heheheee.....shoot me?

igår förärades jag besök från hälften av familjen (mamma, pappa, liten syster) för första gången på 4 år.
de tog ledigt från kor, barn och allt vad det är, för att köra halva sverige upp och säga hej. (eg. på väg nån annanstans, men en avstickare till min stad).

jag tänkte på att städa, och baka kladdkaka, men inte på att censurera.
mamma och liten syster spottade snabbt "stora sexboken - för tjejer som har sex med tjejer" i bokhylan och jag bet mig mentalt i armen och tänkte "fan!" när liten syster säger "men teeeeees då!!!!"
hur väljer jag då att hantera situationen?
t.ex. genom:
A) "ojdå..haha, ja den boken hade vi som kurslitteratur när vi läste om..eh..psykologi, genus och sexualitet för ett tag sen"

B) "haha, jadu, den boken fick jag som ett skämt från mina vänner när jag kom ut som lesbisk. de tyckte det var en kul grej"

eller - givetvis, vad annars - C´
C) "eh...hehe..hmm.. ja alltså den boken är lite trendig och många var nyfikna på den, och dessutom så tänkte jag att jag vilje stödja det att det skrivits en svensk bok för homosexuella tjejer (so far so good). men jag har inte läst den än (sant), och hehe, jag behöver egentligen inte läsa den heller heheeeee *ögonbrynslyftningar och flinande från min sida*

A-AH, somebody teach me to lie?
åtminstånde att inte lägga till menande flin och dirty-skratt..
att bara hålla tyst hade ju åxå varit ett alternativ väl möjligt.

jag vill ju inte säga de här sakerna, och min mentala mini-tess håller för öronen vid det här laget och säger "lalalaaa, jag vill inte höra längre", men det bara keeps happening!
det är något med mig och sexskämt vid fel tillfällen. det har inte alltid varit så. det hände under det senaste 1.5 åren. sen jag kom ut. alla gränser och garderober brast fast jag bara tänkt sparka ner EN dörr.

häromdagen gjorde jag det förövrig in class, under seminarietid.
och nej, inte utkomst. det hade varit okej.
sexskämt.
jag blev godkänt. men föreläsaren blev röd..

när man...

...egentligen borde plugga

...inte orkar

...är sjuk

...inte är motiverad till att skriva

...fast det var superlänge sen man gjorde det

...och har återupptäckt paint för första gången sen man var 13

Jenny - this is for you. ♥

I ♥ gayboy

vi sitter på bussen hem, det är kväll och det är mörkt ute.
jag sitter och kramar, pillar, gosar och pussar på min Baby, som sig bör. bakom oss sitter en 14årig tonårsgrabb.
Baby flinar lite generat och säger att han-där-bakom säkert snart inte vet vart han ska ta vägen.
jag flinar jag med, och hånglar upp henne ännu mer.
världen får tycka vad den vill.

killen bakom plingar, och bussen stannar på hans hållplats.
han börjar gå mot dörren, stannar, vänder sig om, rodnar så som bara tonåringar kan och börjar stamma fram på engelska: it is so great what you are doing. showing your love in public like this. you are such an inspiration to young gay people. i just wanna say thank you.

vi tyglar våra lustar att krama om honom med tårfyllda ögon, och säga att han inspirerar han med, way to go you! och säger bara "thank you, thank you very much". och ger tummen upp.

sånt är värt så mycket.
sånt är värt gånger 10 alla stirrande blickar, alla skakningar, muttringar, alla ilskna uppsyner och försök till nedvärderande kommentarer för att trycka tillbaka det som skrämmer in i garderoben.
jag vägrar skämmas, jag vägrar vänta tills jag kommer hem med att visa vem jag tycker om. jag vägrar dra upp byxorna och kamma håret och släppa taget om min Baby.
och titta så fint det blev.
så modig han var!
vi har inspirerat någon bara genom att älska.
och det väger upp allt annat.
nästa gång någon visar sin olust över mig eller oss, lika klart som man visar avsky mot våld, misshandel, hat, vanvård, exkrementer, smuts, blod eller annat som får folk att rysa. nästa gång någon visar sin olust på samma vis mot mig eller min kärlek ska jag vara ännu starkare.
jag inspirerar. jag hjälper. om så bara en endaste, så är det värt det.

bonus är att jag har världens bästa mamma.
att jag kan hoppa hem och ringa henne och berätta och hon blir lika glad som jag och förstår. och är stolt. över mig och vad jag gör.
det du!


förövrigt har min Baby åkt för denna gången.
jag kryper ner under mitt täcke, nosar på kudden som luktar som hon, och tänker på hur hennes händer och armar känns runt mig när hon kramar mig, hur hon andas när hon sover, och hur man kan vakna upp mitt i en kyss när hon är här. och hur bara snälla drömmar finns då.
än så länge lever jag på tanken om att jag bara har hittat hälften av alla kärleks-lappar hon gömt i mitt rum.
men jag saknar...