(¯`·.¸¤’..:: life according to tess, a queer kind of fairytale ::..’¤¸.·´¯)
31 augusti 2006
sometimes thinking is quite overrated...
fick frågan om hur det gick till när jag kom ut för ett tag sedan, och det känns både intressant och lite sorgligt att tänka på hur otroligt många år som gick åt till all denna tankeverksamhet, fram och tillbaka, over and over again.
det är nog absolut oundvikligt i och för sig, även om jag fascinerat kikar på de som hoppat fram ur garderoben vid sextonårsålder, helt säkra på sig själva och världen. och det är oh so viktigt att verkligen ta den tid man behöver, fundera, älta, känna efter etc ordentligt.. verkligen upptäcka och leta fram vem som är "jag" ur alla dessa intryck, upplevelser, förväntningar och känslor.
samtidigt kan jag inte annat än att tänka att sometimes, thinking is fucking overrated ;)
första gången jag blev förälskad i en tjej var jag nog... 9-10 år. jag förstod inget om vad det var, eller varför jag blev helt glad varje gång jag såg henne. det enda jag förstod var (sad but true) att jag nog inte borde säga något om det till någon, fast jag inte förstod varför..
sen följde oh so många år av förälskelser i diverse brudar, populära tjejen i klassen, svartrockarbruden, unga lärarinnor med brinnande passioner för att lära ut, jobbarkompisar, med mera med mera. alltid följt av "oooh, hon är så fin!! jag är ju typ kä..nej...men det är jag ju inte. eller är jag det..? hennes ögon..och läppar..och jag skulle vilja kyss..eller...nej.. alltså..jag beundrar nog bara henne, eller vill bli kompis med henne väldigt väldigt mycket, eller jag skulle vilja vara som henne. och så skulle jag vilja....fast nej..inte skulle jag kunna göra det! det skulle vara jättekonstigt att göra det. jag tror aldrig jag skulle kunna göra något sådant med en tjej... tjejer är bara snyggare, så är det ju. det betyder ju inte att jag... och det har man ju hört om, att det är normalt för tjejer att vilja träna kyssar på andra tjejer. så att man kan bli bra på det när det kommer till killarna sen. det betyder ju ingenting...eller?" med mera, med, mera, med mera..
och alla dessa gånger när man tagit modet nog till att viska till sig själv att jo..jag är nog bi..så är det, jag är galet kär ju. och letat upp mamma i köket, med hjärtklappning av största mått och börjat: "mamma...du...jag...eller du, det var ingenting förresten" och sedan smitit in på sitt rum med värsta påslaget.
alla dessa tankar som ställde till det, som gjorde att man inte visste varken ut eller in kring vem man var eller vad man kände. när man egentligen bara behövde känna efter för att veta. åtminstone veta själv liksom. tankar som aldrig ledde någonstans kändes det som.
nej, ibland är handling att föredra.
som när jag äntligen, utan att veta alls vad jag var eller vad jag kände, med darrande ben gick på min första dejt med en tjej. blev upphånglad och nerknuffad i sängen och ett par timmar senare, efter att ha med en kyss (helt offentligt, vilket var rätt stor grej då) lämnat av henne vid bussen hoppade hem med små skuttande steg. Lycklig i hjärtat och nöjd med att ha haft mitt dittills absolut bästa ligg. Fem minuter senare kom jag ut för min första person haha.
Det behövde liksom inte vara så svårt när allt kom omkring. ;)
så ibland, (säger hon som alltså är en överanalyserande varelse by nature och kommande profession), bör man alltså sluta tänka för en stund och bara handla. att bara kasta sig ut och pröva lite is quite healthy. och shit vilka trevliga saker man kan finna på!
ibland blir man konfunderad över sina otippade ambivalenta känslor.. men jag antar att vissa saker och ting som man lärt sig i livet, direkt och indirekt, sitter djupare än man förväntat sig..
typ som det här med tjejer, att vara ute, öppen, okey och självaccepterande.
