små tecken som talar om att det börjar bli dags..

...att fara hem till sitt eget liv och sin egen boning nu tycks krypa på mig från alla håll och kanter.
t.ex. när bloggen går in i koma-light för att man måste fightas om varje minut vid datorn (och alla minuter som man kommer åt går åt till Tyskland), eller t.ex. när mamma walks in on you in the shower när man..eh..är mitt uppe i friserandet av sina intimare regioner (ett badrum, två dörrar, ett lås - gammalt hus!).
sådana små tecken talar om att "SJ - allt är förlåtet (even messing up my lovelife förra gången) - get me back home!!"

och om kanske en dryg månad...så kanske kanske kanske, kommer jag säga "Hallo mein Liebchen" med en glimt i ögat och ett kasst uttal. Kanske.
Vi har enough text-messages för att skriva en lesbisk Harlequin-roman by now, med alla dess ingredienser...
Samtidigt som det känns "wohooo" i magen varje gång telefonen piper till, och jag går runt med ett flin konstant över en brud som bor i Tyyyskland!! (ja, jag kommer inte komma över det faktum på ett tag...I don't do stuff like that! I don't believe in stuff like that!), samtidigt som det..så finns en liten liten röst som talar om att "fan, får du inte prestationsångest nu så vete gud när du får det!"
aldrig har det snackats så mycket about..action..innan action has been taken...