"dream a little dream of me"

jag har aldrig varit den som lyckats med bedriften att drömma om the object of my affection..
när alla andra nyförälskade studsat runt på små moln på morgonen och talat om att "ooooh..jag hade en så uuuuunderbaaaaar dröm om BEEP, och vi gjorde så här och så här. och det var sååååå myyysigt" så har jag sneglat lite smått avundsjukt och insett att visst är symboliska drömmar faschinerande, och sanndrömmar är jävligt coola de med, mardrömmar not so much - men jag vill ååååxå ha såna där mysiga drömmar...
och har jag nån gång sexdrömmar så vill det gärna till att det är någon typ som jag antingen inte ens ser (vilket i och för sig inte behöver vara bad) eller någon som jag absolut inte vill ligga med (vilket är bad).

men nu..
jag vet inte vad som har hänt, men helt plötsligt så drömmer jag om Baby varje natt i veckors tid.
vaknar förvirrat kramandes min nalle varje morgon och undrar vart hon tog vägen, hon som jag trodde jag sov med hela natten.
vaknar från drömmen av att jag pratar i sömnen och talar om hur mycket jag tycker om och saknar henne.
plötsligt så letar sig inget annat än the object of my affection sig in i mina drömmar.
and I like...
det kan ju ha lite att göra med att jag allt som oftast somnar med hennes mysigt, trötta röst i en telefonlur tätt mot mitt öra, blundandes och med alla sinnen omtöcknade av något som är rosa och glittrar...
I think it's called love.
or acctually, I kinda know it is.

16 dagar kvar nu...

kärleksråd från en åttaåring

jag ringer hem och får lillasyrran, snart åtta år, på tråden. vi snackar kärlek och tjejsnack och uppdaterar varandra om våra liv..

jag: och veeet du??! jag ska åka till Tyskland.. och hälsa på tjejen
lillsyrran: OJ!!!
jag: eller hur! det är jättelångt bort...men visst var hon söt?
lilsyrran: jaaa..det var hon!
jag: och jag har skickat blommor till henne, och det blev jättemånga.. 25 röda rosor blev det!
lillyrran: *drar efter andan* oooooooj...ja det var många!!
jag:...och vet du..jag skulle vilja att hon blev min flickvän...
lillsyrran: hihihihi
jag: men det är lite läskigt.. för jag måste vara den som vågar pussa henne.. först av oss liksom...det är lite läskigt att våga...
lillsyrran: ....jaa...men du..tänk som att det är ett glas med saft...det är bara att göra det. att dricka upp det. och det är åxå så där kladdigt, kan vara lite starkt så där, och fastnar på munnen och så..men man gör det ändå...
jag: *kväver ett stoooort skratt* eh..ja..jo..det så klart. det kan ju vara lite kladdigt det med. men pussas är rätt mysigt..jag var nog egentligen mest rädd för att våga pussa henne, tänk om hon inte vill liksom?
lillsyrran: ja men det är bara att fråga! "får jag pussa dig", eller.."vill du pussa på mig?"
jag: jo..det klart..du är smart du.. men tänk om hon inte vill då?
lillsyrran: mm, men då pussas ni bara inte helt enkelt!
jag: men då kanske jag blir lite generad..om hon säger nej...
lillsyrran: äh..men du har ju tränat på mig ju! du vet..du har ju pussat mig och så, och ibland har jag sagt nej, och det är ju inte så farligt...

barn är bra... man skulle vara åtta, man är rätt smart då...
varför hypa och vara nervös över att kyssa snyggaste bruden man åker halva världen för att träffa egentligen..
det är ju trots allt bara som saft ungefär..sött och lite kladdigt - just sipp it up!! ;P
I can dooo it....

when you accidently hurt the one you love...

When you accidently hurt the one you love, the one you want to hurt the very least in the whole wide world. The one you want to bring the stars down for, the one you want to do everything you possibly can do to put a smile on that persons face that will stay there for ever and ever.
The one you want to share everything with, show all the special places and moments to, bring her all that gives you beauty and joy in your life so that she will feel it too...
When you accidently hurt that person... the world feels as if it would end.
The world is spinning..You don't even know how to keep on breathing.