att det kan kännas som den mest naturliga sak i världen och så rätt att man inte ens funderar över att det kan vara annorlunda, när man är ensam med en tjej och myser in bed. eller att man känner att det spelar ingen roll vem som ser, eller vad de ser, eller vad de tycker om det, och att man skulle kunna hångla upp bruden precis var som helst, i ica-kön, på stationen, mitt på stan etc etc, om hon skulle vara on for that. att man struntar i vem som vet vad. för det spelar ingen roll, det spelar ingen roll vad de tycker. och att det bara är så som det ska, fint och bara...bäst. och att man funderar över hur man kunde låta något annat vara okey så länge..
samtidigt som man blir helt kall inombords när hennes mamma plötsligt öppnar dörren och kommer hem från helg-semester, och man plötsligt får för sig att man borde klättra ut genom fönstret, eller gömma sig under sängen, för att man gjort något "skamfullt" och "syndigt" med dottern hennes några timmar tidigare. och när man möter hennes blick förväntar sig att se ett dovt morrande i hennes ögon.. att det inte alls känns lika enkelt som att vara tjejen som killen tar hem, utan att man helt plötsligt har ansvaret, och att de ska är rädd för att de ska tycka att man förfört deras stackars oskyldiga barn. trots att man inte alls själv tycker att man gjort något "skamfullt" eller fel på något vis, trots att man är mycket övertygad om att dottern varit mycket nöjd och belåten, och trots att mamman inte alls kanske tänker så..
så bestämde jag mig för att tre år liggandes på två, ovanpå varandra placerade, olika stora skummadrasser i bostadsförmedlingens 90 cm-studentsäng var nog.
so I faced my fears och begav mig till det stora, stora varuhuset i...eh..söder? min längtan efter en riktig säng måste varit stor, med tanke på att jag har noll koll rörande sängkunskaper, åkte dit ensam, betalar 500:- extra för att få hem saken och har en ologisk fobi för expediter (eller..nej förresten, den är logisk och uppstod ur en bh-incident..). samt att jag alltid, alltid, går vilse på ikeor.
efter att ha gått vilse ett antal varv kastade jag mig i famnen på, inte bara en, utan tre, expediter. det ni! det är exponerings-terapi av stora mått (okey, visserligen tafsade ingen, men sånt vet man aldrig så noga innan haha). vilket landade i att jag från och med i morgon är ägare av en 120 säng =) visserligen ikea's absolut mest studentvänliga bäddmadrass prismässigt. men det är lyx, lyx, lyx.
sms:ade Cutie från i helgen (hrm...för en gång skull har det inte poppat upp ett fungerande nick för en tjej, mer än söta söta saker så som just cutie...vad betyder det...) och berättade att jag nu var stolt ägare av en ikea säng på etthundratjuuuugo centimeter. mobilen pep fram svaret att "120 får man plats två i ;) "
- och jag gick runt och fånlog mot hela ikea i ett par timmar efter det...
sweeties, I love you, but you don't know what you are talking about
intressanta diskussioner kan uppstå när man fikar med sitt straighta lilla gäng ibland. som idag när föremålet för diskussion plötsligt blev jag och vilka tjejer jag dejtar. hrm...det var ju inte jag som förde ämnet på tal heller.
helt plötsligt diskuteras vilka typer av tjejer jag går ut med. och alla vet plötsligt mer än jag om det... ingen är beredd att hålla med mig när jag försöker förklara att det faktiskt är en annan värld, och att det faktiskt inte alls är samma sak som när man dejtar killar. nej, alla enas om att jag har fel, och att det är precis, precis samma sak som att dejta straigh. och tjejer är inte alls annorlunda än killar, därmed är dejtingfenomenet även det samma sak. oavsett vad jag säger om saken, så vet de bättre. vilket är rätt fascinerande med tanke på att ingen vid bordet utom jag någonsin faktiskt dejtat en person av samma kön. fast ja, det klart...alla är ju mer eller mindre bi kom det fram efter jag efter en hel del ångest och skakande ben bekände färg :P trots att ingen varit kär i en tjej. hrm....
samma sak gäller varför jag skaffar kort till gay-stället i stan. vad ska jag där och göra? och väljer jag bort dem, och vi får aaaaldrig vara med när du gör såna saker ju..varför då då? men, jeez...jag kan ju inte avstå från att vilja gå på gayklubb bara för att ingen annan har lust att sympati lägga ut 200:- och bli medlem.... yeah, det handlar om en gång i månaden som sånt finns att tillgå här. EN.
