death or glory?

- hoppas jag kommer visa sig imorn.
death, glory..eller same as before...

har inte träffat L. sedan den laddade parfesten, vilket nu är..1.5 vecka sedan. jag vet att hon har mycket att göra. jag vet det.
men det hjälper inte alltid att minnas det. ibland blir man väldigt nervös ändå, fast man vet..
jag försöker minnas visdoms-ord, så som t.ex. lillefot's mammas ord (landet för länge sedan) lyssna till ditt hjärta lillefot, låt ditt hjärta visa vägen, eller sånt som i att oavsett hur det går så har du i alla fall varit sann mot dig själv och mot dina känslor. och att det är det viktigaste av allt. eller sånt som att friskt vågat, hälften vunnet.
eller åxå bara minnas att det har känts så här förut, och att det har löst sig och känts bra när vi träffats.
sånt försöker jag tänka på.
men inte det heller hjälper fullt ut.
när hon sen blir svårnådd till max, när jag inte kan nå henne på qx, sms, msn eller på telefonen..
då kommer tankarna i alla fall.
jag vet att hon inte fungerar som jag, som hör av mig för att lugna, även om jag har en värld av kaos och otroligt lite tid. jag vet att hon inte är som jag där. hon hör av sig när allt lugnar ner sig. hon har nog ett annat tidsperspektiv än jag. och kanske mindre nerver...kanske mer perspektiv, kanske mer lugn, kanske en helt annan historia och uppväxt än jag.
hon säger: man är sig själv närmast. jag säger: jag gör allt för att rädda världen.
jag behöver lugn, tydlighet, viss försäkran, trygghet..för att kunna lita på, tro på och tolka. avdramatisera.

efter att ha dessutom försökt nå henne på telefon TVÅ gånger igår utan att lyckas (och jag ringer i stort sett aldrig. sms, msn, mail..text är så mycket, så mycket mindre otäckt), efter det..så i samband med livet som just nu innehåller major tentaångest, egen-klient-stress och sådant, efter det så nådde ångesten ungefär hit upp (pekar på taket).
ont i magen. fladdrande hjärta, darrande ben.
vill veta.
funderingar på vad jag kan ha gjort, vad hon kan ha kommit på sedan sist vi sågs. eftersom det var bra då..

Sweetie-M och en bag in box rödvin (nej inte en hel) och snack till kl 2 imorse..somna och faktiskt kunna sova, världens bästa vän, min närmsta människa och vänskap-lycka-kärlek. tro på.
hjälpte.
tills pappa ringde imorse och undrade hur det gått. ångest igen.
ett av livet redan trasat hjärta och självförtroende..they break easily. ett liv som lärt att använda alla signaler och kanaler till att tolka och förstå för att överleva, och rädda liv - det gör att man blir vilsen till tusen när det helt plötsligt inte finns några signaler att tolka.
ett hjärta där det bor både enorma känslor, otrolig rädsla och en modighet i ständig kamp med denna.
jag kan, jag vill...jag är bara så jävla rädd..
och jag gör allt för att övervinna denna rädsla, vinna livet, vinna möjlighter, vinna det jag vill. men jag behöver något, något som säger att det är värt att riskera allt igen.
jag vet att jag är stark, starkare än många har jag hört. men det betyder inte att jag inte kan känna mig liten och svag. det är inte motsatser på ett kontinuum, det är parallella aspekter av livet.

idag kom i alla fall ett sms. ett förlåt och kan vi ses imorgon, och ta det lugnt, andas, du har inte gjort något fel.
lugnare..men samtidigt - kan ett du har inte gjort något fel - kan det ändå betyda att något är fel?
jag hoppas inte det...och hon säger lugn..andas.
så jag försöker det, jag försöker andas. fast vissa andetag innehåller nikotin i stressreducerande syfte. och det har det inte gjort sedan stockholm nu.

jag har ont i magen...
imorgon.