You don't understand yourself, how you can let yourself hide your feelings, even the tiniest bit, behind stupid words, using humor to protect yourself from being vulnerable. When you have never been as vulnerable with anybody before, as you are now. And wanting to stay this true and real forever.
How can I want to hide behind small words and silly jokes, when all I really want is to climb the highest place in the city, singing it out to any one that passes by, that I have found someone that makes my world go round and my heart dance?
I want to invent more words only so I can try to tell you how much I acctually care about you.

Yes, everyone knows diaries are just full of crap.
This is my new one.
The one that I will fill up with truth and feelings, no matter how scary it can be.

I cannot even begin to tell you how happy I am that I found you, or that you found me...
How much joy you bring into my life, and how much I want to make every day of yours sparkle...

Jenny - I love you.
I want you to know
And I want the world to know.

I wanna be your Smurf, will you be my Baby?

♥

so help me God..

jag förstår verkligen inte hur människan bär sig åt för att vara så där oändligt söt och totalt oskyldig ena sekunden, att man bara vill hålla armarna runt henne och skydda hennes lilla varelse från allt ont i världen.
och andra sekunden är så grymt sexig att man helt seriöst håller på att trilla av stolen när man sitter ner, måste blunda med ögonen för att inte tappa kontrollen totalt, och det känns som man faller fritt fall i 1000 meter.
I don't get how she does that to me...

Lillebrorsan råkade få reda på smeknamn av misstag härom dagen, och jag hörde honom fnittra nonstop i 15 minuter tills han lade på telefonen...
och okey..det kanske inte är i stil med Batman som här, utan kanske mer går åt hållet liten-helblå-varelse-med-vita-tights-och-vit-toppluva - you know what I mean....heh....men det finns en anledning till varför, och det gör inte riktigt någonting alls, folk får skratta hur mycket de vill, för hon är helt galet söt när hon kallar mig det.
and she can even say that sexy...
...fast jag vet ju inte riktigt hur det skulle vara om hon kallar mig that nickname in bed..hmmmm...
now IF we get that far.
man ska inte ropa hey förrän man kommit ner i sängen.

ooooaaaaahhh!!!

jag har just insett att jag är skiträdd ju!
l-i-v-r-ä-d-d!
jag trodde inte jag var så rädd..mer som i nervös som tusan.. men inte så här....
hennes vän frågade just om hon ville med till London, och hon frågade om jag ville följa med.
i helgen.
som i NU fast om 5 dagar..
jagvetintehurmangöööööööör!!!
och jag vet inte hur jag skulle ta mig dit...
och tänk om hon inte gillar mig då då..och så har jag en flygbiljett till Tyskland, och jag är inte förberedd, fast jag borde vara förberedd som tusan sen 1 månad tillbaka, eller två...och jag tror inte jag kan..inte än...om en månad kan jag.. men nu??!
och jag tänker på vad jag skulle säga om jag åkte dit nu-om-fem-dagar...and mind goes blanc...BLANC - zero - nada-zit!
som om jag hade noll personlighet. tomt. det ekar.....
trots att jag vet att jag kan vara jättesmart, jättedjup och jättekul....
jag kan fria på skoj i kassakön, jag kan jaga folk på HM, busa i korridorerna, nynna bröllopsmarchen och gå arm i arm till kaffekön.
jag kan skriva dikter från tomma intet, stora ord och målande känslor, jag kan teckna och få folk att avundas när jag inte ens försöker, jag kan vara den som lyssnar lyssnar lyssnar när det behövs eller säger just det där visa du behöver höra..
t.ex.
och så blir jag så här när det blir viktigt....bara när det blir riktigt viktigt...
varför fungerar jag så jävla opraktiskt ibland??!

jag har fortfarande inte svarat.. jag sprang iväg och köpte kurslitteratur i massor i panik istället..

