(¯`·.¸¤’..:: life according to tess, a queer kind of fairytale ::..’¤¸.·´¯)
24 juni 2007
...what if i claim temporary insanity?
jag undrar hur mycket konsekvenser det kan tänkas vara av att låsa in sin medarbetare i ett rum, ropa "slappna av - det är vila för dig nu!" och släppa ut henne 8 timmar senare när jag går av mitt skift och hävda att jag inte förstod att det var skillnad på boende och vårdar-rutiner? och jag undrar om konsekvenserna kanske ändå är värda det?
missförstå mig rätt - jag gillar människor!!! jag gillar att lyssna, lyssna, lyssna på dem. (till och med när de nästan bara klagar i en timme på raken) det är intressant, och jag har tänkt spendera resten av mitt yrkesarbetande liv med det. och just nu gör jag det gratis dessutom - och det är okej! men OMG - hon måste göra någonting utöver vad nästan ingen annan jag mött i hela mitt liv gjort, för av någon anledning så vill jag slå något hårt i huvudet (mitt - jag är snäll) när hon pratar och säga "snälla, rara kvinna kan du vara tyst åtminstone en endaste liten stund på hela dagen - p-l-e-a-s-e!!!" jag inser att 3 timmar sömn på hela natten följt av 9 timmars arbetsdag kan inverka något på mitt tålamod, men kvinnan pratar nonstop hela, hela, hela tiden. och om verkligen sånt man vill höra allra minst....och jag trodde inte vissa åsikter ens existerade...
what doesnt kill you makes you stronger.....be strooooong......
igår fick jag ett samtal från den, som jag känner till (men jag känner inte till så där värst många iofs) äldsta levande släktingen i vår familj. jag brukar vara rätt rädd när jag plockar upp telefonen och hör att det är hon...mest är jag rädd för att jag ska bli sittandes vid telefonen för alltid, alternativt tappa öronen, för jisses vad hon har missförstått det där med kommunikation! damen brukar prata på i 120 från sekunden efter man har sagt "hej" och så lika plötsligt som det börjat tar det slut och hon säger "hejdå" och man hör ett klick och vet att man är fri.
igår så ringde hon och frågade om midsommar. fast samtalet egentligen, som vanligt handlade om pojkvänner...
ol' lady: såååå, ska du ut och dansa nu imorgon på midsommar? jag: njae..jag ska faktiskt inte det i år för jag jobbar dagen efter.. ol' lady: jahaa....är du så lugn av dig då? jag: *andas in och biter mig i tungan för jag inser att jag bör inte svara på den frågan...* ol' lady: eller - du kanske har en fästman uppe i örebro?! är det så?? har du en fästman uppe i örebro som väntar på dig???? (det här samtalet har vi haft många gånger förut, och jag säger i regel "nej jag har ingen fästman i örebro". och hon berättar om alla sina fd fästmän) jag: *suck*.... nej....jag har faktiskt ingen fästman i örebro (wtf - varför skulle jag Inte säga?!)...meeen...jag har faktiskt någonting annat någon annanstans.... ol'lady: jaha???? vaddå? jag: jo jag har faktiskt en "fästmö" i tyskland.... ol' lady: *tyyyyyyyyyyyyyyystnad*......................en...en fästmö? en fästmö??? .....är du SÄKER? jag: jo, jag är säker. en fästmö ol' lady: *ännu tystare*...jaha...........har du aldrig haft en pojkvän då? jag: jodå..men jag har givit upp det där nu ol' lady:....jaha..............ja...ja det är ju bra att det är så öppet sånt där nu för tiden.....har du din mamma där? jag: *fnittrar innombords tillsammans med mitt hjärta som börjar slå lite lugnare igen efter outningen för kvinnan som försökte slita ut mina örhängen när jag var sex år* nej, men du - jag ber att hon ringer dig sen. bubye - ha det fint!
kanske var det lite elakt att låta mamma få ta efterarbetet, och lite cred för "det är bra att det är så öppet nu för tiden" ska tanta allt ha! och det ska erkännas att jag var nervös värre - men aldrig har hon varit så tyst någonsin i hela sitt liv! och det var rätt skönt ska sägas, och ganska kul...jag tror aldrig hon varit speachless någonsin förut.
det är kul när man har impact on peoples behavior!
när lillasyster rapar alfabetet 3 gånger på raken tills hon nästan spyr, eller gnäller i tonarter som man tror bara hundar och fladdermöss ska höra (så är tyvärr inte fallet) i en timme på raken.. när lillebror (som nyss fyllt 14) leker med mobilen och tillhörande jamba-signaler nonstop, och med hes målbrottsröst kallar alla som närmar sig för "himla fjoooOrtiIIiis". när mamma vattnar blommorna och samtidigt råkar vattna mig....
