på tal om vad som kunde ha varit..
jag letade fram gamla kläder ur gardereoben igårkväll, och var tvungen att prova alla dessa toppar och tröjor som användes för lite mer än ett - ett och ett halvt, år sedan.
det känndes....konstigt!
vi snackar rosa, vi snackar blommigt, vi snackar spets och vi snackar så urringat att Baby utbrast "your boobs are HUGE!" över msn, och jag fick posa i ungefär 20 minuter för att försöka hitta en vinkel som inte bara var bröst när jag skulle ta kort...
fan vilken tutt-lisa jag kan vara om jag vill tydligen....
självklart var jag tvungen att berätta hur tiden var innan hon kände mig, innan jag riktigt kände mig själv på alla plan...
vi snackar så klart urringat till förskräckelse, vi snackar tighta jeans, långa målade naglar, rosa ögonskuggor, hårband, höga klackar och nylonstrumpbyxor. vi snackar små väskor, och glitter-grejer i håret när man skulle gå ut, och i urringningen (så klart), vi snackar saker med spets och stenar, vi snackar kjolar, med volanger, schalar över axlar och inte runt halsen... såna saker.
hon var helt förvånad och undrar vad som egentligen hände...hur blev JAG flata? ;)
jadu... vad hände? jag hade kunnat vara värsta femme-flatan av stora mått som vi ser.
inte bruden i pösiga byxor, converse, bedhead hair och rocker t-shirts.
det som hände var att jag tog på mig baggy-jeans för första gången i mitt liv, slappnade av och kände mig rätt, rätt och hemma...
jag kom på att jag var tvungen att säga till mig själv att sluta låtsas som att tjejer inte alls var det jag tänkte på när jag var ensam.
jag kom på att jag inte var tvungen att försöka leva upp till någon klassisk brudmall vilket resulterade i mass-ångest innan utgång och tröjprovande i två timmar innan fest. jag kom på att det där jag trott hela livet, att killars kläder såg så mycket skönare ut, faktiskt var sant, och att jag faktiskt fick ha sånt på mig åxå om jag ville.
och att jag var tjej precis lika mycket som innan fast bara på ett annorlunda vis. ett vis som var precis lika okej, och mycket mer jag, och fick mig att må mycket bättre. det kom jag på.
på det viset kan det som Bruden skriver om, med fack och sånt, vara en så himla soft sak! man kan liksom passa in, trots att man inte passar in, just för att man får ha helt andra kriterier. och när det matchar lite mer än det andra facket man blivit placerad i större delen av sitt liv som skavt både här och där- då spelar det inte så stor roll om det är a perfect fit eller inte. resten kan man sy om!
det känndes....konstigt!
vi snackar rosa, vi snackar blommigt, vi snackar spets och vi snackar så urringat att Baby utbrast "your boobs are HUGE!" över msn, och jag fick posa i ungefär 20 minuter för att försöka hitta en vinkel som inte bara var bröst när jag skulle ta kort...
fan vilken tutt-lisa jag kan vara om jag vill tydligen....
självklart var jag tvungen att berätta hur tiden var innan hon kände mig, innan jag riktigt kände mig själv på alla plan...
vi snackar så klart urringat till förskräckelse, vi snackar tighta jeans, långa målade naglar, rosa ögonskuggor, hårband, höga klackar och nylonstrumpbyxor. vi snackar små väskor, och glitter-grejer i håret när man skulle gå ut, och i urringningen (så klart), vi snackar saker med spets och stenar, vi snackar kjolar, med volanger, schalar över axlar och inte runt halsen... såna saker.
hon var helt förvånad och undrar vad som egentligen hände...hur blev JAG flata? ;)
jadu... vad hände? jag hade kunnat vara värsta femme-flatan av stora mått som vi ser.
inte bruden i pösiga byxor, converse, bedhead hair och rocker t-shirts.
det som hände var att jag tog på mig baggy-jeans för första gången i mitt liv, slappnade av och kände mig rätt, rätt och hemma...
jag kom på att jag var tvungen att säga till mig själv att sluta låtsas som att tjejer inte alls var det jag tänkte på när jag var ensam.
jag kom på att jag inte var tvungen att försöka leva upp till någon klassisk brudmall vilket resulterade i mass-ångest innan utgång och tröjprovande i två timmar innan fest. jag kom på att det där jag trott hela livet, att killars kläder såg så mycket skönare ut, faktiskt var sant, och att jag faktiskt fick ha sånt på mig åxå om jag ville.
och att jag var tjej precis lika mycket som innan fast bara på ett annorlunda vis. ett vis som var precis lika okej, och mycket mer jag, och fick mig att må mycket bättre. det kom jag på.
på det viset kan det som Bruden skriver om, med fack och sånt, vara en så himla soft sak! man kan liksom passa in, trots att man inte passar in, just för att man får ha helt andra kriterier. och när det matchar lite mer än det andra facket man blivit placerad i större delen av sitt liv som skavt både här och där- då spelar det inte så stor roll om det är a perfect fit eller inte. resten kan man sy om!
posted by Mio at 11:06 fm
6 Comments:
hahahahahahahahahaaaaaaaaa......
YOUR BOOBS ARE HUGE!!!!!!!!!
Baby: shhhhhhhhh, they're not huge...they're just....um...a bit bigger....
Haha, tutt-lisor är underskattade! *hävdar bestämt* Men asnajs verkligen att du hittat din stil o känner dig bra mycket bekvämare nu. :) (Men som sagt - ibland är det allt bra kul att gå tillbaka o göra narr av stilen man haft innan med *fnittrar*)
nä nu blev det så mycket prat om bröst här att man får tokspatt, google - here I come! Höhö... ;P
nä, men bra skrivet! inte för att jag var så värst feminin innan jag "bytte sida", men jag hade ändå de osynliga kraven på hur man ska se ut och vara i bakhuvudet, hela tiden...trots att jag inte ville...så det är skönt att äntligen ha hittat hem. jag platsar i det här facket, även fast det inte är nån perfect fit. och jag kan slappna av och ANDAS! =)
det handlar inte om fack som sagt, utan att känna sig hemma..
fast det är konstigt, jag trivs i mina tajta jeans, jag trivs i klänning... men inte när jag går på flatbar... för alla tror att jag är ett litet borttappat hetro då!
Skicka en kommentar
<< Home