oh listen! that's the sound of my heart breaking
ironiskt,
so fucking ironic.
hur kan man vara så otroligt osäker?
du fick mig att säga så många saker, jag var åxå nervös. jag var åxå osäker.
men jag sade dem, från hjärtat, för att lugna dig.
trots att jag var rädd när jag sade dem.
för att du inte skulle behöva vara det.
du sade, "du kommer bara få mig att känna saker, jag kommer att bli kär och du kommer såra mig, och du kommer bara gå, utan att känna någonting. du vill bara leka. du får inte såra mig, jag skadas så lätt"
jag sade, "jag kommer inte såra dig. jag kommer inte göra det, lita på mig. det är snarare tvärtom haha."
jag hatar att ha rätt.
jag lade massor med tid och energi på att få dig att lita på mig, jag lade massor med tid för att övertyga dig om att jag inte var den playern du trodde jag var. att jag menade allt jag sade, att jag inte leker med människor. och att jag gillade dig. gillar dig.
jag tror jag lade så mycket, att jag började känna mig lite trygg lite fort. it seems.
du sade åxå saker.
du sade att du aldrig gjorde något med någon du inte kände något för.
det lät så fint.
och jag tänkte jag ska försöka bli bättre, för jag ville du skulle tro på mig.
visst har jag lekt, men alltid på lika villkor, och jag behöver inte leka.
inte om jag känner..
(och jag vet att jag hånglade med en annan i helgen åxå.jag vet det! men du vet det inte... men det hade jag inte gjort om du åxå visat att du brydde dig, och vi var aldrig tillsammans, men jag tänkte att kanske så...sen...för då gör jag inte sånt)
du var rädd, så fort jag inte sade något om du kom online, på bara några minuter. då trodde du jag hade tröttnat.
jag sade det så många gånger, på så många olika vis. "lita på mig! du är fin! hela du! och jag gillar dig..."
HUR kan du inte ha hört det?? HUR kan du inte ha förstått det? Hur kan du inte ha trott på det...och hur kan du byta så snabbt, bara för att du blir rädd, hur håller det?
jag tyckte du signalerade, ge mig lite mer space, jag tänkte jag gör det för dig. det är så viktigt att man får rum att tänka på. och det var alltid jag som hörde av mig först mot slutet.
du tog det som att jag inte var intresserad.
det gick 2 dagar.
två dagar! det är inte lång tid alls!
man måste kunna komma ihåg saker över två dagar, det ändras inte så fort. sade jag att jag gillade dig då, så är det inte borta två dagar senare.
måste man säga det hela tiden för att du ska förstå? för att du ska minnas? du säger att du behöver konstant efterhängsenhet. så kan man inte göra... då dör ju allt.
nu dog det ju ändå.
och du vet, man kan fråga när man undrar... jag gjorde det. men jag kan inte göra allt...
du säger du är förvirrad nu, över en annan tjej, över mig, över om du överhuvudtaget kan bli kär, om du är kär, i vem, om du helt plötsligt ska prova killar för att du är så osäker på om du kan känna, trots att jag frågar och du säger du inte känner något för dem (så..varför pröva?)...
du säger att du gillade mig, att du gillar mig. men att du inte vet. att allt är uppochner.
för att jag inte skrev på två dagar.
två dagar.
hon bor i samma stad.
jag gör inte det.
oh I know how it will go...
du gjorde mig illa. för du fick mig att känna, du fick mig att lita på, fort, trots att det är otäckt. det gick skitfort, allting. trots att jag behöver trygghet och tid, du fick mig att göra det för att du behövde det för att kunna tro. mest av allt gjorde du mig illa för att du gjorde mig glad.
yeah, I bruise easily too.
menade du överhuvudtaget allt du sade? något?
jag vet inte om jag tror på något du sade du kände. trots att du säger du aldrig ljuger. men jag vet inte om du säger det för att jag säger det...för jag menar det.
du säger du vill vara vän, jag tänker vad ska du ha mig till?
du sade så många ord. du förstår inte att de betyder något... jag tror inte på att du kommer höra av dig, för jag tror fortfarande inte du vågar. men jag orkar inte! jag orkar inte vara först nu.
det gör jävligt ont nu.
jag hatar att ha rätt...
fast jag hatar allt just nu. och ändå så hatar jag inget...
I want to kick down the world, make a lot of noise so I don't hear my broken heart, so I hurt all over from exhaustion and worn out fists, and then just lie in bed and cry.
sova mig igenom evigheten.