då helt plötsligt känns det plötsligt rätt skönt att jobbet börjar redan kl 07.00 imorgon. allt är liksom relativt.
det är någonting med vissa dagar...sådana där dagar där allting bara kommer samtidigt och även om det är småsaker alltihop, så blir de tillsammans bara lite mer än vad man orkar med i ett känsligt läge... sådana dagar som när man t.ex. fortfarande sörjer sin för 3 månader frammåt förlorade frihet, när allt man stöter på den dagen bråkar med en, eller bara tittar på en med en skuldkänsleväckande blick, när man är nervös för första dagen på jobbet, och när en räkning oväntat dimper ner, pappa messar around och förstår inte att sluta, lillasyrran bölar fortfarande för att hon inte får sova i min säng när jag är för trött, livsviktiga emailen dör, man har ont på olika ställen, telefonsamtalet med Bästa går inte bra, man har gigantisk PMS och dessutom tar varmvattnet slut och man får inte duscha för andra dagen i rad...
såna dagar är inte bra dagar...inte nånstans. i'm expecting a kickass good day tomorrow to make up for all of this..(altiernativt en halv miljon på en trisslott jag inte ens köpt, så jag har råd med högklass flygbiljetter med flygplan som inte nästan-störtar och kan göra både mig och Någon glad igen...)
att man ska bo hemma över en hel sommar när man väl flyttat hem... inne i fas-2 nu... det där när man har varit gullig-gullig mot varandra i ett par dagar och sen kommer crashen och man blir galna på varandra, det finns inget andhål att vara själv på, rutiner är från olika världar och allas viljor är lika starka.. dåligt samvete växer för att man inte kan uppfylla alla förväntningar, och realiteten har glömts bort bakom minnen från goda stunder och illusioner som växt i frånvaro...
jag vet att det blir bättre snart, och att det måste vara så, för att det på något sätt är adaptivt och hälsosamt.... men å-ååh vad jag blir galen i väntan på det.....
vem som helst som känner sig manad får gärna röva bort mig just just här och nu..... jag lovar att jag är bra på att diska, och jag är väldigt snäll, bra på att lyssna och har enligt egen (helt objektiv bedömning) grymt bra humor....
jag är stolt som en tupp. tilläggas kan att systern i fråga är 8 år. hennes fästmö likaså. hon är coolast i världen, min syrra! hon har killtycke så det förslår, halva klassen har brustna hjärtan över hennes blå ögon, och har en lista på vilka potentiella pojkvänner som skulle vara möjliga. men så kom hon till skolan igår, träffade klasskompisen som vanligt och pang! "jag blev varm i hjärtat när jag såg henne, och det blev hon med." det deklarerade sig kärlek, blev ihop och gjorde ringar av lera och blommor. ("som vi kan lukta på när vi saknar varandra") innan hon bekände för mamma i smyg på toaletten så satt hon tankfullt bredvid mig vid datorn och frågade "teees....varför är du flata?"
även om förlovningen lär vara lika länge som blommorna på ringarna, och jag är relativt säker på att hon i slutändan kommer landa med man och barn, så tycker jag det är awesome att hon talar om för halva skolan att man kan älska vem som helst, att hon nöjd deklarerar att hennes storasyster är "flata" och att hennes första förhållande blev med tjejen i klassen med rufsig pojkfrisyr...
my bonn...Baby is over the ocean, my Baby is over the sea
my Baby is over the ocean, so bring back my Baby to meeeeee!
jag är tillbaks nu.
jag vet att jag tycker att livet bara rusat på i 120 sen jag kom ut ur garderoben med en försiktig smäll som det laddats för i 10 år. att livet bara HÄNDE då därefter, att det var som att vara med i en såpopera...drama, action, drama, action....
