om vad man t.ex. kan göra dagar när man har tråkigt..
nöden har ingen lag, och tristessen är uppfinningarnas moder (som man inte säger).
om när man t.ex. har missat bussen precis och inte orkar shoppa sig igenom väntetiden.
jag vet inte vad andra människor gör i sådana stunder, och jag kunde ju ha frågat, men jag lekte "spot the lesbian" istället på stan.
det hade varit lite roligare att ha någon att leka med, eftersom halva tanken med leken (okey..kan man säga så när man kommit på den själv för kanske en halvtimme sen?) är att man ska ha argument nog för att övertyga någon annan om att man har spotted a lesbian..
well, jag hittade i alla fall 3 på ungefär en kvart. 2 av dem hittade mig åxå. man skulle kunna misstänka att de hade en liknande lek för sig.. i vilket fall så spanade de in mig ordentligt med ögon som visste.
sen köpte jag en telefon åxå.
och fick än en gång ett bevis på hur lite jag gör mina val utifrån vad som är praktiskt, och hur mycket jag gör mina val ifrån känsla. alltid.
t.ex. kunde jag köpt en rejäl telefon för ca 69:- på claes ohlsson. nära, praktiskt, billigt och bra. men istället dras jag till andra sidan av staden, för att fastna i valet och kvalet mellan en rosa, glittrande, dyr sak eller en svart med hjärtan på. nu blev det den svarta, den var lite billigare, och dessutom var det den som var mest opraktisk av de båda. den är inte sladdlös, och jag kommer inte kunna hålla den så där snitsigt mellan örat och axeln. det här vet jag för jag tränade i 10 minuter i affären, och det gick ändå inte.
och så tänker jag på hur symboliska telefoner kan vara. (om man tar bort "billigt"...)
men jag vill inte ha praktiskt, nära och bra... jag vill ha känsla och glädje.
och jag vet att min telefon kommer göra mig helt glad varje gång jag ser på den. trots att jag inte kommer kunna hålla den på axeln när jag vill förrän jag har tränat länge, länge.
men det gör absolut ingenting...
och jag må välja med känsla istället för logik. och folk må undra. men jag vet att jag aldrig ångrar mina val.
min telefon har hjärtan på sig!
och jag är kär.
om när man t.ex. har missat bussen precis och inte orkar shoppa sig igenom väntetiden.
jag vet inte vad andra människor gör i sådana stunder, och jag kunde ju ha frågat, men jag lekte "spot the lesbian" istället på stan.
det hade varit lite roligare att ha någon att leka med, eftersom halva tanken med leken (okey..kan man säga så när man kommit på den själv för kanske en halvtimme sen?) är att man ska ha argument nog för att övertyga någon annan om att man har spotted a lesbian..
well, jag hittade i alla fall 3 på ungefär en kvart. 2 av dem hittade mig åxå. man skulle kunna misstänka att de hade en liknande lek för sig.. i vilket fall så spanade de in mig ordentligt med ögon som visste.
sen köpte jag en telefon åxå.
och fick än en gång ett bevis på hur lite jag gör mina val utifrån vad som är praktiskt, och hur mycket jag gör mina val ifrån känsla. alltid.
t.ex. kunde jag köpt en rejäl telefon för ca 69:- på claes ohlsson. nära, praktiskt, billigt och bra. men istället dras jag till andra sidan av staden, för att fastna i valet och kvalet mellan en rosa, glittrande, dyr sak eller en svart med hjärtan på. nu blev det den svarta, den var lite billigare, och dessutom var det den som var mest opraktisk av de båda. den är inte sladdlös, och jag kommer inte kunna hålla den så där snitsigt mellan örat och axeln. det här vet jag för jag tränade i 10 minuter i affären, och det gick ändå inte.
och så tänker jag på hur symboliska telefoner kan vara. (om man tar bort "billigt"...)
men jag vill inte ha praktiskt, nära och bra... jag vill ha känsla och glädje.
och jag vet att min telefon kommer göra mig helt glad varje gång jag ser på den. trots att jag inte kommer kunna hålla den på axeln när jag vill förrän jag har tränat länge, länge.
men det gör absolut ingenting...
och jag må välja med känsla istället för logik. och folk må undra. men jag vet att jag aldrig ångrar mina val.
min telefon har hjärtan på sig!
och jag är kär.
3 Comments:
Haha, en sån telefon höll jag också på att köpa, men när jag hade stått och provat den i en kvart och bestämt mig trots att den var obekväm (eller var det bara jag som var ovan?) så var den slut. Så nu sitter jag här med en bekväm, tråkig och praktisk telefon.
du kan ju bygga någon spännande anordning med lite gummiband och liknande saker så du på något sätt kan spänna fast telefonen till huvudet. Det vore väl en bra idé? :D
käääääääääääärlek
Skicka en kommentar
<< Home