(¯`·.¸¤’..:: life according to tess, a queer kind of fairytale ::..’¤¸.·´¯)
28 februari 2007
på tal om vikten att sprida hbt-medvetenhet till skolvärlden...
...så har jag hamnat i ett litet dilemma just nu... på dagens seminarium diskuterades kreativitet och flow, och vad man själv gör för aktiviteter som handlar om kreativitet. en av mina saker är skrivandet. vad jag har skrivit, hur jag har skrivit, nivån, ordvalet, stilen, inriktningen, målgruppen, känslan - det har varierat. men skrivandet består.
ett tag skrev jag för att överleva, ett tag skrev jag för att jag levde. jag har skrivit dikter, jag har skrivit texter, sagor, serier, känslor, iaktagelser, upplevelser, jag har målat med ord, jag har varit witty, jag har varit djup, jag har varit emotionell...men jag har alltid skrivit. så det kändes naturligt att ta upp det. just nu skriver jag bara blogg, men det gör mig glad, det är kul, och det är en av de delar som ger mig utlopp för kreativitet i vardagen... så jag pratade om skrivande. även om jag inte berättade vad jag skrev, då ingen vet.
jag måste ha berättat på ett rätt så bra sätt misstänker jag.. för föreläsaren som jag hela tiden trott ser på mig och ser en liten omogen, trulig, förvuxen tonåring som släntrar runt med keps inomhus, händerna i fickorna i sina baggy-jeans, inte säger så mycket, ler och busar på rasten, tecknar sina anteckningsmarginaler fulla med diverse grejer (man kan faktiskt lyssna bättre så, även om man inte tror det), som inte riktigt ser ut som den psykologstudent man räknar med att hitta på universitetet bland alla koftor, kavajer, eller bara medelålders människor... föreläsaren som ger intrycket av att vara en dryg, gammeldags, fransk aristokrat som inte lyssnar så mycket när man pratar, och som mest kritiserar... den föreläsaren tog mig vid sidan av under rasten och frågade om jag skrev mycket... frågade om han inte kunde få läsa det jag skrev, att det vore alldeles väldigt intressant. och hans ögon lös till fashinerat, och jag blev helt ställd och lite smickrad, och visste inte riktig vad jag kunde säga. "nej" passade inte riktigt i situationen... så jag sade mest "tack" (vad jag nu tackade för vet jag inte) och att jag skulle kolla om jag hittade något som var delgivningsbart...
och sitter nu här, och inser att det senaste året har det skrivits mest blogg när det har skrivits. och inser att visst skulle jag kunna ge honom den hemliga länken till min blogg... och visst är det bra att sprida hbt-skimmer över tankarna till fler människor som inte tänker på sådant så mycket i vardagen. men...kanske inte riktigt... dels tror jag inte att stilen jag har valt att skriva den här bloggen är riktigt den stilen som han skulle förstå och uppskatta. trots att den är medvetet vald för syftet... dels....känns det aaaaaningen knepigt att delge mitt kärleksliv, sexliv, dejtinghistoria, mitt hjärta, min smärta och mina drömmar till en föreläsare... inte riktigt helt bekvämt att delge min snart 60åriga föreläsare mina tankar om hur det är att leva ett liv i förnekelse om sin läggning, och hur underbart det är när man kommer ut och är fri och erkänner sig själv. i alla fall inte när det finns meningar och termer som "bröst är guds gåva till världen", "postraumatiskt hångelsyndrom", eller "fitta" invävda kontinuerligt i texten...av någon anledning känns det inte helt, totalt bekvämt....
råd någon? jag har inte riktigt tid att sitta och skriva ihop en fashinerande, djup och rolig text bara för hans skull just just nu...
om vad man t.ex. kan göra dagar när man har tråkigt..
nöden har ingen lag, och tristessen är uppfinningarnas moder (som man inte säger). om när man t.ex. har missat bussen precis och inte orkar shoppa sig igenom väntetiden.