Istället ska jag upp och le. Lära mig ta hand om andra som är trasiga. Glömma. Ta bort. Börja om, le, dricka kaffe, prata, försöka lita på någon annan. Jag tänker att jag inte tror på det, men jag ska göra det. Ändå.
FA-AN!
men det går säkert över fortare än jag tror..det bara känns inte så nu...
so fucking ironic.
hur kan man vara så otroligt osäker?
du fick mig att säga så många saker, jag var åxå nervös. jag var åxå osäker.
men jag sade dem, från hjärtat, för att lugna dig.
trots att jag var rädd när jag sade dem.
för att du inte skulle behöva vara det.
du sade, "du kommer bara få mig att känna saker, jag kommer att bli kär och du kommer såra mig, och du kommer bara gå, utan att känna någonting. du vill bara leka. du får inte såra mig, jag skadas så lätt"
jag sade, "jag kommer inte såra dig. jag kommer inte göra det, lita på mig. det är snarare tvärtom haha."
jag hatar att ha rätt.
jag lade massor med tid och energi på att få dig att lita på mig, jag lade massor med tid för att övertyga dig om att jag inte var den playern du trodde jag var. att jag menade allt jag sade, att jag inte leker med människor. och att jag gillade dig. gillar dig.
jag tror jag lade så mycket, att jag började känna mig lite trygg lite fort. it seems.
du sade åxå saker.
du sade att du aldrig gjorde något med någon du inte kände något för.
det lät så fint.
och jag tänkte jag ska försöka bli bättre, för jag ville du skulle tro på mig.
visst har jag lekt, men alltid på lika villkor, och jag behöver inte leka.
inte om jag känner..
(och jag vet att jag hånglade med en annan i helgen åxå.jag vet det! men du vet det inte... men det hade jag inte gjort om du åxå visat att du brydde dig, och vi var aldrig tillsammans, men jag tänkte att kanske så...sen...för då gör jag inte sånt)
du var rädd, så fort jag inte sade något om du kom online, på bara några minuter. då trodde du jag hade tröttnat.
jag sade det så många gånger, på så många olika vis. "lita på mig! du är fin! hela du! och jag gillar dig..."
HUR kan du inte ha hört det?? HUR kan du inte ha förstått det? Hur kan du inte ha trott på det...och hur kan du byta så snabbt, bara för att du blir rädd, hur håller det?
jag tyckte du signalerade, ge mig lite mer space, jag tänkte jag gör det för dig. det är så viktigt att man får rum att tänka på. och det var alltid jag som hörde av mig först mot slutet.
du tog det som att jag inte var intresserad.
det gick 2 dagar.
två dagar! det är inte lång tid alls!
man måste kunna komma ihåg saker över två dagar, det ändras inte så fort. sade jag att jag gillade dig då, så är det inte borta två dagar senare.
måste man säga det hela tiden för att du ska förstå? för att du ska minnas? du säger att du behöver konstant efterhängsenhet. så kan man inte göra... då dör ju allt.
nu dog det ju ändå.
och du vet, man kan fråga när man undrar... jag gjorde det. men jag kan inte göra allt...
du säger du är förvirrad nu, över en annan tjej, över mig, över om du överhuvudtaget kan bli kär, om du är kär, i vem, om du helt plötsligt ska prova killar för att du är så osäker på om du kan känna, trots att jag frågar och du säger du inte känner något för dem (så..varför pröva?)...
du säger att du gillade mig, att du gillar mig. men att du inte vet. att allt är uppochner.
för att jag inte skrev på två dagar.
två dagar.
hon bor i samma stad.
jag gör inte det.
oh I know how it will go...
du gjorde mig illa. för du fick mig att känna, du fick mig att lita på, fort, trots att det är otäckt. det gick skitfort, allting. trots att jag behöver trygghet och tid, du fick mig att göra det för att du behövde det för att kunna tro. mest av allt gjorde du mig illa för att du gjorde mig glad.
yeah, I bruise easily too.
menade du överhuvudtaget allt du sade? något?
jag vet inte om jag tror på något du sade du kände. trots att du säger du aldrig ljuger. men jag vet inte om du säger det för att jag säger det...för jag menar det.
du säger du vill vara vän, jag tänker vad ska du ha mig till?
du sade så många ord. du förstår inte att de betyder något... jag tror inte på att du kommer höra av dig, för jag tror fortfarande inte du vågar. men jag orkar inte! jag orkar inte vara först nu.
det gör jävligt ont nu.
jag hatar att ha rätt...
fast jag hatar allt just nu. och ändå så hatar jag inget...