och nu har jag varit med om en sån där springa-till-flyget-nästan-missa-det-för-att-träffa-kärleken scen åxå! det är inte riktigt fullt så mysigt och gulligt att nästan missa flyget som det är på film, men kramen när man kommer fram är precis lika bra och ännu bättre! ;)
det hela började med att tåget, efter typ 30 min's färd totaldog mitt på en åker i ingenstans. och då menar jag INGENSTANS...jag vet inte om det stället hade nått namn...det hade i alla fall inga vägar. tågpersonalen vägrade släppa ut mig, eftersom det tydligen inte är lagligt, och efter att ha stått stilla i kanske 2 timmar på samma åker, och försökt coordinera ihop världens alla möjliga resurser på mobil, andats i en imaginär papperspåse, och försökt övertala konduktören 300 gånger att det visst var helt okej att släppa ut mig, för att jag måste till flyget och jag skymtade en bensinmack i fjärran, rullade loket sakta igång igen. dock en halvtimma efter den absolut sista tidsgränsen för att hinna ifatt till flyget. det letades därmed upp en ungersk Dobert som skulle med samma flyg, hölls ett dramatiskt och mycket övertalande tal och skaffades en mycket dyr (läs över 1000:-) taxi som fick intsruktioner om att köra så fort det bara gick (dock sades inte liv-eller-död repliken, även om det kändes så). körsträckan som tar 1.5 timmar gick på 1 timme, vi rusade in i terminalen 5 minuter innan checkin stängde, fick kuta mellan folk, över väskor, under armar bort till boarding och kom på planet precis innan det skulle lyfta.
aldrig har jag varit så glad att se ett flygplan (jag brukar blunda, eller i alla fall kisa) som då!
och att krama Baby i flera minuter på en tågstation i Tyskland efter några timmar gjorde allting värt det.
det har ägnats massor med tid åt att make up for lost time... det har kramats, och kramats, och pussats, hånglats, nosat, pillat, petat , luktat, eh..piiiiiiiiip, mysts, tittats, kittlats, brottats, fnittrats, duschats, busats, lekts, pratats, med mera i 11 dagar. det har setts på amerikans fotboll (och riktiga cheerleaders! flera huuuundra), festats, fikats, ätit ute, promenerats hand i hand mitt i natten över highways, byggplatser och fält, tittat på japanska fyverkerier med armarna om varandra, lästs barnböcker på respektive språk (ie: jag har alltså kämpat mig igenom -sch och -rsssssh ljud som tusan) band rehearsats, skrivits texter tillsammans....ooooooch mycket mer. det har till och med spenderats varsin heldag ensam med respektive mamma och pappa B, när Baby jobbade. okej, jag ska erkänna att jag var rädd, men vi överlevde alla tre. och jag tror att jag lärt mig förstå tyska lite bättre (eftersom de inte pratar engelska och jag inte vill verka okänslig och inte förstå vad de säger på tyska så måste jag ju fatta....) det har till och med SHOPPATS med mamma B. och då kan vi ju tillägga att jag shoppar inte med någon annan....
på vägen tillbaka bads det till gud åxå. när kaptenen hojtade "fasten seatbelts, fasten seatbelts!!!!", alla flygvärdinnor hoppade ner i vilken stol som helst som var närmast, nosen på planet tippade neråt och vi förlorade höjd fort som tusan.... sen att jag blev inlåst på tåget igen (fast på stationen, så jag kunde se liv utanför i alla fall), och att bussen hoppade över min station, spelar mindre roll efter det.
nu är jag här, och hon är där. jag har tillfällig vårdnad om ett gosedjurs lejon, och ska åka hem och bo 3 månader (MÅNADER) men mina föräldrar. vänta på henne där om mindre än en månad, och sen ska vi spendera tid tillsammans med min lätt homofoba far, som dock älskar henne, och resten av familjen i 11 dagar till tillsammans. och jag vet att det är mindre än en månad kvar, och att jag kanske behöver den tiden för att lära mig hur man kör till Linköpings tågcentral massor med timmar bort, då tågen inte längre går efter fem.... men jag saknar henne ändå redan nu....
idag händer det! ikväll ska jag hålla äntligen handen på min baby, titta in i hennes fina ögon, hångla ner henne i sängen och jaaaaaa...annat sånt där man kan göra när dörren är stängd och man faktiskt är där...
det diskuterades igår efter tentan på mitt golv över lite vin och öl, vilket lyxliv jag levde, där väskorna redan stog packade i ett hörn och jag igen var på väg att flyga ut över världen som inte vilken annan student som helst. argumenten flygrädsla, inte träffa tjejen mer än varannan månad och leva på nudlar och vegokorv med bröd för att ha råd, kan ses som argument för att även de lyxigaste lyxliv kommer med en baksida på the shiny coin... det är inte lätt när det inte är lätt ;P
men det är sommarlov nu! (jag hade glömt bort att det ordet fanns) igår satt en hög av världens bästa människor på mitt golv och ylade med i stad i ljus så det var så vackert att man kan bli tårögd för mindre. och idag ska jag borra ner ansiktet i Babys hår och bara lukta... Fan vad livet är bra just nu!!!