jag vet inte vad andra människor gör i sådana stunder, och jag kunde ju ha frågat, men jag lekte "spot the lesbian" istället på stan. det hade varit lite roligare att ha någon att leka med, eftersom halva tanken med leken (okey..kan man säga så när man kommit på den själv för kanske en halvtimme sen?) är att man ska ha argument nog för att övertyga någon annan om att man har spotted a lesbian.. well, jag hittade i alla fall 3 på ungefär en kvart. 2 av dem hittade mig åxå. man skulle kunna misstänka att de hade en liknande lek för sig.. i vilket fall så spanade de in mig ordentligt med ögon som visste.
sen köpte jag en telefon åxå. och fick än en gång ett bevis på hur lite jag gör mina val utifrån vad som är praktiskt, och hur mycket jag gör mina val ifrån känsla. alltid. t.ex. kunde jag köpt en rejäl telefon för ca 69:- på claes ohlsson. nära, praktiskt, billigt och bra. men istället dras jag till andra sidan av staden, för att fastna i valet och kvalet mellan en rosa, glittrande, dyr sak eller en svart med hjärtan på. nu blev det den svarta, den var lite billigare, och dessutom var det den som var mest opraktisk av de båda. den är inte sladdlös, och jag kommer inte kunna hålla den så där snitsigt mellan örat och axeln. det här vet jag för jag tränade i 10 minuter i affären, och det gick ändå inte.
och så tänker jag på hur symboliska telefoner kan vara. (om man tar bort "billigt"...) men jag vill inte ha praktiskt, nära och bra... jag vill ha känsla och glädje. och jag vet att min telefon kommer göra mig helt glad varje gång jag ser på den. trots att jag inte kommer kunna hålla den på axeln när jag vill förrän jag har tränat länge, länge. men det gör absolut ingenting... och jag må välja med känsla istället för logik. och folk må undra. men jag vet att jag aldrig ångrar mina val. min telefon har hjärtan på sig! och jag är kär.
eftersom det bara var jag som inte trodde jag skulle överleva flygningen ner till tyskland, så kanske jag ska skippa återgivandet om darrande ben på en flygplats, flygvärdinnor med oförståeliga ryska brytningar, hur man väljer strategisk plats på planet, och en leende stolsgranne - och en fejkleende jag, krampaktigt hållande i sätet framför med en hand - och gå direkt på den andra biten.
den biten där jag med en svettig hand hårt om min väska och med darrande ben som tar ett steg i taget sakta går mot väntrummet, och inser att "jag är här nu", och "hon kommer finnas där nu". och "det är bara några minuter kvar..." ut i vänthallen, "tänkt om jag inte ser henne..tänk om hon inte känner igen mig...tänk om...där är hon! " ser ett leende på ett bekant ansikte som ses för första gången, kanske 30 meter bort.. 30 meter..hon ler, hon snurrar lite osäkert runt på stället.. mitt hjärta borde eka i hela väntsalen så som det slår.. "lugna ner dig nu. slappna av. var cool.."
"hey"...följt av världens mest skakiga kram någonsin..den bör ha kunnat ge utslag på Richterskalan...ingen vet vem som skakade, så antagligen var det båda..shakey, but warm, and nice. och omtalad i månader innan..
en bilfärd, säga hej till föräldrar...en tur till affären, sen iväg till hennes band rehearsal. fortfarande lite nervöst, lite händerna i fickorna (jag) och lite tyst då och då.. hon sitter bredvid..eller - hon sitter, jag vet inte vad jag ska göra - hon drar ner mig på golvet. lite petande i smyg, lite benen tätare ihop, lite jag-vet-inte-var-jag-ska-titta (jag igen) innan det går lite mer mot en mini-brottningsmatch och jag slappnar av. en band kollega som ler och säger att han tror han vet något.. nervösa blickar... sen går hon upp och sjunger. ryggen mot mig, och jag får ännu mer svårigheter med vart jag ska/får titta... försöker stirra sting på trummisen mitt emot mig, som inte alls är intressant för fem öre...
