10 december 2006

fulla gaystudenter och stulna katter

jag inser att min intention om att hålla lördagen på en lagom nivå måste ha gått snett någonstans när jag vaknar upp och jag inser att kvällen visst slutat med att jag kissat i någons trädgård och stulit någons katt.. very classy!
(..förlåt för båda.. och katten..den stal egentligen mest mig..faktiskt..smet in och vägrade lämna. så den fick sova över i min säng. men lämnades tillbaks till världen utanför imorse vid halv åtta när den, men inte jag, tyckte att det var dags att vakna)

jag bestämde mig igår innan jag for, att jag skulle lyssna på de visa råden från my fellow-bloggers. jag vet ju att det är rätt... skulle vara trevlig, social, rolig och hålla lagom distans. fokusera på andra än L. Skapa förutsättningar för nya horisonter/horisontallägen.
så var planen.

man kan väl säga att den brast ungefär fem minuter in på kvällen.
möter upp den relativt främmande bruden vid bussen (vi kan kalla henne Blondie) och snackar en stund. Blondie går på bussen och sätter sig på sätet bakom L. Och jag blir förvirrad av situationen (eller bara av naturen), och sätter mig såklart bredvid L. det är väldigt smidigt när man går med en tjej och hamnar bredvid en annan..
en annan tanke med kvällen var att det skulle vara lite av en in vino veritas-upplevelse. men njae, snarare mer förvirring..
hamnar på golvet bredvid L. och pratar lite. efter ett tag joinar Blondie, och jag får lite fokuseringssvårigheter. alternerar mellan att försöka prata med båda respektive ingen.
L. får sorgsna ögon. och jag vet inte varför.
om det är för att hon gjort mig ledsen, om det är för att hon ser att hon gör mig förvirrad, om det är för att jag pratar mer o mer med Blondie, eller om det är för ngt annat.. jag vet inte.
efter ett tag försvinner hon bort till andra, medan Blondie och jag är kvar på golvet.
Ytterligare lite senare finner hon och Blondie varandra, jag tänker att whatever, jag vet ju ändå inte vad jag ska göra med någon av dem, och leker lite med de andra fulla homosarna ett tag.
tills hon ropar mig till sig. jag ska vara hos dem, och så fort jag kommer dit så är det hon och jag som pratar, hon och jag som skrattar, skämtar, the occational touching och interna skämt.

förfesten lider mot sitt slut, och det bär av in mot stan.
jag röker. av nikotinbehov, av behov att reducera bort lite nerver, lite av behov att markera att jag gör som jag vill nu. jag bestämmer själv. för jag vet att hon vet att jag inte rökte med henne för hennes skull förut. jag röker, hon snor mina cigaretter. vi retas, busar, skrattar och pratar massor. hamnar på efterkälken, bakom de andra.
i kön vinner jag ett vad mellan oss. eftersom hon är en otroligt dålig förlorare är jag noga med att peka ut det många gånger. jag vann, jag.. du vet, jag vann... hon ska vara storsint förlorare och skakar min hand. gratulerar. skakar, och skakar, och håller kvar. och håller kvar lite till, och ännu mer. och håller kvar..och tillsist börjar jag fundera på om hon någonsin kommer släppa min hand ur sin, och om det snart kommer börja kännas konstigt. då börjar hon prata om hur man gjorde som liten ibland när man skakade händer, och vi utbyter trick och minnen, och annat som gör att vi kan fortsätta hålla kvar händerna. och ja..vi pratar om säkert 5-10 minuters handhållande..
inne på klubben är det åxå vi. mest. mycket ta-på-varandra-när-man-pratar, skojboxande och annat. sen var vi tvugna att sitta tätt ihop med huvudena när vi pratade, för att vi skulle höra varandra över musiken. idag inser jag ju att vi faktiskt båda pratade med ett helt bord med andra personer åxå, utan att sitta så. och att vi hörde dem alldeles utmärkt bra.
ett tag tar hon min hand under bordet när vi pratar och sitter och leker med fingrarna med den.

gör man så, egentligen? med någon man bara vill vara vän med?
well, oavsett vad det blir, eller vad det är, så något var det. även igår. faktiskt.
och oavsett vad det blir eller inte blir. så det kändes bra. jag gick hem med värme och glädje, om än förvirring.
en lång kram och ett "vi hörs snart!" från henne innan vi gick.
ett fint godnatt sms..ett jag tycker om dig..

och ja det, och sen en stulen katt då...
det var ungefär min lördag.

5 Comments:

Blogger ze7en said...

hon verkar ha svart att slappa taget om nagot som hon inte egentligen har ratt till och det ar hon sjalv som har gjort det valet.

du maste ta reda pa vad du vill och sedan handla efter det.

*kram*

9:16 em  
Blogger Mio said...

...jag vet vad jag vill...och jag vill det så alldeles, vääääldigt mycket. fast jag vet att det kanske är kontraproduktivt..
min regel nr 1 är annars att inte vilja ha nån som inte vill ha mig.
men den är helt satt ur spel. det går inte.. jag vet att jag borde, men jag bara kan inte..jag kan inte ge upp helt om henne än. det går inte...
jag har aldrig varit så här förut. aldrig bestämt för att vänta och se, och inte springa vidare.. och jag vet inte vad jag kan göra, eller vad hon vill och inte vill.
men jag kan liksom inte göra något annat. inte nu...
det har inte gått över..och jag blir glad när jag ser henne, blir varm när hon kramar mig, kär i hennes ögon, förälskad i hennes händer, förblindad av hennes läppar.

japp, där gick tess och blev poetisk...
patetisk åxå..men det måste nog helt enkelt få vara så just nu. jag vet inte om jag just kan annorlunda...
tiden får visa, eller läka.

9:24 em  
Anonymous Anonym said...

Låter inte patetisk, bara kär :) Kaos är tyvärr en naturlig del ibland. Sköt om dig tjejen.

9:40 em  
Anonymous Anonym said...

Dessa kvinnfolk alltså... inte lätta att hantera. Men du, gumman, jag säger inte att det är så, men hon kanske insett vad hon förlorat nu lite senare. Vissa är tröga på det sättet. ;) Det är ju bara du som vet hur situationen ser ut, KAN du inte ge upp än så vänta lite då. Men sitt inte o vänta länge, antingen så finns något där eller så gör det tyvärr inte det. Kommer du fram till att det inte gör det sen så måste du i första hand tänka på dig själv och hur DU vill hantera situationen. Är du inte redo för vänskap o söta sms från ett ex så måste du kunna säga ifrån.

12:19 fm  
Blogger ze7en said...

Du är på intet sätt patetisk! Jag beundrar dig för att du känner och tillåter dig känna såsom du gör!

Är det någon som är patetisk så är det jag...här om dan somnade jag med laptoppen på magen...jag vaknade upp liggandes på sidan med laptoppen lutandes mot ryggen...istället för att ta bort laptoppen så forstatte jag ligga så för det var varmt och kändes tryggt och så somnade jag om. Kan det bli mer patetiskt än att bli spoonad av sin laptop? nä trodde inte det...

12:17 em  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se Gaybloggar.se