[ingen rubrik, bara en känsla]

.....fast jag saknar henne.
distansbruden.

fan att hon ska ha så mycket sorg och rädslor i hjärtat sitt.
jag skulle vilja ta bort dem.
jag tror jag skulle vara bra på det..
fast hon låter ingen komma nära nog.
och jag är dessutom så långt borta...

fast jag vet att hon nog inte riktigt är bra för mig. (mycket jobb, mycket energi)
men jag känner det inte riktigt.
eller så bryr jag mig bara inte.

jag brukar inte sakna när jag inte har något för det. fast jag gör det nu...ändå.
jag kan liksom inte inte göra det...
och jag vet att hon är ledsen nu....
aj...