hemma hos henne..sen kväll, två trötta tjejer. gästsängen 10 centimeter från hennes. lampan släckt. ligga och prata i mörkret.. hennes hand försiktigt komma smygande, rör lätt vi min, stannar...vill inte släppa, kan inte släppa... sen drar hon över mig i sin säng... kramas, mysa, ligga nära nära nära, hon i mina armar, jag i hennes. på riktigt! sen första kyssen... första kyssen. och allt var precis så som det skulle vara. jag vet inte om man kan förstå hur första kyssen kan kännas efter 3 månader, om man pratat om den, väntat med den, och åkt över en halv kontinent för den.. jag hade inte kunnat förstå det innan i alla fall... efter ett tag, somnar i varandras armar. tätt, tätt ihop. vaknar upp samtidigt mitt i natten....ja...efter det släpper vi inte varandra ens för en sekund i sömnen den natten.
sen följer dagar av sena morgnar, sena nätter, en gästsäng som används bara till att hoppa över i fort som tusan när henne föräldrar knackar på dörren på morgonarna (okej...okej...vid lunchtid då). hon spelar gitarr för mig, jag lyssnar och ler innuti mig. hon visar mig sin stad, vi går hand i hand i Düsseldorf, hon tar ut mig på resturanger, och jag får inte betala. vi går ut på klubb och hon dansar jättemycket, och jag är svensk och nykter...vi åker tåg fram och tillbaka, och jag kan inte sluta titta på henne, vi brottas och hon vinner (hon är jättestark!! och kan judo...och jag ska göra fler pushups nu.... jag är ju den som ska vara stark...). vi är alltid sena, vi kan aldrig sluta kyssas och börja göra oss i ordning i tid. vi ser på fucking åmål, och jag ligger i hennes knä, och vi klarar av att se kanske max 10 minuter innan vi distraheras av annat och inte upptäcker att vi hånglat oss filmen igenom innan myrornas krig bryter ut på tv-rutan, vi åker in på Karneval, står och fryser ihop medan folk i konstiga konstiga dräkter (t.ex. en som vi listade ut skulle föreställa ett päron, men mer såg ut som en fitta i sin klädsel. eller hur många som helst som klätt ut sig till ÄNGAR - med gräs och blommor all over...det var..ehm..speciellt, men fashinerande!) kastade godis på oss, vi tar kort på oss själva, på varandra och på düsseldorf i mörkret och går hand i hand vid hamnen..såna saker och mer har vi gjort...
och hennes kyssar får mig att bli svag i knäna och förlora mig själv totalt i henne. och hon har svårt att gå rakt när mina läppar lämnar hennes..
kväll nummer två, när vi går hem från tåget på en mörk gata.. jag längtar efter att kyssa henne, hon vet inte det. hon går och tänker på när hon kan kyssa mig, varje gång hon tänker så kommer en bil, någon tittar ut genom ett fönster, lampor tänds - jag vet inte det. vi går nära, nära.. hon tittar upp mot natthimlen - och gatlamporna släcks precis precis då över oss... hon ser på mig och frågar om det var ett dåligt tecken, jag ser på henne och säger att det var ett perfekt tecken - och kysser henne. efteråt får vi veta att vi båda gått och försökt hitta en perfekt tid och plats för att kyssa varandra just då när gatlampan slocknade över våra huvuden....
kväll tre vid hamnen, efter att tagit foton på varandra mellan lysande blå träd, försökt undvika tusentals fulla festivalare i konstiga dräkter, samlar jag allt mod jag har innan jag gående med armen om henne i mörkret, med en blick som inte vågar fånga hennes just då utan smyger sig bort utemot vattnet, frågar henne om hon vill bli min flickvän, och får ett ja och en kyss tillbaka.
och jag var inte ens rädd när jag flög tillbaka...det enda jag kände var en tomhet i magen, och en önskan om att inte åka hem riktigt än...viskade tre ord i hennes hår när vi kramades hej då, hörde tre ord tillbaka. lämnade våren i tyskland och återvände hem till ett vinterkallt sverige mitt i natten. men har fortfarande värme och fjärilar i magen kvar, så våren följde med mig hem, fast på insidan..
