nya tidens prinsessor kanskeinte vaknar av pussar?
för hur jag än pussar, och pussar på henne sover hon fortfarande vidare..
fast det kanske bara fungerar för prinsar.. och en sån tänker jag ju inte bli.
huvudsaken är att hon ligger i min säng och sover.
det betyder allt.
och resan dit har varit den längsta nånsin.
det som började med att vi betalade 2000:- för tågbiljetter, fortsatte med att flyget blev inställt och ombokat. Så liksom tåget (700+). Sen kom biljetterna bort i posten, och efter mycket ihärdigt och desperat samtal med SJ gick de med på att ge oss nya biljetter, som Baby kunde hämta ut på flygplatsen.
Där trodde jag att det räckte med trassel för denna gången. Vår obligatoriska kvor var ju mer än uppfylld för den här gången...
Så kommer då Baby till flyget i Tyskland, där de har svårigheter med att hitta hennes flygbiljetter. men det löser sig.
sen kommer hon till Arlanda, det är juldagen och allting stänger om 1 timma. Jag vänta på ett sms där det står att biljetterna är hämtade och hon är på väg.
Istället kommer ett samtal med en rädd röst som säger att de säger att biljetterna är uthämtade och att de inte kan hjälpa henne.
Jag ringer till SJ och de säger att nejdå, de finns, men de står som obetalda och måste prisreduceras manuellt, så hon måste hämta dem i disk. Då har personalen på Arlanda valt att gå och gömma sig, 45 min innan stängningsdags.
I samarbete SJ - jag - Baby - och nån indisk snubbe som jag inte riktigt får koll på vad det är han gör, mer än att han inte kan ta ut biljetterna, får vi Baby på ett snabbtåg (+110:-) till Stockholm C. SJ säger att hon bör komma fram 16.55 - dvs 5 min innan SJ-luckorna stänger, där man kanske kan hjälpa henne. Baby messar och säger att på tåget talar man om att hon kommer att komma fram 17.05.
Jag ringer och talar om för SJ hur de ska göra, orkar inte längre be, och vandrar runt runt på golvet i ett kök 50 mil söder ut.
Efter ett tag säger de att man nog kan hjälpa henne från en anna lucka iaf, som har öppet till åtta. Efter att ha erbjudit ekonomisk ersättning först, och jag förklarat att jag struntar i ersättning tack, men hon kan inte bo på Centralstationen julnatten själv!
Hon får sina biljetter - allt känns fantastiskt och hjärtat börjar sakta lugna ner sigt, både i Stockholm och på Öland.
Hon sitter på tåget.
...tills ett sms når mig som säger att tåget är 8 minuter för senat, innan starten, och hon hade 8 minuter att byta tåg på innan.
Efter ytterligare 1 time får jag veta att hon kommer hinna med sitt tågbyte.
När jag åker in med bilen för att hämta upp henne mitt i natten på tågstationen börjar bilens varningslampor lysa...
Men hon ligger i alla fall i min säng och sover nu. Resan hit var mer än lång, och jag undrar vad budskapet är - varför allt alltid måste bli kaos innan det ändå löser sig och vi får ses?
just nu tänker jag dock inte fundera mer på det.
hon finns här, och jag kan pussa på henne när jag vill.
det kan gå smidigare, men på nått vis är det värt det. varje gång.
jag önskar bara att jag aldrig mer behövde släppa henne...
fast det kanske bara fungerar för prinsar.. och en sån tänker jag ju inte bli.
huvudsaken är att hon ligger i min säng och sover.
det betyder allt.
och resan dit har varit den längsta nånsin.
det som började med att vi betalade 2000:- för tågbiljetter, fortsatte med att flyget blev inställt och ombokat. Så liksom tåget (700+). Sen kom biljetterna bort i posten, och efter mycket ihärdigt och desperat samtal med SJ gick de med på att ge oss nya biljetter, som Baby kunde hämta ut på flygplatsen.
Där trodde jag att det räckte med trassel för denna gången. Vår obligatoriska kvor var ju mer än uppfylld för den här gången...
Så kommer då Baby till flyget i Tyskland, där de har svårigheter med att hitta hennes flygbiljetter. men det löser sig.
sen kommer hon till Arlanda, det är juldagen och allting stänger om 1 timma. Jag vänta på ett sms där det står att biljetterna är hämtade och hon är på väg.
Istället kommer ett samtal med en rädd röst som säger att de säger att biljetterna är uthämtade och att de inte kan hjälpa henne.
Jag ringer till SJ och de säger att nejdå, de finns, men de står som obetalda och måste prisreduceras manuellt, så hon måste hämta dem i disk. Då har personalen på Arlanda valt att gå och gömma sig, 45 min innan stängningsdags.
I samarbete SJ - jag - Baby - och nån indisk snubbe som jag inte riktigt får koll på vad det är han gör, mer än att han inte kan ta ut biljetterna, får vi Baby på ett snabbtåg (+110:-) till Stockholm C. SJ säger att hon bör komma fram 16.55 - dvs 5 min innan SJ-luckorna stänger, där man kanske kan hjälpa henne. Baby messar och säger att på tåget talar man om att hon kommer att komma fram 17.05.
Jag ringer och talar om för SJ hur de ska göra, orkar inte längre be, och vandrar runt runt på golvet i ett kök 50 mil söder ut.
Efter ett tag säger de att man nog kan hjälpa henne från en anna lucka iaf, som har öppet till åtta. Efter att ha erbjudit ekonomisk ersättning först, och jag förklarat att jag struntar i ersättning tack, men hon kan inte bo på Centralstationen julnatten själv!
Hon får sina biljetter - allt känns fantastiskt och hjärtat börjar sakta lugna ner sigt, både i Stockholm och på Öland.
Hon sitter på tåget.
...tills ett sms når mig som säger att tåget är 8 minuter för senat, innan starten, och hon hade 8 minuter att byta tåg på innan.
Efter ytterligare 1 time får jag veta att hon kommer hinna med sitt tågbyte.
När jag åker in med bilen för att hämta upp henne mitt i natten på tågstationen börjar bilens varningslampor lysa...
Men hon ligger i alla fall i min säng och sover nu. Resan hit var mer än lång, och jag undrar vad budskapet är - varför allt alltid måste bli kaos innan det ändå löser sig och vi får ses?
just nu tänker jag dock inte fundera mer på det.
hon finns här, och jag kan pussa på henne när jag vill.
det kan gå smidigare, men på nått vis är det värt det. varje gång.
jag önskar bara att jag aldrig mer behövde släppa henne...