jag minns...
..första gången jag såg "stekta gröna tomater".
jag var inte så där värst gammal då tror jag..
jag tyckte det var en alldeles fantastisk film. (tycker, i och för sig..)
jag minns att jag aktivt bestred min kära bög-bror som var äldre och visare än jag (då), att den alls skulle vara queer. neeeeej då, men att han inte kunde se att de var bara vänner ju! vänskap som var jättefin..
jag minns att jag tyckte om att de bodde ihop, att idgie var så söt och bra med ruth. att allt var så fantastiskt där. med dem.
det var så bra det där, att de bodde ihop, och att det inte bodde någon man där och förstörde..
jag såg den många gånger.
sen bestämde jag mig för att hyra "bed of roses", för att jag...beundrade ju mary stuart masterson. idgie i filmen var ju så där alldeles fantastiskt, jätte....cool (läs: snygg).
jag förstod inte alls varför besvikelsen var så stor när jag såg den filmen.
han där bon jovi...han var ju bara ivägen och störde hela tiden. måste hon vara med honom?!
jag ville ju att hon skulle ha pojkbyxor, rufsigt hår, stor skjorta och svansa efter en tjej med puppy-eyes...
fast det var ju inte alls något queert i den filmen..inte alls..och inte med mig heller. nej då.
sen lånad jag boken.
ungefär 2 sidor är deras kärlek uttalad.
och jag läste kanske boken ungefär 5 gånger på ett par månader. de där sidorna lite extra ofta.
jag undrar hur mycket energi som egentligen gått åt åt intensiv förnekelse i livet...
jag tänker att det skulle kunna motsvara att smärre vattenkraftverk eller nått...
jag var inte så där värst gammal då tror jag..
jag tyckte det var en alldeles fantastisk film. (tycker, i och för sig..)
jag minns att jag aktivt bestred min kära bög-bror som var äldre och visare än jag (då), att den alls skulle vara queer. neeeeej då, men att han inte kunde se att de var bara vänner ju! vänskap som var jättefin..
jag minns att jag tyckte om att de bodde ihop, att idgie var så söt och bra med ruth. att allt var så fantastiskt där. med dem.
det var så bra det där, att de bodde ihop, och att det inte bodde någon man där och förstörde..
jag såg den många gånger.
sen bestämde jag mig för att hyra "bed of roses", för att jag...beundrade ju mary stuart masterson. idgie i filmen var ju så där alldeles fantastiskt, jätte....cool (läs: snygg).
jag förstod inte alls varför besvikelsen var så stor när jag såg den filmen.
han där bon jovi...han var ju bara ivägen och störde hela tiden. måste hon vara med honom?!
jag ville ju att hon skulle ha pojkbyxor, rufsigt hår, stor skjorta och svansa efter en tjej med puppy-eyes...
fast det var ju inte alls något queert i den filmen..inte alls..och inte med mig heller. nej då.
sen lånad jag boken.
ungefär 2 sidor är deras kärlek uttalad.
och jag läste kanske boken ungefär 5 gånger på ett par månader. de där sidorna lite extra ofta.
jag undrar hur mycket energi som egentligen gått åt åt intensiv förnekelse i livet...
jag tänker att det skulle kunna motsvara att smärre vattenkraftverk eller nått...
posted by Mio at 6:53 em
2 Comments:
Haha. Jag har ungefär samma erfarenhet av både bed of roses och stekta gröna tomater. Och det hela påminner mig om när jag försökte övertyga min syrra om att Xena och Gabby är kära i varandra och hon påstod att det var önsketänkande från min sida... sedan såg vi ett avsnitt tillsammans och hon tvingades erkänna att det kanske fanns något mellan dem kanske då.
När jag såg stekta gröna tomater för första gången så var jag så liten att jag knappt visste vad lesbisk innebar, och ändå var jag helt säker på att filmen skulle sluta med att de blev ihop.
Sen blev det ju inte riktigt som jag hade förväntat mig, men jag tyckte ändå att temat var ganska uppenbart.
Skicka en kommentar
<< Home