hrm...
ibland blir man konfunderad över sina otippade ambivalenta känslor..
men jag antar att vissa saker och ting som man lärt sig i livet, direkt och indirekt, sitter djupare än man förväntat sig..
typ som det här med tjejer, att vara ute, öppen, okey och självaccepterande.
att det kan kännas som den mest naturliga sak i världen och så rätt att man inte ens funderar över att det kan vara annorlunda, när man är ensam med en tjej och myser in bed. eller att man känner att det spelar ingen roll vem som ser, eller vad de ser, eller vad de tycker om det, och att man skulle kunna hångla upp bruden precis var som helst, i ica-kön, på stationen, mitt på stan etc etc, om hon skulle vara on for that.
att man struntar i vem som vet vad. för det spelar ingen roll, det spelar ingen roll vad de tycker. och att det bara är så som det ska, fint och bara...bäst. och att man funderar över hur man kunde låta något annat vara okey så länge..
samtidigt som man blir helt kall inombords när hennes mamma plötsligt öppnar dörren och kommer hem från helg-semester, och man plötsligt får för sig att man borde klättra ut genom fönstret, eller gömma sig under sängen, för att man gjort något "skamfullt" och "syndigt" med dottern hennes några timmar tidigare. och när man möter hennes blick förväntar sig att se ett dovt morrande i hennes ögon.. att det inte alls känns lika enkelt som att vara tjejen som killen tar hem, utan att man helt plötsligt har ansvaret, och att de ska är rädd för att de ska tycka att man förfört deras stackars oskyldiga barn.
trots att man inte alls själv tycker att man gjort något "skamfullt" eller fel på något vis, trots att man är mycket övertygad om att dottern varit mycket nöjd och belåten, och trots att mamman inte alls kanske tänker så..
varför är det så för??
men jag antar att vissa saker och ting som man lärt sig i livet, direkt och indirekt, sitter djupare än man förväntat sig..
typ som det här med tjejer, att vara ute, öppen, okey och självaccepterande.
att det kan kännas som den mest naturliga sak i världen och så rätt att man inte ens funderar över att det kan vara annorlunda, när man är ensam med en tjej och myser in bed. eller att man känner att det spelar ingen roll vem som ser, eller vad de ser, eller vad de tycker om det, och att man skulle kunna hångla upp bruden precis var som helst, i ica-kön, på stationen, mitt på stan etc etc, om hon skulle vara on for that.
att man struntar i vem som vet vad. för det spelar ingen roll, det spelar ingen roll vad de tycker. och att det bara är så som det ska, fint och bara...bäst. och att man funderar över hur man kunde låta något annat vara okey så länge..
samtidigt som man blir helt kall inombords när hennes mamma plötsligt öppnar dörren och kommer hem från helg-semester, och man plötsligt får för sig att man borde klättra ut genom fönstret, eller gömma sig under sängen, för att man gjort något "skamfullt" och "syndigt" med dottern hennes några timmar tidigare. och när man möter hennes blick förväntar sig att se ett dovt morrande i hennes ögon.. att det inte alls känns lika enkelt som att vara tjejen som killen tar hem, utan att man helt plötsligt har ansvaret, och att de ska är rädd för att de ska tycka att man förfört deras stackars oskyldiga barn.
trots att man inte alls själv tycker att man gjort något "skamfullt" eller fel på något vis, trots att man är mycket övertygad om att dottern varit mycket nöjd och belåten, och trots att mamman inte alls kanske tänker så..
varför är det så för??
posted by Mio at 7:35 em
2 Comments:
Jadu, det är inte lätt det där. Själv vågade jag knappt kyssa mitt ex när vi skulle säga hejdå vid tågstationen, men nu har jag inga problem alls med att kyssa en viss latina lite överallt. Men just det du beskriver var lite nytt... Det försvinner nog snart ska du se!
Mmm, det där med känslor, det är inte lätt. Det är ju liksom inte så att man kan styra dem. Men antagligen är det precis som Ida säger, man behöver bara vänja sig lite, komma över nyheten, så fixar det sig säkert. ;)
Skicka en kommentar
<< Home