I have a german girlfriend. and the very best one too!
och jag vet när hon kommer till sverige! och det är nästan bara en månad till nu..och då är hon här i 12 dagar. för fem dagar gick så otroligt fort...
all this and so much more...
och för en annan, dag till dag-version av våra fem dagar så kan man ju kolla här: min svenska flickvän men det trodde jag ni redan gjort ;) hon är snabbare på att uppdatera än jag..
just det..förresten finns det ingenting som går upp mot att vakna genom att känna hennes läppar mot sina egna, och hennes kropp lutandes över ens egen... just wanted to say.
ibland, ibland när jag läser mina böcker, undrar jag vad det är för utbildning jag håller på med egentligen...
ur dagens kurslitteratur: "let's face it: no matter how much you think you would like to be a shepheard, and how good a job you think you might do roaming through the pastures and tending the flock, job opportunities for shepheards are not exactly what they were in biblical days."
och nej...jag pluggar inte till att bli fåraherde btw. men jag skulle väldigt gärna vilja se till att få in just den meningen på tentan...I will...in some way ;P
the full story är på g...snart, snart, snart. for now får det hållas till godo med hur min coola 7-åriga lillasyrra, rådgivare, och stora stöd uppdateras om mina förehavanden...
Tess: o vet du, jag är ju hemma nu från tyskland du vet.. vill du veta hur det gick? Lillasyster: jaaaa! Tess: vad tror du hände då? Lillasyster: ….att ni blev ihop och så Tess: ja! Det blev vi! Hihi Lillasyster: hihi..åh – pussades ni åxå? Tess: japp, det gjorde vi Lillasyster: *förtjust* oooooohhhhhh! …..och skickade du verkligen 50 blommor till henne förut? Tess: njae..25 var det Lillasyster: ojojoj….var hela huset fullt då? Vet du..det har jag sett på askungen. Hon fick jättemycket blommor – typ så här 30 stycken! Tess: jaa…sånt är fint! Så...skulle jag få ta med henne hem nångång tror du då? Lillasyster: JAAA – och du….jag ska inte vara så där..svartsjuk som jag var på din kompis förut då…. Tess: vad bra! Fast du vet…om hon följer med hem..då blir det nog hon som får sova i min säng då..så kan du få sova hos mig någon annan gång sen när hon inte är med. Är det okey? Och jag kan pussa på er båda två. Lillasyster: jaaaaa! Hihi. Det blir bra!
...tro mig - svartsjuka sjuåringar är inte att leka med... she took it very well! hon är grym, min syrra!
och snart...jag ska berätta, inte allt som hände (HAHA), men snart, snart så kommer the story of how I got my german girlfriend :D
jag är rätt så väldigt säker på att ingen här kan ha missat att imorn är dagen jag åker till Tyskland. eftersom jag i stort sett har bloggat om en viss Tyska i 3 månader nu. så jag tänker att det inte bör ha kunnat passed unnotticed for any of my flitiga readers. men för att förtydliga en gång till, eller för att själv försöka förstå att det är på riktigt, att det faktiskt kommer hända, och att det faktiskt kommer hända imorgon - imorn åker jag till Tyskland för att träffa Baby. för första gången ever. första gången Tyskland. första gången Baby. och första gången jag behöver ett pass på en första dejt. many firsts.
så att min blog kommer ligga tyst och vänta i fem dagar nu betyder inte att varken den eller jag har dött. so you know. don't worry. we'll be back ;P om fem dagar.
in the mean time så har jag tänkt, att om det råkar vara så att någon råkar ha en tumme över under dessa dygn, 16e-20e februari, om det råkar vara så...så får ni väldigt gärna hålla den för mig. positiva tankar skickandes åt mitt håll fungerar det med. jag har räknat lite på det, och med mitt besökarantal så räcker det med att varje person håller tummarna för mig ca 10 minuter om dagen för att hela dygnet ska vara täckt. hmm...lättast kanske vore att göra en lista.. alla får kryssa på för vilken tid som passar just dem bäst att hålla en tumme eller två. först till kvarn princip gäller. jag lämnar hur, var och när till er.
