trying to be a gentlewoman..
..but feeling like a 14 year old boy in love.
fast alltså..inte som en pojke. nej. men som jag kan tänka mig att en 14 årig, hormonfylld tonårspojke känner sig när han kärat ner sig i en så där fin och söt tjej...
så där så att man försöker att i alla fall lite att ha lite cool attityd, flina lite snett, säga just de rätta roliga sakerna på ett så där naturligt, avspänt sätt, veta allt, våga massor. initiativrik, modig, avspänd..
fast man inombords darrar lätt, helst av allt vill vara bara tyst och titta rakt in i henns ögon och kyssa henne. just bara så...
några från gaystudenterna hade styrt upp gemensam biokväll ikväll, och jag hade frågat henne om hon inte ville följa med..
nervös som...ja, jag, räcker nog som beskrivning, frågade jag om jag fick bjuda henne på filmen, och en öl innan.
hon log och sade att det fick jag, och undrade varför jag var så snäll..
eftersom jag inte kunde säga "för att jag helt händelsevis har gått och blivit förälskad. i dig", så sade jag att "heh...ibland måste man ju vara snäll åxå ju..", tittade ner i bordet. och jag tror nog nästan att hon hörde de orden som jag inte sade..
filmen, kan inte beskrivas annat än som smärtsam.. ("the devil wears prada"...don't go see), men skuldkänslorna över att ha släpat med henne på en sådan film kunde inte annat än försvinna bortom allt när hon då och då smög ner sin hand i min i biomörkret, och elektriska stötar gick igenom hela mig...
efteråt smita ifrån resten av gaymänniskorna, följa henne till hennes cykel.
under stärnorna, längs med ån, med höstlöv under våra fötter... kyssa henne hejdå flera gånger, och önska henne en bra helg på minst 5 olika vis innan man väl vågade kyssa henne in the first place...
hela promenaden hem, hålla sig från att skicka ett sms... vilja tala om hur man när man går hem från staden i nattens mörker, brukar kunna tänka att man är säker för att man har alla sinnen på spänn, lyssnar och hör varje minsta ljud, ser varje människa man möter.. och hur man inte längre kunde göra det nu, inte kunna fokusera..för att man inte kan låta bli att tänka på hur hennes ögon är gröna och hur hennes tunga känns i min mun...
lyckades hålla mig i kanske en halvtimme... sen skrev jag och berättade att the movie was not nice, but being with her was...
fast alltså..inte som en pojke. nej. men som jag kan tänka mig att en 14 årig, hormonfylld tonårspojke känner sig när han kärat ner sig i en så där fin och söt tjej...
så där så att man försöker att i alla fall lite att ha lite cool attityd, flina lite snett, säga just de rätta roliga sakerna på ett så där naturligt, avspänt sätt, veta allt, våga massor. initiativrik, modig, avspänd..
fast man inombords darrar lätt, helst av allt vill vara bara tyst och titta rakt in i henns ögon och kyssa henne. just bara så...
några från gaystudenterna hade styrt upp gemensam biokväll ikväll, och jag hade frågat henne om hon inte ville följa med..
nervös som...ja, jag, räcker nog som beskrivning, frågade jag om jag fick bjuda henne på filmen, och en öl innan.
hon log och sade att det fick jag, och undrade varför jag var så snäll..
eftersom jag inte kunde säga "för att jag helt händelsevis har gått och blivit förälskad. i dig", så sade jag att "heh...ibland måste man ju vara snäll åxå ju..", tittade ner i bordet. och jag tror nog nästan att hon hörde de orden som jag inte sade..
filmen, kan inte beskrivas annat än som smärtsam.. ("the devil wears prada"...don't go see), men skuldkänslorna över att ha släpat med henne på en sådan film kunde inte annat än försvinna bortom allt när hon då och då smög ner sin hand i min i biomörkret, och elektriska stötar gick igenom hela mig...
efteråt smita ifrån resten av gaymänniskorna, följa henne till hennes cykel.
under stärnorna, längs med ån, med höstlöv under våra fötter... kyssa henne hejdå flera gånger, och önska henne en bra helg på minst 5 olika vis innan man väl vågade kyssa henne in the first place...
hela promenaden hem, hålla sig från att skicka ett sms... vilja tala om hur man när man går hem från staden i nattens mörker, brukar kunna tänka att man är säker för att man har alla sinnen på spänn, lyssnar och hör varje minsta ljud, ser varje människa man möter.. och hur man inte längre kunde göra det nu, inte kunna fokusera..för att man inte kan låta bli att tänka på hur hennes ögon är gröna och hur hennes tunga känns i min mun...
lyckades hålla mig i kanske en halvtimme... sen skrev jag och berättade att the movie was not nice, but being with her was...
6 Comments:
Vad mysigt du beskriver kvällen... Det låter som om du har en mkt fin brud på g. Lycka till!
Oh gröna ögon är så fint :)
Känslorna låter jobbiga på ett underbart sätt, om nu det gjorde någon sense som helst :)
Jag blir som en fjortis när du skriver såhär!
hihi... håller med ajja...
Jadu, det här verkar ju gå hur bra som helst du! ;) Mer kärlek åt folket! Fastän det är nervöst o pirrigt o hela köret så kan det ju knappast finnas många känslor som slår att vara förälskad. :)
Ooh la la! Way to go bruden ;)
Skicka en kommentar
<< Home