på tal om att jag aldrig bör bli svenskalärare...

Jag skulle behöva någon som talar om för mig vilka meningar man bör lära ut till någon som försöker lära sig ett nytt språk...

det finns alldeles för många meningar i världen för att jag ska komma på en normal en när frågan kommer om att jag ska säga något på svenska - vad som helst!

jag behöver ett ämne!!!! (ett säkert, neutralt, ämne)
det blev liksom extra tydligt när gårdagens undervisning spontant bestod av meningar som "jag vill slicka upp dig i brygga"
...vi kan ta det som att jag inte klarar av för stora mått av valfrihet helt på egen hand, och åxå som att det kan finnas tendenser på att jag är sexuellt frustrerad...
det var inte allt för länge sedan som jag var alldeles otroligt pryd och alla ord som skulle kunna betyda någonting hette "beeep".
någonting har hänt.

jag inser att jag inte skulle passa för en karriär som svenskalärare om inte kursen hette "swedish language and porn - expressions for beguinners"

förslag på vad man faktiskt bör lära ut emottages tacksamt....
jag behöver något mellanting mellan kinky och beställa kaffe, och min kreativitet verkar ha nischat in sig lite fel just i stunden...

jag har fjärilar i magen

..och jag tror att det är sådana där gula små saker - citronfjärilar, för det är lätt, pirrigt och som solljus i flytande form!

och jag tror det är våren.
energin är tillbaka, och jag bär ljudet av ett fnitter innuti.
det kan förståss påverka att jag är kär åxå.
och att allt som jag kunnat tänka på idag är hur hennes tunga känns i min mun, och hur jag aldrig har blivit kysst och kännt så som jag gör nu.
hur jag trodde att jag förlorat möjligheten till det, att tid och rutin tagit överhanden.
och hur fantastiskt det känns att ha fel, att bli totalt förlorad bara av känslan av hennes läppar mot mina.
och så kan det påverka att det idag är fyra dagar kvar tills jag hämtar upp henne på stationen.
fyra dagar.
fyra.

och i min hand håller jag kurskatalogen och vet att jag är totalt fri att välja precis vad jag vill i hela världen till nästa termin! eller i alla fall vad jag vill i hela stan, eller på universitetet. men det känns fullt tillräckligt! fria terminer verkar vara fantastiskt bra!
och jag funderar på om jag ska bli så där klyshig och välja genusvetenskap.
och jag tror att jag ska bli just så klyshig.

och jag hade på mig min egengjorda homo-sweet-homo tee i skolan idag. och jag fick lite blandade sorters blickar och leenden, och det kändes både konstigt och kul. och lika bra att få det totalt over and done with för de som ännu inte förstått. hur de nu inte gjort det...

och....det är en väldigt bra dag idag!

it's all about the pants!

imorse vaknade jag upp (okej klockan var kanske ett...) med ett konstigt behov av att leta fram mina gamla tighta tjej-jeans ur garderoben. de som ligger där allra längst in och har vägrats tillträde till världen utanför på över ett år nu.
hmm..tänkte jag, vad är det här för konstigt craving som uppstår så här en söndag i slutet på mars??
men, tänkte jag vidare, det är okej att experimentera lite. det betyyyyyder ingenting. och så tog jag på mig de tighta tjej-jeansen och gick iväg till tvättstugan.*
och det var där, mina kära bloggläsare, som insikten slog mig.
I was walking like a girl!
like a regular straight girl...
jag stannade upp och provade igen.. och där var det. den där tjejiga gången, svängande höfter, annorlunda steg.. den som försvunnit totalt bortom räckhåll lately. det som jag knappt ens kan när jag försöker, om jag inte tänker på det hårt och mycket. det var tillbaks, within a second, and I couldn't stop it.
det som hade börjat på skoj, att lägga sig till med lite flatigare gångstil när baggyjeansen åkte på, för att leka lite, för att provocera pappa lite, och för att det bara var kul, hade succesivt tagit över, and I didnt mind it. at all. förvåning hade uppstått när jag insåg att det inte alls var så lätt att do the walk of straight när jag försökte lite senare, men förlusten kändes inte speciellt stor. I liked this way better.
but, what had been lost for months and months now, was back in full strength..and I couldn't controll it...

jag sitter och tittar på mina byxor, och undrar vad de skulle säga om de kunde tala....
det är kläderna som gör mannen är kanske inte ett talesätt för intet..
it's all in the pants..vi tror vi har valfrihet och kan styra våra egna liv... men vi ska inte underskatta the power of our dear friends - the jeans...


