det där med tid och perspektiv och sånt

det där med tid är väldigt klurigt...
hur en minut när man väntar på att msn ska pipa till känns som minst 10, samtidigt som det är ingenting när man väntar på att nudlarna ska bli färdiga när man räknar till 180 vid spisen (för att man inte orkar gå och hämta klockan).
hur 5 minuter i solen känns som en timme och man bara vill gå in för att det är så varmt! och hur en timme känns som fem minuter när man pratar i telefon med Baby.
hur min kompis blir förtvivlad när hennes pojkvän är borta i hela 4 dagar, och hur jag just nu hoppar runt och tänker "24 dagar kvar, 24 dagar kvar - det är as-snart!!!!" när jag tänker på Baby och att inleda sommaren tillsammans med henne en stund...
det är fruktansvärt realtivt det där med tid...och väldigt svårgreppbart....
och egentligen skriver jag mest det här för att jag vill hojta ut 24 dagar i något mer forum än mitt huvud.

det är faktiskt inte alls så länge kvar!
perspektivistiskt sett alltså...