mind works in mysterious ways

förra veckan insåg jag att jag nog hade brist på ungefär allt man kan ha brist på, för att jag inte har haft tid att laga mat sedan..i somras. (men, eh..man ska vara glad att man är student! då har man mer tid över..eller nått..å andra sidan har jag ju tid att blogga..så..) så köpte kosttillskott och annat dyrt.
idag vaknade jag upp och tänkte...hrm...vattenfasta? ska vi ta och prova det idag kanske?
yep, logiken lyser med sin avsaknad.
men the mind works in mysterious ways.

mystiska måste åxå mina tankegångar varit när jag bestämde mig för att bjuda med L. på bästa vännen sweetie-M (o övriga kompisgängets) fest i onsdags.
det låter kanske inte så där värst farligt, eller som att det skulle krävts en mystisk tankeförmåga för att nå dit nej, men om jag säger så här - HETEROPARFEST så kanske det klarnar..

jag kan ju börja med att tala om att jag inte är den som gör officiella pargrejer. egentligen säger jag inte ens ordet "parmiddag". hon, L. är ungefär på samma ställe som jag där. och åxå, kan vi ju tillägga igen, att vi ju inte är nått par än (fan fan fan vad jag tycker det är dags att vi blir det nu).
men ja.
Sweetie-M frågar, och efter mångt och mycket tar jag mod till mig och frågar L., som följer med. jag tycker att jag förklarat the deal rätt så bra innan, vad för slags fest det gäller. men ja, jag tycker i och för sig allt som oftast att jag är en fruktansvärt tydlig person. alla andra håller inte med alla dagar har jag förstått..
så att när L. timmen innan frågar vad det är för folk som kommer på festen, blir jag ungefär lika bekväm i förklarandet som om jag skulle suttit fast i ett skruvstäd in motion. jag trodde hon hade förstått det ju...
jag: eh...eh..ehmensåatte det är...Sweetie-M då..och hennes pojkvän... och så är det M....och hennes pojkvän...och så är det I......och hennes..dejt....
hon: *med en blick av vad jag tror var förvåning, skräck, nöje/humor och förvirring*...jaha...hihi....eh..så det är alltså fyra PAR som kommer ikväll...
jag: *piper*......det var inte min idé...det är inte mitt fel.....

där tyckte jag att jag hade nått min personliga gräns för vad som är obekvämt i ett samtal. men nej då, förutom att det är p a r människor, så är ju alla så klart hetero, och, kom vi på...alla utom L. läser psykologi (vilket jag inte hade tänkt på)

såatte..oh så smidigt det där kändes.. jag tänkte att just, just då kunde varit ett ypperligt tillfälle för min naturliga död att inträffa.
men sån tur har man ju sällan.

fast kvällen gick faktiskt rätt så bra. trots alla odds som flinade elakt från motsatt sida.
gud, omjag har glömt att tacka dig - så gör jag det nu.
å andra sidan har jag inte sett henne irl sen den kvällen slutade...hrm..
fast hon har ju varit bortrest..så att det beror nog egentligen mest på det.