yeah, I love you sweeties, and I love that you care. But you so don't know this, so please but out! at least see that I know this better.
och, hihi, ser ut att kunna bli en bussfärd till i helgen :D
jag var aldrig så där överförtjust i dejtingspelet med killar, when I still used to do that och jag suckade och stönade åt killars kommentarer att tjejer var så svåra. vaddå, de var väl rätt uppenbara, bara att killarna såg saker och ting så enkelspårigt, tänkte jag. då...
men jisses! det ÄR annorlunda med tjejer. så annorlunda... inte sämre (hellre bättre då), men knepigt!!
allting kan ju twistas till att få MINST 3 olika betydelser, kanske uppåt 150, men minst 3.
och om jag tänker att jag inte vill verka för "på" och försöker att inte höra av mig allt för ofta, så tar hon det som om jag tröttnat, och då hör jag av mig lite mer, och är rädd för att hon ska tröttna för att jag hör av mig för ofta (don't want to go crazy-girlie stuket. popcorn-tjej, never gonna be me! *peppar peppar*) whiew!
och vad, VAD, betyder det när man säger att man 'bokar helgen, och hör av dig om du ångrar dig och jag med'??????? now, that one I've been thinking of loads den sista timmen.
and I know, I know I'm doing it.. jag är precis så twistande och funderande och knepig som vilken annan tjej som helst...
because I'm bored because I like filling in stuff because otherwise måste jag koppla in mina surroundhögtalare till datorn... och jag fastnar alltid, alltid i sladdar...
Fyra arbeten jag haft i mitt liv:
retail saleswoman ica kassörska behandlings assistent på gruppboende eh..jag är ung....barnvakt och kört traktor hemma får räknas ihop
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
Girl interrupted Stekta gröna tomater Thelma and Louise Sex lektioner i kärlek
Fyra städer jag bott i:
Borgholm/Öland Myrtlebeach, S.C., U.S.A. Örebro ...och där tog det slut
Fyra TV-serier jag gärna ser:
Vänner O.C. Desperate Housewhifes Anki och Pytte, hahaha - men hon är ju grymt skön!
kräftskivor...är en ganska läskig företeelse egentligen. i alla fall att bevista som vegetarian. med skräckblandad förtjusning (okey..eh..fascination?) får man sitta och titta på när folk suger på hela djur, och le lite snett istället för att kräkas när det knakar och kommer läskiga ljud från folk runt omkring, peta lite försiktigt i sin mycket fräschare quorn-röra och se ut som om man inte alls undrar vad bordsskick har med sociala tillställningar att göra. yeah well, det finns i alla fall sprit!
det känns lite trist att vara den enda icke-heteronormativa personen i tightaste gänget ibland... typ när alla sitter där med sina pojkvänner, utom den enda singeln förutom jag, som sitter och pratar om hur fantastiska pop-killar är. eh..jo. mm, de är fina *fliiiiin* fast ja...eh, jag hoppar nog dem ja. eller när alla tjejer springer iväg och dansar till smöriga ballader och jag står kvar och röker med killarna. inte för att det är något problem. men ibland känns det bara lite tråkigt... t.ex. när folk inte förstår varför man behöver ett queert gäng att hänga med då och då. när de tar det personligt. som om jag väljer bort dem, trots att de är så okey med allt vad gay heter.... men det är så himla skönt, det att finnas och vara i en grupp där man inte är annorlunda, eller kan vara annorlunda för att alla är det utan att tänka på det. fast det går inte att förklara för dem... inte på rätt sätt. typ som när man säger att man gillar tjejer, och helt plötsligt är alla mer eller mindre bi för att de tänkt tanken på tjej-sex. same same, but different. different like hell...
schysst var i alla fall att få ett helt bord att stöna över orgasm-kakan (I'm telling you - den gör skäl för namnet!) fast det jag mest kunde tänka på, var att jag helst av allt velat befinna mig i någons säng och matat henne med den... och hur mycket jag nog aldrig egentligen tänt på en kille, hur lite jag egentligen förstår känslan som de har när de sitter och pussas, de straighta paren. klart jag förstår, men jag har nog aldrig varit där nej... alla betydelselösa hångel, alla sup-ner-mig-sen-går-jag-hem-till-dig...
