04 december 2006

dilemma

förresten så har PTHD-bruden börjat höra av sig igen.

(som i posttraumatiskahångelbruden med fyra, FYRA, tungpiercings som våldshånglade upp mig för typ 2.5 månader sen och sedan tvingade av mit mitt nummer. and I felt bad. for a week)

stavfel, är väl något som alla gör. I believe I do them all the time när jag har bråttom (som typ..här)
systematiska stavfel...försöker jag lära mig tycka är charmiga.. typ alla som är så där söta, stora ögon, långt hår, ler och skriver "Igentligen" - varje gång. jag kan leva med det. även om jag - varje gång - vill tala om att det heter "Egentligen".
men när PTHD-bruden oväntar sms:ar mig och dessutom systematiskt skriver "HÄLJ"..."som vi vad ska du göra i häljen?" "min förra hälj var mycket alkohol på"..
well, nej...jag kan inte se att det är charmig längre då..
får dåligt samvete över det...men kombinationen blir bara för läskig.
way to scary...

dilemmat ligger i om jag ska lägga in hennes nummer på mobilen..
I really don't ever wanna use is, and I really don't want to have it.. men jag blir ju lika rädd varje gång hon spontant hör av sig och jag inte fattar att det är hon förrän efter ett tags sms:ande fram och tillbaka...

5 Comments:

Blogger Ida said...

Hon kan ju vara som typ Mian Lodalen som om jag minns rätt skrev "prajd" och så vidare i sina böcker. Jag menar att det alltså skulle skulle kunna vara ett medvetet val. Jag tycker dock att det är lika irriterande för det...

10:58 fm  
Anonymous Anonym said...

Lägg in numret så att du ser att det är hon som ringer-sms:ar.
Du behöver ju aldrig använda numret och har du det inlagt så är risken mindre att du ens gör det av misstag:)
Sedan är det där med systematiska felstavningar lite knepigt. Det kan vara charmigt om det är ett utländskt ord man försvenskar eller ändrar stavning på för att uttrycka ett speciellt uttal, men hälj i stället för helg, nej det är inte så gulligt:)

1:34 em  
Blogger pseudonym said...

usch, till och med jag är tillräcklig språkpolis för att irritera mig på sånna stavfel. Det finns en gräns för vad man tål..

Varför dröjde hon så länge med att höra av sig?

8:00 em  
Blogger Mio said...

miss garmonbozia: yeah I wish.. men jag är rädd för att hon faktiskt tror man stavar "helg" så där... :/

maria: jo, jag vet. så tänkte jag med. men sen så tänkte jag att jag skulle bli rädd för min mobil om jag visste att hennes nummer fanns där inne.. alltså.. hon skrämde mig verkligen. och jag är inte lättskrämd. så hon gjorde ett rätt så genuint jobb tror jag.. :/

I'm not jesus: ja du.. jag tror jag svarade lite halvdant på hennes 1a sms efter en vecka. typ "mm..hopas du har det bra"-stilen. så hittade väl hon numret igen nu, men inte det minnet :/

alltså - for the record.. jag känner mig elak.. men den tjejen..jag har aldrig blivit upphånglad så brutalt i hela mitt liv. och...jag...har haft en del både trevliga och mindre trevliga hångelupplevelser i mina dagar. aldrig har jag varit rädd i en vecka efteråt..
hon är säkert jättesnäll och allt. men I just can't..I just can't not be afraid of her..

12:25 fm  
Blogger pseudonym said...

hah, hon verkar ju ändå lite.. spännande. Typ.

8:06 em  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se Gaybloggar.se