___________________________________________
*don't worry, det hela kompenderades för dagen med boxershorts under för att väga upp. man ska inte experimentera för mycket på samma gång. det kan vara farligt har jag hört. small steps, small steps... och imorn åker baggiesarna på igen.

lördag

ledsen
förvirrad
ont i magen


...alla dagar är inte bra dagar...

stoppa ner mig i sängen, dra täcket över huvudet, krama mig och viska att allt blir bra snart igen. alldeles jättesäkert. alldeles jättebra. lova det.
någon?

lite klarifikation

appropå att jag tröttnar på att skriva försvarstal på förra inlägget tänker jag bara klargöra några små punker här innan jag lägger ner ämnet för stunden:

- förra inlägget bör läsas med humor och en gnutta ironi, samt en medvetenhet om att ibland är man trött och skriver ur känsla - om en princip, inte ur benhårda livsregler och synsätt

- jag har ingenting emot straighta killar. bara när de inte förstår att jag inte vill ligga med dem efter att jag har förklarat varför jag inte vill det

- jag tycker det är lika tröttsamt om en tjej försöker tjata sig till sex. nyckelordet är "tjat"

- ibland tycker jag om att kategorisera för att det är KUL. för att jag gillar att överdriva stereotypier för skojs skull, och för att jag kan driva lika mycket med vilken kategori som helst, liksom jag absolut kan driva med mig själv och min egen kategori. det är på skoj. jag tänker inte på människor utifrån kategorier egentligen, och jag tror inte på kategorisering. lika stor variation mellan som inom lär finnas

- jag tror sexdriften följer normalfördelninge för alla kategorier av människor, och säkerligen av djur åxå

- flator ser inte per definition ut på ett stereotypt "flatigt" sätt. vi ser alltså inte alla ut som 14åriga pojkar och har inte överskott på testosteron/underskott på östrogen. vi ser olika ut. tjejiga, killiga, androgyna - just the same as anyone else. liksom hormonnivåer kan vara skiftande hos vilken annan människa som helst, och straighta tjejer inte per definition har höga klackar, långt hår och rätt läppstift.

- huruvida man uppskattar vissa kroppsdelar, t.ex. en snygg rumpa, schyssta bröst, en fin mun(eller vackra händer, sexiga armbågar eller vad det nu kan vara) har inget att göra med vilket kön man identifierar sig med eller sexuell läggning. det handlar snarare om personliga preferenser.

- alla sidor är bra sidor. inget rätt eller fel finns mer än för den individuella människan som känner efter hur just den fungerar.

- en av mina bästa vänner är straight. och kille. och jag respekterar honom, precis som han är. det ni! det trodde ni inte va? ;)

övriga frågor om vad jag står för, hur jag tänker, och vad som är ironi respektive blodigt allvar emottages och besvaras vid akut behov i kommentarsutrymmet i detta inlägg.

tack, men jag är lesbisk...

ibland är jag extra glad att jag gått över till the good side...
t.ex. när killar från förr hör av sig med booty-sms mitt i natten och tror att man genast tackar sin lyckliga stjärna och rusar dit in a hurry...
in short...
A: vad gör du inatt? tänker på dig..
Jag: jadu, inatt sover jag har jag tänkt.. det var ju kul att du tänker på mig, och du får ha en så bra kväll! jag har förresten skaffat flickvän. så det har hänt lite sen sist.. ha en fin kväll!
A: oj, det låter så! jag är full, men ville gå upp till dig.. ville ha din närhet...
Jag: haha, jo det har hänt en del. eh...smickrad över din önskan ;P men som sagt, jag har gått över till andra sidan. ha en fin kväll!
A: det är så sjukt.. när du säger så vill jag ha dig ännu mer..
(men jisses..ge upp!!! jag har sagt nej 2 gånger trevligt nu...räcker det inte?)
Jag: haha, det kallas flat-effekten ;P ...tack för förfrågan, men jag är alltså Lesbisk. Såatte..ha en trevlig afton

Jag undrar hur han tänker..om jag när han har sagt att han vill ha mig för TREDJE gången kommer säga "men jahaaaa - nu var det ju så att jag var homo, men om DU vill ha mig ÄNNU mer för att jag är flata och inte vill ha killar överhuvudtaget längre, och inte dig heller- men DÅ så - klart jag springer ner och fuck your brains out! det finns inget så sexigt som en kille som försöker tjata sig till sex - here I come!"
Jag hoppas han skäms lite i sin bakfylla haha, och jag kommer flina lite drygt nästa gång jag går på honom i trapphuset..
Jag tycker det är lite synd att så många av de flator jag känner inte umgås med några straighta killar överhuvudtaget..men jag kan ju inte säga att jag inte förstår dem som fan..
jag vill inte säga "boys are stupid - throw rocks at them"...men kanske något mjukare? typ snö??

fast jag vet...det finns schyssta, straighta killar åxå.. jag känner typ...eh....3?