jag skulle bara vilja vara sisådär 10 mil bort, och pussa på någon där det pirrar i magen..
japp, ungefär så låter jag till och från. så, nej..det blev inget suicidalt deprimerat inlägg efter helgen haha (och så fnittrar jag igen! jisses....)
ja, vad kan jag säga? mer än att chocken när jag klev av bussen och fann att tjejen var absolut lika fantastiskt snygg som på sina bilder (vilket jag hoppats att hon inte skulle vara, för whoa liksom!) gjorde att jag fick insamla allt mod och snabbt kolla så att nicotin (mm, nej, jag röker inte på riktigt. bara ibland, fast då kan jag göra det riktigt å andra sidan..hrm...) skulle finnas lättillgängligt, för att överhuvudtaget börja närma mig henne där hon satt på gräset en bit bort och rökte och log, utan att se ut som bambi on ice och gå rakt in i en gubbe, lyktstolpe eller annat i närheten. yeah, verkligen. antagligen den vackraste tjej jag sett sen jag föddes...
ingen aning om vad som kommer hända. men just nu är jag bara nöjd och glad utan behov att tänka på det för stunden.
övertygad när jag reste att helgen med frågeställningen "träffas för att säga hej och se om det skulle kunna bli vänskap eller kanske något mer?" snarare skulle sluta i vänskap eller inget alls. (åh, katastrofiera mera?! ;) istället fick jag upptäcka att det pirrar i magen när man pussar på henne... och att jag tycker om att ligga med handen på hennes mage och titta på henne när hon sover...
om blogginlägg kunde tala, skulle det här ha en väldigt ljus och pipig röst....
helt plötsligt blir jag liten, liten, liten. varför gör jag det här? (mm, jag vet att jag vet att jag vet varför jag gör det här) men jag döööör... självbevarelsedrift och common sence, please come my way? jag räknar inte med något annat än complete disaster för stunden (baserat på...eh..okey, inte helt objektivt att basera stundande analys på fjärilar-i-magen-syndromet), och ändå, ändå tänker jag åka?!
jag vill ringa upp mamma nu, och fråga om hon tappade mig i golvet som liten. på huvudet. upprepade gånger.
istället ska jag packa, välja snygga kläder, och söka rätt på förlorat mod. så jag om ett par timmar kan släntra av bussen med ett snett leende och säga "Heey" och inte alls se ut som jag helst av allt velat ligga gömd under sängen. jag borde valt drama och teater på gymnasiet.... men det är lätt att vara efterklok.
så kan man tänka när man tittar på klockan och insett att man spenderat 3 timmar på msn med tjejen man ska träffa snart då, varefter man övergår till att ringa varandra och snacka i en timme, och sen säger; vi hörs på sms senare då!
"eh..oj.." igen när man inser att det är i övermorgon man faktiskt ska ses på riktigt. SES. som i träffas, som i - jo jag vet att vi snackar jättemycket på msn, på sms, på qx och i telefon, och som i oops, nu är båda blyga, kanske är allt helt fel, och kanske vet man inte alls vad man ska säga helt plötsligt. kanske. sånt vet man aldrig. men "kansken" är lite knepiga de, för man kan inte riktigt förbereda sig. alls. och att snacka nonstop i 4 timmar sätter liiite lite press på själva mötet. känns det som. de första minutrarna av eventuell initial blyghet får ju snabbt gå över, och ja..det är ju inte så att jag om dejten blir en disaster, kan gå hem timmen senare och säga "jaha. men men, då hittar jag väl på ngt annat resten av eftermiddagen!" jag ska ju bo där. BO. i typ...2 nätter. det är ju en av the downsides till dejting i annan stad än sin egen, misstänker jag.
remind me again, why am I doing this?!
