utveckling...är relativ
ja du...
jag var alltså tjugofyra år, tjugofyra - som i inte fjorton år, när jag kom på att jag kanske skulle;
-bli skejtare, eller i alla fall försöka (okey, 23 plus ett helt gäng månader)
- måla naglarna svarta
- skaffa byxor med häng på
- åka med främmande killar i bil när jag var full som en kastrull
- sova på en tågstation i gryningen i samma tillstånd
- ta hål i örat själv med säkerhetsnål framför spegeln, (för att jag hade tråkigt, för att jag var rädd för nålar, och för att jag ville veta hur ont det egentligen gjorde, och så klart, för att jag faktiskt ville ha hål åxå).
- mm, mm.
ibland undrar jag om jag går bakåt i utvecklingen sen jag kom ut...
fast jag vet ju, att det inte är så. jag vet ju att jag växer med varje dag, och att jag inte längre gör saker för att man ska, för att man borde, eller för att andra vill. utan för att jag vill, och vill jag vara vild och dum så är jag det. fullt ut and enjoying it.
för att jag vet att jag kan vara så alldeles väldigt seriös, vuxen och med hela världen på mina axlar andra dagar. och man behöver båda. och jag har himla kul!
och det är så det ska vara!
det bästa med att bli "äldre" (som i fler år, inte som i gammal...) är att man har tillgång till alla de åldrar man gått igenom, allt finns kvar, allt är "du", och allt behövs. man har ett större spektra av sig själv...
och det var mitt löfte till mig själv när jag kom ut.
nu skulle jag vara hela mig själv, göra det jag verkligen ville, aldrig fega ur för att jag inte vågade. lyssna på mig själv, helt igenom.
det är svårare vissa dagar.
men det ger attans så mycket mer!
jag var alltså tjugofyra år, tjugofyra - som i inte fjorton år, när jag kom på att jag kanske skulle;
-bli skejtare, eller i alla fall försöka (okey, 23 plus ett helt gäng månader)
- måla naglarna svarta
- skaffa byxor med häng på
- åka med främmande killar i bil när jag var full som en kastrull
- sova på en tågstation i gryningen i samma tillstånd
- ta hål i örat själv med säkerhetsnål framför spegeln, (för att jag hade tråkigt, för att jag var rädd för nålar, och för att jag ville veta hur ont det egentligen gjorde, och så klart, för att jag faktiskt ville ha hål åxå).
- mm, mm.
ibland undrar jag om jag går bakåt i utvecklingen sen jag kom ut...
fast jag vet ju, att det inte är så. jag vet ju att jag växer med varje dag, och att jag inte längre gör saker för att man ska, för att man borde, eller för att andra vill. utan för att jag vill, och vill jag vara vild och dum så är jag det. fullt ut and enjoying it.
för att jag vet att jag kan vara så alldeles väldigt seriös, vuxen och med hela världen på mina axlar andra dagar. och man behöver båda. och jag har himla kul!
och det är så det ska vara!
det bästa med att bli "äldre" (som i fler år, inte som i gammal...) är att man har tillgång till alla de åldrar man gått igenom, allt finns kvar, allt är "du", och allt behövs. man har ett större spektra av sig själv...
och det var mitt löfte till mig själv när jag kom ut.
nu skulle jag vara hela mig själv, göra det jag verkligen ville, aldrig fega ur för att jag inte vågade. lyssna på mig själv, helt igenom.
det är svårare vissa dagar.
men det ger attans så mycket mer!
posted by Mio at 4:04 em
3 Comments:
För att vara 30 och tagit allt bakifrån (det där lät just grannt) men ung så.. så är ålder liksom ingen issue.. Det får komma som det kommer. Men dina spärrar verkar vara nere och ååh så gött de e .. Spejsa ut :) Men glöm inte att berätta historierna här !
Håller med ajja... förutom att jag inte avslöjar min ålder alltså. Det viktigaste med livet är ändå att man berättar om det så underhållande som möjligt i sin blogg. ;P
Jag har faktiskt också blivit yngre ju äldre jag har blivit, eller vad man ska säga. Jag var världens mest försiktiga tonåring och släppte inte på spärrarna förrän ett tag efter tjugostrecket. Vete 17 om kanske inte komma-utandet hade med saken att göra...
Jag känner att jag har mer självförtroende sen jag började ta tag i saken...det känns bra liksom även om det känns att det är en bit kvar.
Skicka en kommentar
<< Home