känslor och annat sånt där trams ;)

delar ur en msn-konversation:

Tess: jo jag vet..men jag skulle bara vilja veeeeta nu... men jag vågar inte ta upp det.
I: äh, oroa dig inte darling. jag tror du har L. precis där du vill ha henne :)
Tess: *sneglar bort mot sängen* nej, nej hon var inte där ;P

Men seriöst..det här är fantastiskt och kul och underbart, och alldeles alldeles otroligt skrämmande..
och jag är k ä r....
jag tror jag är kär...
och jag vet inte hur man gör det här!
alltså, de jag har varit riktigt förälskad i i mina dar, de har jag oftast inte talat om det för och därmed inte dejtat.
och de jag har varit tillsammans med, dejtat eller legat med..de har jag nog egentligen oftast inte varit så där värst förälskad i...
oftast, inte alltid. det finns undantag.

men nu...hur gör jag nu då?
nu är det ju liksom allt på samma gång, och jag har inte lärt mig hur man gööör....
och det är helt fullt av känslor som springer åt alla håll och kanter inne i mig, och det finns potential, och det finns risker...och det är mina ord och handlingar som kan påverka. och det är liksom helt plötsligt viktigt vad som händer. viktigare än förut i alla fall.
now that's scary shit!

och bara en sån sak som hångel....
now I've had maybe more than my share of hångel i livet, med båda sorter. och det har liksom blivit avdramatiserat. jag tänkte att jag kanske förlorat förmågan att bli så där förlorad i en kyss...att kyssas är ju nice men liksom inte längre något världsomvälvande. mot slutet av min straighta period så hångel..det var något man kunde göra rätt så urskiljningslöst på fyllan. det betydde liksom inte längre så mycket. självbekräftelse, ett snyggt ragg och utlopp för vissa fysiska behov..
sen så ändrades det visserligen i och med att jag bytte kön på mina hångelobjekt. då var det plötsligt mer intressant och spännande..
men ändå, oftast inte så där världsomvälvande. jag tänkte att jag kanske förlorat den förmågan att känna så.

och så nu...
helt plötsligt blir jag knäsvag bara av att tänka på när hon kysser mig. tankarna far åt olika håll samtidigt som de krockar, och fokuseringsförmågan är noll.
vad är det här liksom?
och jag vet att jag är ett jäkligt bra hångel, I have heard the discussions liksom ;P
men helt plötsligt blir jag nervös över att jag kanske inte är bra nog. vad ÄR det här?!
....fast det är värt det. helt klart värt det.
oh so much.