eller..mm..jo, jag vet varför. man förlorar väldigt mycket mer på att inte våga än på att våga och inte vinna. man förlorar en del av sig själv... och det var en av de sakerna jag lovade mig själv när jag kom ut. att nu, nu ska jag göra precis, precis vad jag vill, för att jag vill det, när jag vill det. inte hoppa något, med motiveringen att "neej, det vågar jag inte"... den helgen körde jag hårt på det temat; kom ut för mamma, racade mot en polisbil (mm..jag vet), badade mitt i natten första halvan av maj(jämför; augusti), bemästrade skateboard och inlines från scratch, och var allmänt vild och galen. no more chickening out. och ja, jag tänker fortsätta på den banan. rädd eller inte. oavsett. jo, man slår sig attans så hårt när man faller. men att inte lyssna på sig själv, sina önskningar, drömmar och vilja... det är att ständigt göra våld mot sig själv. vem är man då? om man inte lyssnar, inte gör, stoppar in, glömmer bort, dövar? vem finns kvar? ja, jag var i alla fall inte nöjd. det räckte inte.. fast jag trodde det då.. men nu, så här i efterhand så ser jag hur mycket mer allt blivit, hur mycket mer jag blivit. sen jag bestämde mig för att våga. allt jag vill, och kanske, kanske lite till ;)
ja, det var ju inte så där oerhört långvarigt..det här med att avsvära sig kvinnor, vin och sång. eller, vin och sång har jag kanske aldrig ansett mig vara i behov av att avsvära mig, i och för sig.. men den bittra Tess som tänkte rikta blicken mot andra sidan gatan så fort ett vackert kjoltyg närmade sig.. ja, av henne är det kanske inte så mycket kvar, just för stunden.
det tog inte så många dagar alltså....
och vips, nu snart ska hon bege sig till en annan av sveriges städer som antagligen den, liksom hennes nuvarande hemstad, hamnar på 7e storleksmässiga plats. vilket kanske känns lite tryggare än den stora staden långt där borta åt höger.
lite mindre tryggt känns det faktum att hon där ska möta upp och hälsa på kanske den snyggaste brud hon har sett sen...eh...hon föddes? whiew! är ungefär det enda hon kan tänka haha... and how the fuck is this gonna go?! och när lär man sig från erfarenhet? (läs: stockholm)
nu skulle man ju kunna fundera över det faktum att jag ska träffa en brud i en annan stad.. det verkar ju onekligen såå mycket knepigare än att ha dem i samma stad. så det är väl inte riktigt min grej, egentligen.. men sen vet jag inte riktigt hur det hela hände, och absolut inte vad som kommer hända. (most likely nothing though). men när man har snackat i ett par månader på nätet, ringer upp 2 kontantkort mitt i natten, och hänger på msn som om man vore betald för att göra det.. ja då kan man ju i alla fall åka förbi och säga "hey" ;)
kvällen har för ovanlighetens skull spenderats i mestadels manligt sällskap, och jisses vad skönt det är att tänka tillbaka på tiden innan jag sparkade ner garderobens dörr, och jämföra hur det är nu, med öppnare planlösning. sitta och röka under fullmånen efter ett midnattsdopp (kaaallt) och snacka om brudar, bröst och andra av livets positiva aspekter. jämfört med att sitta och höra hur ens egna bröst ska ältas och diskuteras och spanas på i "smyg" i förhoppning om att vinna mer mer än en teoretisk diskussion för kvällen. Yeah, I like this much better.
fich dessutom rådet av en grabb tidigare denna afton, när vi beklagade oss lite över kvinnors läsbarhet och tolkning, att "Enklast är att köpa tidningen utan att vara med tidningsklubben" hahaha. och jo men visst. fast....hrm, jo, jag är väl mer sugen på att starta upp en prenumeration i och för sig... även om jag så klart inte har något emot the occational lösnummer då och då. hey! läsning är bildande!
Yeah, inte riktigt min grej, eller den här bloggens grej, I know. Men i skrivande stund befinner sig nämnda bloggerska i köket och tillverkar en helt egenkomponerad (woohoo:a här plz) kreation som hon (trots sina mycket begränsade kökskunskaper) vet kommer få sina offer att utstöta ljud som annars gör sig bäst i sängkammaren (eller på köksbordet kanske, men inte vid…).
Att hon överhuvudtaget befinner sig i köket beror på att det är sista dagen på sommarjobbet imorgon, och hon är en väldigt snäll person ;)
Och eftersom hon nu är så snäll, så addar hon receptet här, trots att hon skäms något oerhört doing it.. recept…jesus!
