following the tradition

Eftersom det tycks ha blivit tradition på att spendera åtminstone en liten del av söndagarna pluggandes, vore det ju...*host* synd att bryta den traditionen...
Läser följande mening och undrar..."the total time spent in relational therapy is variable but typically can last anywhere from one year to several years, and in some cases longer"

Alltså - vad är längre än "flera år"??! Hur kan något räcka LÄNGRE än "flera år"?
Jaa du, det kan ju funderas över..

the little things

Tack gud för chokladkalendrar!
Och tack mamma för att du skickade en till mig i år.
Stor, men inte så stor... KAN man förresten bli för stor för chokladkalendrar - tror inte det.
Det är kanske den bästa delen av dagen, vissa dagar.
Att få börja dagen med en liten bit choklad.
När allt är mörkt och kallt och man helst av allt vill ligga kvar i sängen ett par timmar till. Då är det det som gör det. Kanske borde införas som tradition resten av året åxå?

The next best thing just nu är att få ta på sig pyamasbyxor i ljusblå, rutig flanell så fort man kommer hem från skolan. Bara krypa ner i dem gör stor skillnad. Mycket mysigare att plugga i pyamasbyxor än annars. Mycket mysigare att göra det mesta i pyamasbyxor förresten.

En annan sak som jag tänkt på är att de säger att det man får igen är det man skickar ut.
Det stämmer till stor del.
Men oh vad trevligt om det inte bara var jag som skickade ut bra saker först, om någon faktiskt skickade ut nått snällt, mjukt och fint till mig först.. Jag skulle med glädje svara och skicka ut allt gott jag bara kunde tillbaks. Det är att göra fina saker för andra som skänker mest glädje här i livet. Och jag älskar att göra det.
Men det skulle bara vara så skönt, om någon bara mötte mig med det där fina först, innan jag gjort det, och visade att 'jag tänker på dig med hjärtat, bara för att du är. Du behöver inte göra något. Du finns där ändå, alltid'. Ovillkorlig liksom.
Det kanske är så, det hoppas jag och tror, men det var bara ett tag sen jag kände det.
Och jag saknar att känna det.

in the absence of a winter wonderland

Har haft en fantastisk vecka! Lyckades göra någon väldigt speciell väldigt glad.
Vilket i sin tur gjorde mig väldigt glad i flera dagar.
Kändes riktigt riktigt bra, och jag såg verkligen hur glad och överraskad M blev.
True joy.

Men nu är det helg, och alldelles tråkigt. Vad är det här för trend med plugg på helgerna som helt oinbjudet kommit in i mitt liv? Det var ju inte meningen att det skulle bli så!
Nu så pluggar jag väl kanske inte heller för stunden.. Men ett "borde" hänger över axeln på mig och ler elakt...

Och idag är det andra advent. Snön vill inte riktigt komma hit, bara kikar förbi och lämnar små spår så vi kan se att den åtminstonde övervägt denna mellanstora stad åxå.
Och snart är det jul.
Det går ju hur fort som helst! Massor som ska hinnas innan dess. Både roligt och tråkigt.
Måste ta tag i julklappsshoppandet på allvar snart. Idéer på papper är en bra början, men nu måste jag komma förbi det stadiet. Väldigt snart.
Och önska mig saker åxå.. Det är ju det svåraste av allt! När man har fullt upp med att komma på vad andra vill ha, ska man helt plötsligt hinna tänka på vad Jag vill..
Man skulle göra som när man var liten.. Börja skriva önskelista strax efter sommaren typ.

Well, snart ska jag fixa rosa marrängsviss o överraska någon igen!
Now that is fun!

Och tända ljus! Det har jag ju glömt... Ändring på detta bums!
over and out