1 månad

idag...
idag är det precis en månad.

en månad sen jag befann mig mitt i världens skakigaste kram mitt på ett golv på en flygplats. en månad sen jag fick se hur hennes ögon ser ut på riktigt, på riktigt som när man bara tittar i dem och världen försvinner bort.. en månad sen som hennes hand försiktigt fann min i mörkret. en månad sen som hon drog över mig till sin säng. en månad sen som bara var tvungen att kyssa henne trots att jag var hur nervös som helst, bara för att jag inte kunde ligga så när henne utan att kyssa henne. en månad sen som jag kysste henne för första gången och allting bara föll på plats och jag glömde bort allt annat i världen. en månad sen jag somnade med ett leende och henne i mina armar och vaknade precis likadant..

Idag är det en månad sen.

Baby, I ♥ you!
so so much.

på tal om glädjeämnen och svackor i vardagen

idag hittade jag ett brev i brevlådan. jag har blivit en av 6000 slumpmässigt utvalda personer att fylla i en enkät om syskon.
vanliga människor slänger nog mest sådant i brevlådan - men alla ni som läst min lista om quirks förstår så klart att det är dagens glädjeämne. nu har jag hela sex sidor jag får kryssa alternativ på! det kan låta lite knäppt, men tänk på barn och pysselböcker. ungefär så.

mindre kul är det till exempel när man har redovisning på ett dysfunktionellt grupparbete på universitetet. de två i gruppen med specialkunskaper inom området vi skrivit om sjukskriver sig, gruppmedlem nummer tre har social fobi - och jag som inte gillar att prata så där värst mycket framför okänt folk, och inte känner till så där värt mycket om området, typ får ta det själv.
inte heller är det så kul när det dysfunktionella grupparbetet får helkomplettering med undantag på den delen som jag har skrivit, som får bra betyg. men eftersom det är ett grupparbete, och min grupp inte skött sina delar, så har jag en jävla massa kompletteringar framför mig. och absolut ingen tid i världen kan tilläggas. eller energi.

jag vet inte om det är pinsamt eller komiskt heller, att jag råkar tillrättavisa våra två föreläsare inför hela klassen.
när de i vanlig ordning inte lyssnar på de som redovisar, utan sitter och tisslar och tasslar sinsemellan om saker som bara föreläsare vet, råkar jag tydligen pausa hela redovisningen, titta på dem och säga lite för högt "lyssnar de där två överhuvudtaget?". Varefter de tystnar och förvånat sätter sig upp och håller tyst och lyssnar.
Det var lite pinsamt eftersom alla andra brukar låtsas om som att föreläsarna inte stör, och eftersom jag är den som helst inte säger någonting alls i klassrummet. Och eftersom jag satt där i trasiga jeans och keps inomhus och tillrättavisade två i övre medelålder, kostymklädda universitetslektorer framför 40 andra personer.
det var just inte meninger, det mest bara hände och jag blev lika snopen själv.

det var åxå lite komiskt av just samma anledning.

mental age 3

and then i fought with Baby last night...
one of these figths when you know you should just stop, and you know you are being all stupid, and yet for some reason you just hear yourself not shuting up. and you hate yourself. totally. it's like being a tired kid...you cant stop even tho you wanna, so much...
and I really hate fighting. and with her..I don't ever wanna...I mean - I just think of her, and I wanna bring down the stars, make her smile and feed her ice cream...
I should have a license to use the phone.
something that told me "no, you can't you are over-tired and stressed and you will not be good at this tonight"...
at times like these it is extra hard being far away.
'coz I really just wanna sit her down on my bed, look into her eyes, say "I'm sorry-sorry" and hug her tight until it all goes away..