Tess’ kladdkaka, banan o kanel version
2 ägg 3 dl socker 1 tsk vaniljsocker 1 krm salt 1.5 dl mjöl 1 dl smält smör (100g) 2 mosade bananer kanel efter eget tycke (läs, typ så mycket du vågar) mjölk (typ…ngra matskedar – 0.5 dl)
200 grader 20 min
Yeah… haha, jisses, mhm, det här var 1a o sista gången ett recept läggs ut här.. But it’s a fucking great one ;) Och, housewhife-stuket neutraliseras med baggy-byxor ;P
alltså.. vimmelfotografer borde fan skjutas! mm, som den vegetarian och pacifistiskt lagda person jag är så menar jag ju inte riktigt det kanske.. men man borde installera promille-mätare på deras kameror!! det borde vara straffbart att låta folk ta kort på en när man är riiiktigt riktigt full (och dessutom snusar samtidigt), och sen publicera dem på nätet. vart i ligger nöjet i detta?! (eller okey okey, jag skulle åxå kunna tycka det vore kul, men inte när det är jag som efter 18 timmars festande och en dissning hamnar i way mindre fördelaktig dager for everyone to see..)
yeah, här kommer den då, med viss fördröjning I know, men nu så! how I lost my pride virginity in a not-so-nice-way:
Lördagens tanke: "faaaan, jag ska ge upp det här med tjejer alltså!" eller egentligen dök väl tanken upp redan på fredagskvällen, men den försvann för stunden när jag följde med A. och gänget ut på straight klubb. Insikten om att jag inte skulle go back to bois var där pretty much med en gång då. Men lördagen var väl inte jätte-toppen, bakfull (since I drank STHLM) och ångest (ja, det ger sig medelst fortsatt läsning).
För de som (knappast kan) ha missat det, så åkte jag ju upp heeela vägen till (för mig) okända och galet stora staden Sthlm för en brud. Vi har träffats förut and all that, och sista gången vi sågs hade vi en afton full med spänning och flirting. Och sedan dess har hon stött på mig quite a bit på msn. Jag är annars tjejern som brukar vara urbra på att förneka att någon är intresserad fram till de hånglar upp mig eller puttar ner mig i sängen. Då brukar jag förvånat tänka "oj?!" medans alla andra säger "mhm, told ya so!". men till och med jag hade insett att lypsyl-tjejen rå-flirtade med mig, det gick liksom inte att undgå med allt som hon skrev till mig. trots att denial är a powerful thing. så när hon tjatade och bad mig om att jag skulle åka upp till Sthlm för priden den dagen hon skulle dit, så lyckades jag med bedriften att hitta boende, fixa tågbiljetter (oooh so dyra) och fixa ledigt från jobbet - in less than a day. and she kept flirting and flirting. yeah. och jag faller ju för det så smått.
so, dagen D inträffar. Jag åker upp till stockholm, förvirrad av storlek och tempo hamnar jag på medborgarplatsen (?) och inväntar lypsyl-tjejen och hennes crowd. rör jag mig så kommer jag ju gå vilse. men dagen blir hyfsat bra! vi hänger hela tiden, hon rör sig i min närhet mest hela tiden, vi ska byta solglasögon, hon ska prova min jacka, lypsyl på mig - igen, från hennes sida, gå nära så man stöter ihop m.m m.m. jag bjuder på öl, och hon ska prova på att snusa "för flatigheten" och för att jag gör det. vi hinner med lite pubar, pride house och hamnar på pride park efter mycket om och men. jag sysselsätter, skojar, stöttar, håller frökens hår och stryker över ryggen när hon spyr bakom ett träd, ser till att fötterna hennes blir omplåstrade... med mera. och alla signaler från hennes sida är så dubbla... jag vet ju att med hennes attityd kan man inte vara så där supergullig och mjuk väl irl, men jisses, människan har medvetet fått mig att åka 45 MIL för EN dag, för att hon ville det! show me what you want, please?
så till sist när vi sitter där på slutet av kvällen, som för övrigt slutar grymt tidigt då de ska ta sista bussen hem till stan (22.30...jeez) så tänker jag att, nej jag måste veta. och jag måste fråga på ett sätt som hon klarar av att ta, och som jag klarar av säga på ett halv skämtsamt, halvt seriöst sätt, ifall it backfires... (för jo, jag kan vara waaaay more serious, och waaaay more romantic. men det fixar inte hon..)
så: Jag: men duu E***, vad ska man egentligen göra för att få hångla med dig? Hon: hahaha, some other day, some other time...
