.
Känna hur det känns...
Svårt att förklara...liksom att vara "borta" men ändå känna "höra-hemma" känslor, med fötterna på främmande mark..
Och jag tänker att jag skulle kunna göra det när jag tittar i hennes ögon, eller har hennes armar runt mig... jag tänker att det skulle kunna kännas så då... och att jag skulle tycka om det.