fan jävla kuk-comhem

just nu är ekonomisk-ångest inte riktigt det som behövs som krydda på vardagen....

efter att ha drabbats av lätt panik de första två telefonräkningarna, var jag duktig nog att inhandla en av de där fantastiska uppfinningarna som kallas förbetalda utlandskort. och som innebär att man kan ringa vart som helst i hela världen och snacka för lokaltaxa. Men ÄR det inte underbart så säg?!
Jooo - det ÄR det!

NÄR det fungerar.
jag visste inte att ångesten skulle bli precis lika stor denna gång när jag öppnade telefonräkningen. Men jovisstserru.
Alla mina utlandssamtal utom TVÅ har registrerats just som normala utlandssamtal (dvs - asdyr taxa).
och en månadsräkning på 1200:-.

Jag ringer till kortföretaget, som har registrerat 27 mycket väl fungerande samtal via deras kort. Jag ringer till comhem, som har registrerat TVÅ.

Panic is my middle name.

Nu vägrar jag betala för att få en samtalsspecifikation från Lycatels telefonkontor på Irland (en adress som jag inte ens riktigt förstod eftersom han bröt på irländska, vilket är svåraste dialekten i världen, och det var dålig connection). Och jag hoppas att ett långt, tydligt och hårt brev till Comhem med alla kortuppgifter, kopior på allt här och där, ska räcka, och att de ska ringa mig snaras och tala om att jag visst bara behöver betala kanske 200:- den här månaden.

Fan fan fan fan faaaaaaaaaaaaaaaaaaaan.
Det räcker nu. Verkligen. Snälla...just nu räcker det. Tro mig.