blog silence...

jag är rätt så väldigt säker på att ingen här kan ha missat att imorn är dagen jag åker till Tyskland. eftersom jag i stort sett har bloggat om en viss Tyska i 3 månader nu.
så jag tänker att det inte bör ha kunnat passed unnotticed for any of my flitiga readers.
men för att förtydliga en gång till, eller för att själv försöka förstå att det är på riktigt, att det faktiskt kommer hända, och att det faktiskt kommer hända imorgon - imorn åker jag till Tyskland för att träffa Baby. för första gången ever. första gången Tyskland. första gången Baby. och första gången jag behöver ett pass på en första dejt.
many firsts.

så att min blog kommer ligga tyst och vänta i fem dagar nu betyder inte att varken den eller jag har dött. so you know. don't worry. we'll be back ;P
om fem dagar.

in the mean time så har jag tänkt, att om det råkar vara så att någon råkar ha en tumme över under dessa dygn, 16e-20e februari, om det råkar vara så...så får ni väldigt gärna hålla den för mig. positiva tankar skickandes åt mitt håll fungerar det med.
jag har räknat lite på det, och med mitt besökarantal så räcker det med att varje person håller tummarna för mig ca 10 minuter om dagen för att hela dygnet ska vara täckt.
hmm...lättast kanske vore att göra en lista.. alla får kryssa på för vilken tid som passar just dem bäst att hålla en tumme eller två. först till kvarn princip gäller.
jag lämnar hur, var och när till er.

själv ska jag sätta igång med att börja jobba på att riktigt känna hur min nervositet kryper längs med hela mig. njuta av det, och verkligen verkligen känna efter. vara i nuet ni vet. mindfullness at its best ;)
sen ska jag hypa ur lite, ringa till mamma och höra henne säga hur bra saker kommer gå, kolla efter lyckönskande blogkommentarer var femte minut, pipa lite i kudden, klättra på väggarna, prata med Baby, och slutligen packa klart, krypa ner i sängen och försöka intala mig själv att jag kan somna. för att jag om jag inte gör det kommer jag vakna upp helt galet trött lagom till the big day.. sen kommer jag somna sent, sent omsider. vakna upp i gryningen, trött som tusan, och vara så nervös att jag inte kommer kunna äta. och sen är det dags att åka.
så som ni ser - jag har fullt upp all the way 'til departure haha...
better get started!

och:
tack alla för fina kommentarer, för hejjande på mig, för peppande, för att ni överhuvudtaget sade "ååååk" när jag undrade om jag var riktigt klok.
och jag kommer tänka på er imorgon när jag är rädd.
jag har liksom de finaste av sverigens hbt-bloggelit i ryggen när jag tar tu med mina äventyr.
och det känns himla fint!