abcdef...

försök 3 med Blondie resulterade inte i några hitintills undangömda, översvallande, revolutionerande känslor.
men nu har jag i alla fall försökt.

jag kan även meddela att man känner sig rätt handikappad när man hamnar som enda hörande i ett gäng av söta, okända flator som alla är dövstumma.
lägg lite för mycket öl på ett handalfabet som enda kunskap, och det blir genast ännu lite svårare.
men vi kämpade på bra ändå!
tricket ligger förresten i att vara tydlig.
är hennes hand till exempel innanför min tröja redan i taxin till efterfesten, så behöver man inte så många gemensamma ord för att förstå varthän det barkar. till exempel.
fast det erkännes att det var lite knepigare imorse. bakfull, nyvaken, och stavandes igenom morgonhälsningar och rutiner.

...men ändå...
jag inser hur mycket jag saknar...
fortfarande.
allting.
hela tiden.
hela.