♥

när msn dör någon gång efter midnatt, utan att vi hinner säga godnatt...
när vi har där pratat i kanske 6 timmar redan, ögonkontakt och leende i en cam, när vi har pratar i telefon samtidigt då och då bara för att få höra den andres röst...
när det ändå känns tomt innuti när datorn dör utan att vi blev färdiga...

när man nästan har somnat, och telefonen ringer...
och en liten röst med brytning säger;
"jag ringer dig because jag vill säga att jag älskar och saknar dig jättemycket"

...då är jag gone, lost, missing...
förlorad och vill inte längre bli hittad.
...I just wanna be lost with you...

how does it get this big??!

jag måste snart fundera på att omvärdera det där om att jag inte tror på att man kan bli kär över nätet. eller jo..jag vet.. jag har väl börjat göra det, men inte fullt ut..
god - how can it get this big????
hut kan man spendera 10 timmar i cam i följd, plus telefon på det då och då, för att få höra någons röst?
hur kan man både somna och vakna med henne i sina tankar utan att man setts?
och däremellan drömma om henne hela nätterna?
bli förvånad över att hon inte är där när man vaknar?
and she doing the same?

how does this happen?

och utöver detta finns det inte en natt jag inte somnar utan att ha hört mobilen pipa fram ord från henne det sista jag gör, och inte en morgon när jag inte vaknar i gryningen av att hon sms:ar de sötaste godmorgon-sms jag någonsin sett när hon åker iväg till jobbet och jag fortfarande sover kvar i sängen några timmar till..

...jag är nervös...det liksom måste bli bra när vi ses. det bara måste det!

L. som i lunch

Så träffade jag L. over lunch för första riktiga gången. dvs dagsljus, ingen spirande begränsning av sinnen genom diverse rusningsmedel, inget annat att rikta fokus mot än henne.
jag tror..jag tror det gick bra.
det var mysigt och nära, avslappnat och bra.
jag blev varm inombords när jag såg på henne -
- men jag ville inte ligga med henne.

jag vet inte hur det hade känts om jag hade tänkt på att kyssa henne..men tanken kom inte stark och stor och med sorg och saknad bakom.
det kändes faktiskt rätt bra, och vi ska göra igen.
och jag berättade om Tyskan för henne.
jag tänker det var ett tecken gott nog.

fånleenden, småkåta blickar, och gamla span

oavsett vad historian om Tyskan kommer leda mig, så har hon gjort ett sjutusans jobb med att få upp humöret mitt igen.
även om fånleendet inte är den mest smickrande formen av leende, eller den lite lätt konstant småkåta blicken är den form av blick som gör att folk riktigt ser vilken intelligent och medveten varelse man faktiskt är, så kan jag stå ut med att se ut så...
och jag måste ge henne cred för att få mig, m-i-g, att inte vilja hångla med andra, utan att ens ha träffat henne... det kanske är dumdristigt i och för sig..eftersom jag missar...3 månaders potentiella hångelupplevelser over this, om det nu inte fungerar när jag åker dit i februari.. men det får det åxå vara värt.

inte ens när L. börjar skriva och det låter i stil vi-måste-ses-snaaaart-och-fika-det-var-ju-jättelänge-sen-nu? byter fjärilarna i magen uppmärksamhetsfokus. inte ens då.
inte heller när miss Red, tjejen som startade hela karusellen för mindre än ett år sen och förförde ner mig i sängen på ett dröm-scenario sätt, börjar med poetiska ord och lockande hintar - inte ens då..

jag som kört lite väl mycket på 3-spans regeln det senaste året, droppar allt för en tös jag inte ens sett face to face...
visst fångade L. och Distansbruden (HAHA! ...distans har fått en helt ny betydelse nu..) mitt fulla intresse även de, men det är annorlunda nu.. Jag gör saker nu jag aldrig gjort eller någonsin tänkt att göra för någon...
och hon både förvirrar och fachinerar konstant...
bergochdalbane-känsla i magen.

I'd go the whole wide world....

ibland skyller jag allt på filmen "stranger than fiction"...
hade det inte varit för det att de spelat wreckless eric's "whole wide world" i en mycket romantisk scen där, ungefär timmen innan Tyskan frågade mig om jag inte kunde komma och fira nyår med henne, så hade jag det kanske inte varit såhär.
jag minns att jag tänkte att - "jisses! tsss..neeej gud, jag kan ju inte åka till Tyskland, my god no!" när hon frågade - och så poppade låten upp i huvudet som soundtrack då..och ingenting var längre självklart.
en hint av ödet?
eller är jag väldigt lättpåverkad av media ;P
jag är medveten, oh so medveten, om att det antagligen är det sistnämnda som gäller.
men skrockfull som jag är, så måste jag testa ändå.
I don't get that damn song out of my head!!

att det sen spenderas mellan 2-6 timmar framför msn per dag, att jag är lätt orolig över reaktionen från pappa när han får telefonräkningen (men nu är jag i alla fall 40 mil från honom, so I wont hear the scream), att mobilen måste tankas på hela tiden, att jag går runt och fånler mest hela tiden, att jag både somnar och vaknar till sms från henne... - det kan ju påverka med.

så, jag tänkte väl mest säga att jag bokat flygbiljett nu....
and did I ever tell you I'm terrified of flying?
...jag undrar vad hon egentligen gjort med mig, och hur hon gjorde det...

http://www.youtube.com/watch?v=IBEPHLBrN9s

små tecken som talar om att det börjar bli dags..

