såhära typ 1.5 dagar (för vidare specificering, se Baby's blogg)

hon är så jävla söt när hon bloggar ner timmar, minuter och sekunder tills hon får se mig igen!
och hon är så jävla söt när hon säger att hon tycker det är intressant när jag rabblar signifikansdefinitioner och t-test för henne i min tentadimma...
och hon är så jävla söt när hon lugnt säger att hon kommer förklara för mig hur många gånger som helst, tills att jag förstår, när jag för 325:e gången säger att "nej...jag fattar nog inte hur man åker tåg i tyskland" och kryper ihop i min säng och känner mig dum, och tröstar mig med att det finns nog säkerligen ett term mer än "trög" på såna som mig som fortfarande måste tänka efter för att minnas vad som är höger och vänster och som absolut inte kan vända på vägbeskrivningar i huvudet för att förstå hur man tar sig tillbaks ifrån där man kom, och helst behöver stå på kartan för att förstå den...

egentligen är hon mest söt allt som oftast när jag tänker efter...

på fredag går planet...

nu ska jag bara packa allt, hyra ut mitt rum, städa, tvätta, plugga, skicka brev, hämta biljetter, fixa allt och skriva mastodont tenta innan.....heh....petitesser....

en sån där "kryssa och fyll i"-grej

på uppmaning från Vreni för säkert ett par veckor sedan...

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
"the mode is the numerical value of most frequently occurring score" - se där ja, nu blev ni inte intresserade!

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
en ljuslila tyllgardin...

3. Vad var det senaste du såg på tv?
tv?...tv......hmmmmm...*host*....Eurovision? det säger lite om hur ofta jag ser på tv...

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
12:45 (åh fan! 11:42 - då har jag ju tid att blogga!)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Cyndi Lauper - that's what I think when I think about you

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
igår - smet från plugget och went shopping!

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Introduction to statistics in pshychology, third edition..... just därför gör jag denna...eh..var det undersökning?

8. Vad har du på dig?
en röd sov-tshirt som det står samvetet på, och gamla och förstora gråa pj-pants med isbjörnar på

9. Drömde du något i natt? I så fall - vad?
hehehe...ehm.....ja? jag tror drömmen tog vid där ett visst samtal slutade, och DET tänker jag inte återge...

10. När skrattade du senast?
timtals i torsdags med I. fnittrandes av övertrötthet och konfundering i en alldelles för publik datasal

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
baby-blå tapeter, foton, plancher, drömfångare och ett stort kort på Mamma Mu..

12. Har du sett något konstigt på sistone?
jag antar att jag borde säga mig själv igår, eftersom bruden på bussen stirrade som hon aldrig sett nått sådant förut, men jag tyckte nog bara det såg ut att vara en oversized vit skjorta och ett par rutiga baggyshorts när jag kollade efter, och just inte så där värst konstigt egentligen..

13. Vad tycker du egentligen om den här utmaningen?
så där värst utmanande vet jag just inte om den är....

14. Vilken var den senaste filmen du såg:
Music and Lyrics, med baby

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
lägenhet, privat-jet destionationsrutt tyskland-sverige, en ny dator, en rosa telefon och en jättestor studsmatta, en foto- och drejstudio....och lite fritid tack

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till:
jag är världens största mjukis on the inside som inte kan göra en fluga förnär (och nu menar jag det sista väldigt väldigt bokstavligt)

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
mer jävla pengar åt ALLA människor i världen, alternativt, avskaffade av det monetära systemet överhuvudtaget. hjälp där hjälp behövs. det är så himla mycket onödigt lidande överrallt... och så skulle jag flytta tyskland upp till östersjön och göra om den till en svensk ö...

18. Tycker du om att dansa?
ehm.....nej? eller ibland...men bara om jag får dansa på mitt eget sätt, full, blunda och ha händerna i fickorna..

19. George Bush?
nej tack, det är bra ändå

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke respektive flicka?
Jason, Amy och Lily om jag fick välja helt själv. men vi får la se!

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
sure, sure. dessutom har jag redan gjort det, så "någonsin" går bort

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till Pärleporten?
åh fan - du står ju på VIP-listan, det är bara att gå in!

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Ajja, Punaniii, Irrelevant och Sweetie-M?

I lo-ove!