Oouch.
efter det blir stämningen aaaaningen krystad när jag släpper av henne och hennes killkompis vid bussen. (and, btw, JAG följer DEM till bussen..det är jag som är Sthlm-oskulden i gänget....).
Lördagen blir som sagt full av ångest, och försök till botgöring ;P sms:ar och ber om ursäkt (....) sent omsider får jag svar att yeeih, vi hade kul, och let's be friends? och yeeeih vi ska festa i höst..
yeah, let's be.. problemet i the story utökas av att alla mina nyfunna flatkontakter nästan (ja, jag är ju inte så gammal i gemet) har visat sig tillhöra detta gäng.. neat neat.. or not. så, det kunde ju vara smidigare.. jag vill ju gärna ha en liten queergroup att leka med åxå. so I kinda hope she means it.. även om det känns sisådär.
Kvällen slutade som sagt på straighta-straighta Blue Moon Bar med syssling och hennes gäng. Trodde inte ens jag skulle komma in haha, dressed for pride (såååå tydligt att jag inte var deras målgrupp, det var ju inte så att jag inte stack ut eller så..), underage (under 26 i alla fall), och ehrm...inte så där vansinnigt nykter. Men det gjorde jag. Det var ju kul o så, jag gayade mig så mycket jag kunde bara för att jag var typ enda på stället som inte var straight. vilket så klart resulterade i en hel del grabbars envisa försök till uppmärksamhet :P och min insikt om att, nej....det här med att ge upp tjejer KOMMER inte att fungera.. inte när det här är alternativet. jag kan ju inte gå och bli ASEXUELL liksom.. jisses, jag kan riktigt höra hur min kompisar skrattande faller ihop i en hög på golvet när jag säger det liksom...
Ja du, fan att man ska trilla dit för de där brudarna med attityd! men de är ju så....faschinerande! hårt möter mjukt...and I'm gone.
Roligt var i alla fall när hon frågade oroligt om jag trodde det fanns öl-tält på pride området, och jag gravallvarligt svarade att "nej det lär det ju inte finnas, det är rökfritt, snusfritt, drogfritt och alkoholfritt". Ögonen hennes växte och jag fortsatte med att det ju annordnades av IOGT-NTO, visste hon inte det? avslutade med att, nej men man får inte ens hångla där faktiskt.. det hela handlar mest om pyssel-stugor, föreläsningar och seminarier, and she still couldn't tell if I was lying or not.. Mm, liiite smått elakt kanske, men jag drog ju ihop den sämsta lögn jag kunde komma på ju! och ÄNDÅ...och hon såg ju så kul ut... (och, jag lät ju henne inte leva i ovisshet så där värst länge ska tilläggas)
Nästa år, ska jag do it right. Hela veckan, gayklubb, inga tidiga kvällar, och brudar som hånglar, inte kräks. Yeah 'coz this was pretty damn sucky...
is i magen... fast inte som i lugn. snarare som i iskall o supernervös hehe JAG i STOCKHOLM???! jag som går vilse på Ikea (yeah, and not kidding here)... whiew! har så få timmar på mig att hinna ta mig in till centrum, sen till en okänd lägenhet, och sen till centrum igen where it all shall beguinn (yeah, supernervös, men sooo so sugen åxå!). jag har liksom inte marginal till att gå vilse. här svär man lite då, över att man föddes utan lokaliseringsförmåga...
OCH frågan för dagen (förutom, kommer jag NÅNSIN hitta dit jag ska?) lyder som ovan; keps or no keps? grön armykeps, eller bara bedhead? helt plötsligt känns det jätteviktigt (flytta fokus kanske.. oh my darling subconscious, så slipper jag tänka på HUR det ska gå att träffa lypsyltjejen..eller nej, nu funkade det ju inte längre... där var hon i tanken, igen... ). jag kan liksom inte testa och ångra mig. mösshår är sällan sexy...