...att fara hem till sitt eget liv och sin egen boning nu tycks krypa på mig från alla håll och kanter.
t.ex. när bloggen går in i koma-light för att man måste fightas om varje minut vid datorn (och alla minuter som man kommer åt går åt till Tyskland), eller t.ex. när mamma walks in on you in the shower när man..eh..är mitt uppe i friserandet av sina intimare regioner (ett badrum, två dörrar, ett lås - gammalt hus!).
sådana små tecken talar om att "SJ - allt är förlåtet (even messing up my lovelife förra gången) - get me back home!!"

och om kanske en dryg månad...så kanske kanske kanske, kommer jag säga "Hallo mein Liebchen" med en glimt i ögat och ett kasst uttal. Kanske.
Vi har enough text-messages för att skriva en lesbisk Harlequin-roman by now, med alla dess ingredienser...
Samtidigt som det känns "wohooo" i magen varje gång telefonen piper till, och jag går runt med ett flin konstant över en brud som bor i Tyyyskland!! (ja, jag kommer inte komma över det faktum på ett tag...I don't do stuff like that! I don't believe in stuff like that!), samtidigt som det..så finns en liten liten röst som talar om att "fan, får du inte prestationsångest nu så vete gud när du får det!"
aldrig har det snackats så mycket about..action..innan action has been taken...

såatte....

...jag hade egentligen aldrig tänkt sluta röka. för jag tycker inte riktigt jag har börjat. att feströkande inte räknas, och att det är så jävla skönt när den där första nickokicken slår över en som en våg av både avslappning och sprallighet.
heh..det där lät rätt allvarligt..

men ja.
jag hade alltså inte tänkt sluta. och idag är den första rökfria dagen av eventuellt många to come.
det låter cliché - att sluta röka som nyårslöfte.
men det är det inte. och det är inte ett nyårslöfte. det är ett löfte till Tyskan.
och det kanske låter värre än cliché-anledningen....
men när jag råkade spill it to her att jag hade rökt någongång under natten igår, och fick en ledsen och besviken tös som konsekvens... när jag till och med ringde henne från MOBILEN till tyskland, och hörde en ledsen tjejröst...
alltså...folk har uttryckt missnöje förut. mamma har tjatat, bröderna likaså, jag har en vän som inte ens får VETA att jag feströker för att hon skulle få spelet, och föredettingar som inte heller har gillat det.
I've gone like : "...men jag ska inte göra det around you then..."

och så kommer hon..med sin ledsna röst - hon som jag inte ens har träffat. säger att hon blir ledsen över det, men att hon ju inte vill ändra på mig.
och jag swear the smokes off in 2 seconds och kastar paketet. for her.
och jag kommer liksom hålla det- så länge som det här är något som kanske skulle kunna vara något i alla fall.
jadu...

och....
ochsåatte...
honsade"Iloveyou"övertelefonigårkväll,ochjagsadedettillbaka...
och jag VET att man inte kan känna så eller tänka så på riktigt, och att det kanske inte riktigt betyder något eftersom man ju inte har setts på riktigt.
jag vet det! aaabsolut!!
fast jag bara inte känner det
...och det var typ första gången jag sade det-sade det, till någon som inte är en nära vän eller familjemedlem.
och det här är jättekonstigt...
but I kinda do....
och hade det inte varit för att det antingen kostar 3-4000 kr enkel resa just nu, eller åxå tar 14 timmar att ta sig dit, så hade jag redan varit där nu. salstenta eller ingen salstenta, I would have been there..
men ja..februari är inte heller så långt bort.
det bara känns så.
jag sak tänka på det som en optisk illusion...och så ska jag spendera dagarna rätt så mycket by the phone, computer and cell..just like I do now.