Jag kör en fuling och härmar Vreni - men jag bara måste!
det här är veckans underbaraste!!

http://www.yoakeem.com/ritva/

förövrigt

förövrigt funderar jag på att skriva sen när jag lever...
när jag kan göra annat än att andas, sova och leva statistik och metodik... vilket skulle vara först på torsdag om en vecka. men då är jag redan på väg till tyskland, och då kommer jag andas, sova (niiice) och leva någonting helt annat mycket mer positivt i 11 dagar...
och dessutom lär det ändå inte gå...får man inte skriva måste man det - just av denna anledningen sitter jag här nu, och inte djupt engagerad i mina studier....

förövrigt två så har sj gjort det igen...de verkar mest alltid göra det när det är väldigt viktiga saker i görningen. sista tåget går en halvtimme efter att hennes plan har landat i stockholm...
fantastiskt är dock att jag lyckats med bedriften att muta min pappa till att låna bilen och köra sisådär 30 mil och hämta henne innan sovdags. nu är det bara den lilla biten som rör att skaffa sig ett lokalsinne och planeringsförmåga innan dess kvar. but i remain optimistic...

och förövrigt 3 har någon googlat sig hit på "virkade saker"
hur jag ska klara av att förstå statistik och metodik när jag fortfarande räknar på fingrarna, och hur jag ska lära mig köra igenom halva sverige när jag går vilse på ikea - det kan jag ändå föreställa mig när jag försöker hårt... men hur man kan hitta min blogg på "virkade saker" - det, DET, kan jag verkligen inte förstå....

appropå det där med dagböcker.. alt. förlåt

dagböcker är antagligen den minst representativa skrivformen, ever....
det är de man vänder sig till när man är antingen hög som ett hus, ilsken som en räv eller låg som...låg som...eh..ja - låg helt enkelt.
det är där man skriver av sig sakerna som man egentligen knappt tänker inom sig, och aldrig skulle säga högt, eftersom det inte är saker man menar hälften av tiden. ventilatorn för att få ut alla fjortistankar, och kunna fungera som man ska och som man vill, och som man är...
läser man bara dagböcker, är nog risken stor för att man framstår som borderlinebrud...
det är liksom vitsen med dem...att få ut extremerna....ungefär som småttingen som väser fram "jag hatar dig mamma" när den inte får godis före maten...
bara för att så det ur sig, att hantera när världen går emot en, eller man känner sig missförstådd, eller missförstår sig själv så man inte ens förstår andra runt omkring...
kan man skriva dagbok balanserat?

jag lade ner den sortens dagbok här för ett tag sedan...men spåren finns kvar. spår som jag inte ens menat då, men som finns, för att det fanns en virrig tid när allt var nytt och jag inte visste vem jag var, eller vem jag var i förhållande till andra längre. när jag tagit det största steget och inte visste vad som var upp och vad som var ner ett tag...
försökte hitta någon konstig balans i en värld som snurrade, trodde jag var tvungen att vara hård varje gång jag trodde jag blev hotad, för att jag trodde att det jag nyss vunnit efter 10 års kamp skulle försvinna annars. när det inte ens var något hot som fanns, utan bara jag som var rädd för mina egna skuggor som fanns bakom mig, och höll hårt i något som jag inte förstod.

trodde jag var tvungen att vara hård, stark och missförstådd för att hitta mig själv och kunna behålla det jag trodde varit så bräckligt och ljusskyggt så länge. måste vara beredd på kamp, tänk om det skulle tappas och gå sönder?
jag vet ju - att det enda som händer när man är beredd, är att man ser det man tror ska komma, fast det bara är det som finns innuti en som man lägger ut.

det är som att gå igenom tonåren igen, nycker, hormoner, polarisering - hela kittet. fast man är helt oberedd, världen runt omkring är annorlunda och man ska fungera på en annan nivå...
som tur är så går den perioden fortare nu än då, och jag har lagt ner tonårsdagboken... men spåren finns kvar.

det värsta är när de sårar någon som betyder mycket.

hon är liksom så där alldeles otroligt bra...

till och med när jag är så där fjantig och needy, så är hon där och är så där fantastisk och blåser på sår så gamla att jag knappt minns när jag fick dem, men som gör ont på nytt då och då....