I want to kick down the world, make a lot of noise so I don't hear my broken heart, so I hurt all over from exhaustion and worn out fists, and then just lie in bed and cry.
sova mig igenom evigheten.
Istället ska jag upp och le. Lära mig ta hand om andra som är trasiga. Glömma. Ta bort. Börja om, le, dricka kaffe, prata, försöka lita på någon annan. Jag tänker att jag inte tror på det, men jag ska göra det. Ändå.
FA-AN!
men det går säkert över fortare än jag tror..det bara känns inte så nu...
posted by Mio at 9:03 em
9 Comments:
Aj aj.. lilla skruttan :(
Tänk på att ta hand om dig själv först och främst!
Neeej, fan vad trist. :( Det gör ont och tyvärr är att låta det göra det o ta sin tid det enda man kan göra. Men att hon gör så mot dig? Det får man ju inte...
*kram på dig från en som är uppe i det men hunnit komma en bit längre på vägen*
Usch gor ju ont i hjartat att bara lasa om det du nu gar igenom nu.
Later som att hon ar ganska forvirrad och behover hitta sig sjalv innan hon kan bli serios med nagon oavsett hur ratt den personen an ar.
Det suger fett ju nar man sjalv ar saker pa att man ar ratt person.
Ibland hjalper det inte att gora allting ratt.
*Kram*
Oh baby. VARFÖR gör de sådär? Varför har de sådant överdrivet bekräftelsebehov? Jag vet ju vad du snackar om...tyvärr. Men "min" verkar iaf ha fattat nu. Å andra sidan trodde jag det förut med, men tydligen inte. Det svåra är ju att man inte vill verka för på, men då tror de i stället att man inte är intresserad. Jag tycker att jag har varit på som fan, men det hjälpte ju inte. Så du ser... det är inte mycket man kan göra!
Jävla fruntimmer.
ouch... jag som hejade på dig. Men det kommer någon bättre, det gör det alltid så länge man själv är på rätt väg. Klen tröst, jag vet. *kram*
massor med tack, till er alla. fina blogg-kommentarer gör faktiskt mycket vissa dagar.
så, tack!
jag är lite sen. Har inte lusläst som jag bör. Jag har det i blodet som hon hade, men inte lika överdrivet, fick en åtsägelse i går om att sluta nojja.. Något i oss som är sådär osäkra har gjort oss trasiga. Inget förutom än själv kan tillslut lita på vad det är ni säger.. Och GUd vad medvetna vi är om att vi är jobbiga. Så för att sluta vara jobbiga för oss och inför er så lägger man ner.. Energislukeriet över att nojja är såååååååå jobbig. Och som en hint på vägen, det är när det är l ä s k i g t bra man ger upp och blir för rädd.. Så om du kan, ta det som smicker. Du var för bra och hon blev skitskraj för att förlora det bästa..
ajja:
tack för den kommentaren =) hon sade tom att jag var "för bra", men eftersom även jag har lite av det där i blodet så är det ju svårt att tro på sånt, och istället tänka att hon menar tvärtom..
men jag vet att du kan ha rätt i det här fallet.. och jag vet hur det känns att vara sån åxå, bara att jag stoppade tillbaks det långt där inne och växte för att bli stark, så att jag kunde möta upp där hon var svag. men det föll ju lite där.. hur GÖR man egentligen för att möta i den osäkerheten då... hrm..tips?
Hon var inte mogen för att möta det som var bra helt enkelt. Det e sjuk att säga det, men så är det nog. När man är mogen gör man som jag, låter det ske mot sin vilja och tyvärr med ett stort mått nojjor som personen i fråga kan möta.. och jag blir mött, men hon har det stundom svårt me mig, ast hon som du har nojjor.. Mina överglänser hennes liksom.. Ju längre tiden går desto nojjigare blir jag eftersom jag investerar mer.. Och det verkar ha varit samma me din.. Ju längre tiden gick desto nojjigare blev dte väl?..
det blir ju så när man konfronteras med nått bra om man är van att äta skit hela tiden.. milt sagt..
och inget du gör kan få henne lugn egentligen, det är en mognad i henne.. Hon måste ha insett att hon faktiskt dög och räckte till. Hon måste ha vågat förlora dig för att kunna ha dig. Och det steget tog hon tdligen inte. Hon var för rädd för att eventuell förlora dig.. typ.
Skicka en kommentar
<< Home