Queer 1 year

idag på dagen är det precis ett år sedan jag kom ut för första gången.
för mig själv, och för en inte ont anande killkompis.

egentligen borde jag fira in med champagne och tuttårta
men jag nöjer mig med att gå runt och bara vara stolt inne i mig själv och minnas lite och tänka efter.
jag funderade ett kort tag på att köpa små godisbitar och dela ut till min handledningsgrupp (dagens aktivitet) med orden "idag fyller jag 1 år", men insåg rätt snart att det antagligen skulle låta som jag var med i typ anonyma alkoholister (och inte oanonyma flator) eftersom de faktiskt inte vet någonting om det hela, och de antagligen skulle bli rätt förvirrade av min förklaring då jag tror de antagligen aldrig haft behov av att fira sin sexualitet.

jag är faktiskt jättenöjd.
och stolt.
och trots att året som gott har burit med sig minst lika många gråa dagar som regnbågsfärgade, och trots att jag ibland varit helt slut över både det ena och det andra och mest farit runt som en vilsen tumvante i en höststorm, trots långa och konstiga diskussioner med far min, och darrande ben varje gång man skulle säga orden "eh..jo..jag är flata" både här och var - trots allt sådant och ännu mer, så har det här året varit ett av mina absolut bästa.
I would so jump out of the closet again any day!

det är faktiskt asbra att vara flata!
you should be it too om du inte redan är det ;)

för det var så fint

igår var internationella kvinnodagen.
och min pappa, den mest oromantiska person jag känner i världen, gick och köpte en rosa ros till mamma.
det är sånt som får mig att tro lite mer på världen!

för att jag blev utmanad...

Jag har blivit utmanad av frökenT

[Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.]

my quirks then...

1. jag kan inte stå emot en utmaning ;P
och om någon dares me, eller säger "du kan inte.." så kan jag inte låta bli.. oavsett om det är saker som att t.ex. ta reda på om det ekar innuti en tvättmaskin, eller se om man kan få in en pet-flask-botten i munnen (OBS 50cl..jag är inte dum..heh..och det gick inte nej..)

2. första gången jag hoppade i en vattenpöl var jag 20-någonting... jag råvägrade som barn, och som vuxen kom jag på att jag faktiskt aldrig gjort det, och undrade om jag missat något essentiellt där i barndomen. något som skulle vidga mina vyer och göra mig till en större och lyckligare människa. det visade sig att jag mest hade missat att bli blöt..inte mer än så.

3. jag kan inte säga resuRs, broRsan, foRt, boRt..och andra sådana ord..för det låter mer som resuss, brossan, fott, bott när jag försöker... det är typ den enda dialekt jag har.. jag var jätestolt hela mitt öländska liv när alla sade till mig att jag inte hade någon dialekt. sedan flyttade jag hit, och Sweetie-M fnittrade gott, men kärleksfullt, åt att jag visst hade det, och kallade mig för "talfels-bruden"..sen gick jag på stan och övade för mig själv som små mantran... "resuuuurrrrrsss"..så kanske är det någon som kallar mig för "psycho-bruden" nu istället..det vet jag inte. och det funkar fortfarande bara ibland..när jag försöker allt jag kan...resuRs..resuRs..resusss..fan...

4. när jag dansar, dansar jag helst med händerna i fickorna, och blundar...

5. får jag välja så äter jag helst efterrätten före maten (om man nu ska äta efterrätt), för jag tycker den smakordningen känns mer rätt, och ketchup passar förövrigt till allt. och grekisk sallad gör sig egentligen allra bäst liiiite lite lagom micrad. och jag skakar alltid ut kolsyran ur alla drycker.

6. jag blir glad av att fylla i listor och formulär. bara för sakens skull. till och med scb-undersökningar, körskoleprov och multiple choice tentor blir roliga bara just för att man får kryssa. jag tycker inte om att skriva listor, men det är kul att kryssa..

Nu utmanar jag följande personer att göra detsamma:
hmmm..kanske...garmonbozia, ajja, ze7en, vreni, I'm not jesus och baby?
(vill säga torpan åxå..men du har väl slutat..?)
och alla andra som vill, ni får åxå vara med, såklart ;)

gotta work on my distant and aloof attitude obviously ;P

och så kommer han uppsmygande där bakom, föreläsaren...
han har sin kollega med sig, och jag tänker "nej...inte idag..jag orkar inte".. och jag har fortfarande ingen bra ursäkt eller förklaring på lager till varför jag inte har ett litterärt mini-verk i fickan till honom. och jag är trött, har ont i huvudet..och vill inte...
jag gör mig dryg, och otillgänglig..så mycket jag bara kan. näsan i vädret, fuck-off attityd i ögonen, tonårssteg i benen, händerna i fickorna.. - jag skulle inte ens prata med mig själv där och då.
men jag ser det på honom, i hans ögon, när han vänder sig om...he's gonna talk to me...
och jag vet att jag är varken dryg eller otillgänglig.. och jag kan antagligen inte säga fuck off med ögonen för jag gillar människor..(även om jag inte är vrålförtjust i just honom just nu)
och jag vet att det antagligen syns.