som när man står på H&M och finner de där alldeles perfekta rutiga baggy-shortsen som bara ropar att "det är oss du velat ha i hela ditt liv!" (eller i alla fall sen du var stor nog att se på amerikanska komediserier och blev helt avundsjuk på amerikanska killarna som fick gå runt i för långa, rutiga boxershorts som såg fruktansvärt sköna ut).
och man köper dem, och är nöjd. tills man helt plötsligt står där och kommer på att man kanske borde köpa korta tjejshorts, kjolar och leggings med spets egentligen.
och man plötsligt får tårar i ögonen och blir så där fånig och hormonsnyftar (hormon - tänk på det. man får vara sån då) fram att man kanske inte är tjejig nog för henne och man blir helt orolig och får så där ont i magen och tänker massa hemska tankar tills man blir pytteliten.

och hon frågar vem i hela världen som fått mig att tro något sånt, och beordrar mig att aldrig någonsin tänka sådana tankar mer. och att hon älskar mig som jag är. som jag är.....
och man skäms lite grann och kan inte komma på vem mer än en själv och kanske H&M-reklamen som fått en att tro sånt egentligen...

att man överhuvudtaget vågar vara sådär fånig som man bara är innuti i det tysta med henne, och att hon säger precis de saker som går rakt in i hjärtat på precis rätt sätt... det säger liksom allt och så mycket...

när man till och med vågar vara sårbar. när jag till och med vågar vara sårbar.. när hon är den enda som jag någonsin kunnat sova nära med och låta bli tröstad och tryggad i hennes armar.
det är liksom stort...oerhört stort.
hon är mer än speciell.... hon är Någon.

jagkansjälv!

hur kan man vara så stolt över en liten liten slinga toner som man spelar om och om och om igen, tills man inser att man bör vara jätteglad att man bor själv, för att om man hade haft nån annan här så skulle den antagligen kräkts på en och slagit gitarren i huvudet på en...
och hur kan man spela den så mycket att man tror fingrarna ska gå sönder av de djupa märkena, och sen ändå göra om'et fem minuter senare innan det ens slutat göra ont?

jag vet inte, men jag är så där barnsligt stolt i alla fall..

jag hade just beslutat mig för att jag nog inte var en sån där som egentligen kunde lära mig det där med att vara musikalisk (fast jag lät rätt okej förut där ett tag). att jag säkert var den som kunde lära mig att spela "rätt" om jag tänkte efter när jag gjorde det, men aldrig så där med känsla.
jag kom liksom på nu att det var där jag gjorde felet... alla gånger jag försökt komma på hur man egentligen räknar för att det ska bli så som de blir när det blir rätt.. alla de gångerna har inte gått så bra. jag vet inte varför jag envisas med att försöka tänka efter när jag vet att jag inte ska..
nu låter det som att jag inte är så bra på att tänka (och det är jag visst det, jag är jävligt bra på att tänka haha) men det jag är ännu bättre på är att känna efter, det är ju då allt blir som det ska. (och nu låter det dessutom jättefint. tills jag säger ajajajjjj mitt i...)

och jag tänker på att jag kan faktiskt göra precis precis allt jag vill i hela världen.
det kan jag.
bara jag gör det med hjärtat.
(till och med statistik..det är bara galet svårt att få in i just hjärtat...)

hihihi

fick äntligen tid mellan statistik och metodik att plocka fram gitarren och öppna länken som skickades till mig för säkert två veckor sen..
sitter här med ett lyckligt flin, röda och väldigt ömmande fingrar (stålsträngar så klart) och inser att det antagligen inte låter allt för vackert (än) eftersom jag nog har spänt gitarrsträngarna alldeles för hårt när jag stämde den så det gör ont att trycka på dem efter ett tag, och eftersom den antagligen inte riktigt är stämd eftersom jag inte kan sånt...
men det spelar ingen roll.
jag kan spela sia - breathe me (iaf på mitt vis)
jag flinar lyckligt, sittandes i sov t-shirt i obäddad säng, och spelar om och om igen, och låter "hihi" när jag inser att jag kan spela den låten som jag tycker är absolut finast i världen, och både min tröste-sång och glädje-sång..
det är liksom absolut lycka en helt vanlig lördag.

ett stort tack till bästa ze7en en halv värld bort - du är liksom så himla bra på alla sätt och vis!!!

på tal om att antagligen låta konstig i telefonförsäljares öron...

när det ringer en käck, ung kvinna och vill sälja herrunderkläder och frågar om jag har någon herre hemma...
och jag svarar i glad röst : neeej, det finns tyvärr ingen herre här...eller förresten - inte tyvärr, men i vilket fall som helst så finns det ingen sådan här...

hon lät lite smått förvirrad när hon sade hej sen.
det kan lätt bli lite konstigt när man pratar som tankarna kommer....

