these sweet little talks

jag har nog aldrig snackat så mycket med mamma om relationer och kärlek som nu, like Ever.
jo, dels beror det till stor del på att jag befinner mig hemma över sommaren, like 400 km from my sweetest friend och adviser, så hon får vara substitut i stunder av kris, aningen det rör manisk glädje eller avgrundsdjup ångest rörande gals and their actions.
men jag tror nog att det är more to it than just that.
alltså, under alla dessa år...
jag råvägrade snacka killar med henne, och det mest pinsamma i världen skulle vara att ta hem en och presentera för familjen. like no fucking way att jag skulle göra det. kunde inte sätta fingret på varför, men det skulle vara djupt förintande generande.
inte för att jag hade en kille som jag ville dra hem, eller ens ville hitta en kille att dra hem och vara seriös med, men tankan på OM fanns ju där och möttes med ett stort no-no.

så har det liksom aldrig känts sen jag talade om hur läget låg till med mig..
hon har fått höra (om än ytliga detaljer) från most of the girlies jag har tittat lite extra på.
och tanken på att ta hem en tjej och presentera känns inte alls avlägsen eller hypergenant. fast man skulle kunna tänka att det skulle vara tvärtom. men det är det inte.
vilket nog säger en del...

men vissa av våra små samtal gör mig galen.. hon kan vara väldigt öppen (för öppen ibland) och vidsynt och m.m, m.m, samtidigt som hon ibland får mig att stönande falla ner med huvudet i skrivbordet uppgiven och generad och frustrerad. typ.

ikväll rörde samtalet stil och klädsel.
mamma: alltså...bisexuella, vill de se ut som killar alltså?
jag: eh..va?
mamma: ja, vill de se ut som killar, är det det som eftersträvas?
jag: men MAMMA, lägg av! vaddå "de" vill se ut som killar?! så kan man väl inte säga heller, nej, det vill de inte, och vill det de så är det väl för att de är olika som personer, det är väl alla människor. JAG ser väl inte ut som en kille, eller?
mamma: nej, men förr använde du ju tightare byxor ju, och så var det det här med snuset.. du var ju inte så förut.. är det så att du vill vara som en kille?
jag: Ne-ej! jag vill bara vara mig själv. jag tycker ju inte ens OM killar, varför i hela världens namn skulle jag vilja VARA som de??!! just det... please go now.

kan det inte finnas en handbok för föräldrar. typ "FAQ for parents to queer kids". jag gör så gott jag kan i förklarandet, men ibland orkar jag verkligen inte med det.. whiew. speciellt när hon ska snacka sex.. OMG...
gränser! är bra att ha åxå.
och kommunikation är även att läsa ickeverbala signaler.