så han kryper upp, så där nära så han nuddar mig, och frågar med den där rösten som är intresserad av det jag skriver, och jag kan inte hålla ens fejk-attityden längre. utan blir artig och försöker förklara utan att förklara, eftersom det är hemligt och min kompis går bredvid.
och jag förstår inte varför han bryr sig?
han borde verkligen inte tycka om mig. jag är så otroligt ointresserad av hans ämne och det syns på varje centimeter av mig...

och i övrigt har förresten främmande människor börjat prata med mig bara så där.
typ mammor med barnvagnar, utbytesstudenter och annat folk.
bara appropå ingenting.
det är något konstigt med folk just nu, eller så är kanske klimatförändringarna att skylla där med. fast mer som i att det är på väg att bli vår.

det är egentligen rätt så trevligt. jag bara önskar att jag hade mer tid och energi att prata med dem.
och min jag-orkar-inte/hålla-folk-på-avstånd-attityd, som ska köpa mig lite tid till tiden återvänder till mig, verkar det ju inte vara just så mycket bevänt med..

ett sånt där gulligulligt inlägg

alltså...

jag är så jävla kär!

jag är till och med kär i sättet hon andas på...

♥

inte coolt

och det är mars, och det är kallt, och jag känner att våren är på väg - men det är fortfarande snö överallt och man måste fortfarande ha stora kläder på sig. så jag vet inte hur mycket det räknas som vår egentligen.
och det är måsten, och skola, och tvång, och ansvar, och telefonräkningar med nästan en etta och tre nollor efter varandra på en månad, och ändå lite mer skola på det, och man ligger efter lite grann, och man är skoltrött, och trött på att vara fattig student efter 4 år i den världen.

och jag vill ju bara stjäla henne, och se till att vi bor i samma land, stoppa ner henne i min säng, göra frukost till henne, krypa ner i sängen och pussa på henne när jag vill, just bara för att hon känns så himla rätt i mina armar. ta henne med ut i den riktiga våren där träden har rosa blommor, ligga på gräset och titta på molnen till stjärnorna kommer fram med hennes hand i min, och vara långt härifrån där saker och ting är tråkiga..

tänk om det kunde vara ett år frammåt i tiden. då hade jag haft bara 3 månader tills jag kan göra precis vad jag vill, var jag vill.

jag tror det kan ha att göra med att det är måndag...

the solution to the problem right below this post

...nu har jag tänkt hårt i min ynklighet och kommit på att lösningen på hormonsjukan är;
*sprit
*choklad
*kärlek

allt skulle bli mycket bättre då.
små problem med ovanstående lösning är att kärleken är långt borta just nu, och jag har dessutom bara 8%-igt vin hemma. och det...mina vänner...är jag inte så säker på att det hjälper.
frågan är om det är värt en tur ut i kalla världen utanför för att i alla fall skaffa choklad...

hormones are evil...eeeevil

ja...inte sådana hormoner som sätter igång pirr i magen, lust, kärlek och slår in världen i rosa bomull...
sådana hormoner är helt okej faktiskt.
men sådana där hormoner som kommer krypande runt mens, och ska kallas pms, men borde kallas när-som-jävla-helst-kring-mens-menstruella-symptom...
de - de är evil. as evil as it gets.

sprider osäkerhet i magen, gör en till cry-baby, så att man måste vira in sig i filtar, ligga i sängen och gömma sig under kuddar, leendet blir falskt och man behöver egentligen bara titta på en med annat än rosenskimmer i ögonen så kommer tårarna. i alla fall på insidan.
och jag blir rädd, känner mig ensam och osäker, och känner mig så långt borta. och jag vet, vänta ut är svaret. ringa hem till mamma och vara så liten som jag är i alla fall innuti, om inte utanpå.
men jag orkar inte vänta..hormoner är som spöken. rädslan växer trots att man vet att det bara är vinden som låter och inte riktiga spöken.

och jag skulle behöva en varm famn, en kyss, och så mycket försäkran att det borde vara patetiskt. men jag har inte det just nu. jag har bara hormoner. och en jävla nalle att krama.