it takes a fool to remain sane

men å-å-ååh!!!

ni vet den där leken man lekte när man var liten? nån hojtar "tänk snabbt" och kastar något hårt på en. tänker man snabbt fångar man det skickligt och nöjt, tänker man inte så snabbt får man det hårt i skallen och då gör det ont ett tag.

jag skulle behöva hitta någon att leka den leken med sena kvällar eller i övertrötta tillstånd.... jag behöver träning...
helt metaforiskt för den som inte förstod det.

förövrigt bör jag väl nämna något om ESC, homo som jag är och allt.
det var jättebra att en flata vann. jättebra.
hon hade gärna fått rufsa till håret lite, och den där koreografin där hon gick runt sakta och alla tog på henne - just det var lite pinsamt...
men annars - jättebra. jag är nöjd. grattis.

over and out.

på tal om vad som kunde ha varit..

jag letade fram gamla kläder ur gardereoben igårkväll, och var tvungen att prova alla dessa toppar och tröjor som användes för lite mer än ett - ett och ett halvt, år sedan.
det känndes....konstigt!
vi snackar rosa, vi snackar blommigt, vi snackar spets och vi snackar så urringat att Baby utbrast "your boobs are HUGE!" över msn, och jag fick posa i ungefär 20 minuter för att försöka hitta en vinkel som inte bara var bröst när jag skulle ta kort...
fan vilken tutt-lisa jag kan vara om jag vill tydligen....

självklart var jag tvungen att berätta hur tiden var innan hon kände mig, innan jag riktigt kände mig själv på alla plan...
vi snackar så klart urringat till förskräckelse, vi snackar tighta jeans, långa målade naglar, rosa ögonskuggor, hårband, höga klackar och nylonstrumpbyxor. vi snackar små väskor, och glitter-grejer i håret när man skulle gå ut, och i urringningen (så klart), vi snackar saker med spets och stenar, vi snackar kjolar, med volanger, schalar över axlar och inte runt halsen... såna saker.

hon var helt förvånad och undrar vad som egentligen hände...hur blev JAG flata? ;)

jadu... vad hände? jag hade kunnat vara värsta femme-flatan av stora mått som vi ser.
inte bruden i pösiga byxor, converse, bedhead hair och rocker t-shirts.

det som hände var att jag tog på mig baggy-jeans för första gången i mitt liv, slappnade av och kände mig rätt, rätt och hemma...
jag kom på att jag var tvungen att säga till mig själv att sluta låtsas som att tjejer inte alls var det jag tänkte på när jag var ensam.
jag kom på att jag inte var tvungen att försöka leva upp till någon klassisk brudmall vilket resulterade i mass-ångest innan utgång och tröjprovande i två timmar innan fest. jag kom på att det där jag trott hela livet, att killars kläder såg så mycket skönare ut, faktiskt var sant, och att jag faktiskt fick ha sånt på mig åxå om jag ville.
och att jag var tjej precis lika mycket som innan fast bara på ett annorlunda vis. ett vis som var precis lika okej, och mycket mer jag, och fick mig att må mycket bättre. det kom jag på.

på det viset kan det som Bruden skriver om, med fack och sånt, vara en så himla soft sak! man kan liksom passa in, trots att man inte passar in, just för att man får ha helt andra kriterier. och när det matchar lite mer än det andra facket man blivit placerad i större delen av sitt liv som skavt både här och där- då spelar det inte så stor roll om det är a perfect fit eller inte. resten kan man sy om!

det där med tid och perspektiv och sånt

det där med tid är väldigt klurigt...
hur en minut när man väntar på att msn ska pipa till känns som minst 10, samtidigt som det är ingenting när man väntar på att nudlarna ska bli färdiga när man räknar till 180 vid spisen (för att man inte orkar gå och hämta klockan).
hur 5 minuter i solen känns som en timme och man bara vill gå in för att det är så varmt! och hur en timme känns som fem minuter när man pratar i telefon med Baby.
hur min kompis blir förtvivlad när hennes pojkvän är borta i hela 4 dagar, och hur jag just nu hoppar runt och tänker "24 dagar kvar, 24 dagar kvar - det är as-snart!!!!" när jag tänker på Baby och att inleda sommaren tillsammans med henne en stund...
det är fruktansvärt realtivt det där med tid...och väldigt svårgreppbart....
och egentligen skriver jag mest det här för att jag vill hojta ut 24 dagar i något mer forum än mitt huvud.

