om guds gåva till världen, insikter, val och nattliga samtal

träffade pojkflickan över lite öl och catch-up snack för första gången sen någongång i höstas.
hon har pojkat av sig lite, bytt stil, och ser ut som en pop-tjej, om ändå androgyn.
det är intressant att tänka på vad människor ser alleftersom vad de vill se i sig själva...
killar som hejar på oss som "grabben och tjejen" för att det är lättare att tänka på att det är jag och en kille...
tjejer som flirtar med henne, tar på henne, och blir arga på killar som frågar om hon är en tjej eller kille "men! sådär kan man ju inte säga heller! det ser du väl att det är en kille!" - bara för att de tänder på henne och att de är heterosexuella i sin självbild...
mankind....

och vi pratar om att bröst måste vara guds gåva till världen. och hur ingen av oss skulle vilja bli heterosexuell ens om vi fick välja. om en fé uppenbarade sig med ett litet rosa trollspö och sade "med ett sving med den här, så kan jag få dig att bli galet förtjust i killar, ha fantastiskt heteronormativt sex, och gifta dig med mannen i dina drömmar och få ett fantastiskt och helt "normalt" svensson-liv" - så skulle vi säga, tack men nej tack...we're good.
och om hur folk inte förstår den inställningen...
varför vill du inte bli straight om du skulle kunna?
- varför vill du inte bli homo om du fick valet?
om hur heteronormativt kanske är vanligare men för den skull inte bättre.
värderingar...

och vi pratar om hur synd det är att man så ofta måste gå igenom processen att övertala sig själv om att man inte är queer först, och vad det gör med en.
om hur dåligt man mår dagen efter, och hur man aldrig mår dåligt dagen efter om man träffat en tjej ute en kväll.
hur man hade sex med killar som man kände sig trygg med, och hur det är så fel. att sex ska springa ur åtrå och passion, inte ur att man känner sig minst hotad av den personen, och att man nog borde ha sex för att det är normalt, och att man borde vilja.
och om hur ingen som inte varit där kan förstå det här om man inte förklarar noga, noga, och kanske inte ens då. och om hur det är att göra våld mot sig själv.
nästan som att våldta sig själv med någon annans hjälp...
egentligen kränker man inte bara sig själv, utan den andre åxå...

sen gick jag hem från krogen en timme tidigare, skyndande hem genom en mörk stad, en värld mittemellan regntung och snöklar, trots att jag vet att man inte ska gå hem ensam, full och tjej..
hem för att ringa Baby som väntat uppe för att höra min röst i en telefonlur nära henne.
hennes viskande, sömniga röst i mitt öra..skratt, längtan och närhet långt bort..
...jag vill ha henne i mina armar...
men jag somnade och slöt dem om henne i drömmarnas land.
och jag hoppas hoppas hoppas, att jag snart får göra det i ett helt annat land, i en annan tid...
om 11 dagar.