det är faktiskt inte alls så länge kvar!
perspektivistiskt sett alltså...

och trots att hon skrev det över hela sig så hade de ändå inte fattat

korridorsfest igår. latin-lover-boy wannabe hade bjudit in sina små strandraggar-friends för ett all-boys-fylleslag ute i korridoren.
vilda tjut varvades med - kontinuerliga knackningar på min dörr..
små sneda flin och glittrande ögon och "oj gumman, det var han...." eller "oj då *smile, smile smile, och försök till charmighet* det var...fel dörr" - *vända bort huvudet och titta stolt å sina andra strandraggarpolare*

jag vet inte vad latinlover-wannabe har sagt till sina kompisar, men jag misstänker att han har missat det faktum att jag är flata, trots t-shirt's, regnbågar och flickvän-på-besök....
alternativt är det just det han sagt till dem, och det är otroligt spännande och ett måste att ta reda på hur en sån ser ut på riktigt.
annars har de väldigt konstiga raggningsmetoder, och jag är orolig för deras skull om de någonsin får napp på sina fester...

förövrigt så ogillas "lilla gummande" från okända killar (och telefonförsäljare) starkt.


bäst just nu är förövrigt att o'boy finns sockerfritt, att det bara är 25 dagar kvar till Tyskland, och att jag har fått fräknar. det väger upp det mesta!

om du vill kan jag göra ett chi-square test på hur min irritation hänger ihop med dina dumma frågor?

man kan lätt tro att statistik är något spännande och lite gulligt när det handlar om saker med söta namn som Anova, chi-två och t-test.
men så är det inte...
det känns som att gå ifrån en vecka av intensivt tentaplugg efter varje lektion. snurrig, förvirrad och disorganiserad.
och man fattar verkligen - det gör man! tills någon (gärna samma någon) frågar samma fråga 3 gånger på raken, och man glömmer bort sin förståelse i ett myller av olika förklaringar. och då, då när man nästan kommer på sin tanke igen...då frågar någon igen.

helst ska man nog inte prata med mig, eller prata överhuvudtaget, när man gör sånt här. det är ungefär som att prata med mig en tidig morgon.
go away please!

förövrigt är jag lite orolig för just hur det ska bli i juni...
jag ska vara i tyskland då. och hennes chef tyckte så där i efterhand att hon skulle vara på jobbet tre av dagarna då. och hennes föräldrar tyckte att de vill inte ha någon ensam hemma i deras hus som de inte känner. och det kan man ju förstå. både chefen och föräldrarna.
det som jag inte riktigt förstår är hur jag kanske ska fördriva tiden (läs: överleva) ensam i en stad i sisådär en halv miljon-storleken mellan klockan kanske 6 på morgonen och 6 på kvällen i 3 dagar..
där oddsen för att hitta någon som snackar samma språk som jag inte är så där värst statistiskt sannolika.
och oddsen för att jag kommer gå vilse är oerhört statistiskt sannolika (med tanke på att jag går vilse på vilket Ikea som helst).

lite knepigt känns åxå att jag alldeles nyss, (innan jag visste), drömde att jag gick vilse i just denna staden en sommar och inte visste hur jag skulle hitta hem. den drömmen kom inte så där superlägligt kan man tänka. och så kan man hoppas att jag inte alls ärvt några intuitiva gener från min släkt av visa kvinnor...
och bara en sån sak som att jag typ gråter som en bebis för allt när jag är övertrött...

kan det inte finnas typ day-care för flickvänner på besök?

________________________________________
bonustillägg kan vara att jag just kom ut för nya, blonda, stylish-piffade ekonomistudentskan i korridoren. utan medföljande "ska-jag-ska-jag-inte" tankar, hjärtklappning eller lite lätt ångestpåslag och svettiga handflator.
och hon svarade helt naturligt och glatt!
så där som man svarar på vad som helst.
inte alls de där sekundrarna av tystnad av förvåning, lite krystad stämning eller någon annan mindre smidig pausmusik som t.ex. tydlig inre mental visualisering av sex eller dyl.
hon bara pratade på helt natureligt och glatt. och fan vad skönt det kändes!
jag utesluter inte helt att det kan ha påverkat hennes reaktion att jag hade min egentryckta homo-sweet-homo t-shirt under samtalets gång och att hon därmed var förberedd.
men det spelar faktiskt ingen roll