själv ska jag sätta igång med att börja jobba på att riktigt känna hur min nervositet kryper längs med hela mig. njuta av det, och verkligen verkligen känna efter. vara i nuet ni vet. mindfullness at its best ;) sen ska jag hypa ur lite, ringa till mamma och höra henne säga hur bra saker kommer gå, kolla efter lyckönskande blogkommentarer var femte minut, pipa lite i kudden, klättra på väggarna, prata med Baby, och slutligen packa klart, krypa ner i sängen och försöka intala mig själv att jag kan somna. för att jag om jag inte gör det kommer jag vakna upp helt galet trött lagom till the big day.. sen kommer jag somna sent, sent omsider. vakna upp i gryningen, trött som tusan, och vara så nervös att jag inte kommer kunna äta. och sen är det dags att åka. så som ni ser - jag har fullt upp all the way 'til departure haha... better get started!
och: tack alla för fina kommentarer, för hejjande på mig, för peppande, för att ni överhuvudtaget sade "ååååk" när jag undrade om jag var riktigt klok. och jag kommer tänka på er imorgon när jag är rädd. jag har liksom de finaste av sverigens hbt-bloggelit i ryggen när jag tar tu med mina äventyr. och det känns himla fint!
jag må ha världens coolaste mamma, en öppen dialog och en rak kommunikation. och uppskatta allt detta. men jisses vad jag ibland önskar att hon kunde ha lite mer spärrar, eller helt enkelt inte njuta så av att få mig mållös och generad...
vi råkar komma in på att jag av misstag i stundens hetta råkade kasta ur mig ett "fitt-dator!!" i julas när datorn hemma där frös mitt i en viktig msn-konversation för hundrade gången i rad. hon reagerade inte så där odelat positivt på min kommentar utan var sur över att jag sagt så i ett hus där det finns barn (som dock var utom hörhåll), och var sur i ungefär 3 dagar. nu är det inte så att jag direkt känner mig superbekväm med sådana ord i konversationer med mamma, men det hände, okay? jag säger att jag fortfarande inte förstår vad som är så oerhört hemst med att råkat säga det ordet, och att det inte är värre än många andra ord egentligen. att det inte är något fel eller fruktansvärt med just ordet "fitta" mamma kontrar med att fnittrande i telefon säga: "ja jag hoppas inte att du slickar vår dator i alla fall hahaha!"
Hur, HUR, kan en mor säga så till sin dotter?? jag blev ungefär så speechless och generad så att det i stort sett lyste genom telefonen.. då föredrar jag nästan pappas oskyldighet när han blir förvånad över att jag faktiskt kan sova i samma säng som en tjej jag dejtar...
kontraster.... gränser - snälla någon? jag har hört att det är bra för barn...
det var inte alls länge sen det var innan nyår... och jag tyckte jag var tvungen att vänta i eeeevigheter innan jag skulle sätta mig på planet och säga "hej" 2 timmar senare.
jag vet inte vad som hände. evigheten är mycket kortare än jag trodde. nu är det nästan inte ens en blinkning kvar.
det här är så stort! ...håll mig i handen...
fast.. jag må ha dinosaurie-fjärilar i magen.. ..men jag har ett leende i hjärtat åxå. samtidigt.
funnen i edited version hos Vreni o eftersom det var addat flatighet måste jag ju prova ju ;) dundunduuun - det är nu jag får veta..är jag kvinnlig, manlig eller flatig :o
Min kvinnliga sida: [x] Köpt en hårfön? (fått..och önskat intensivt..det räknas tycker jag) [x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut? [x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda? [x] Pratat känslor? (hehe..um..yeah I do that for a living even ;P) [x] Tänkt på att matcha mina kläder? [x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende? [x] Ringt upp en person utan konkret syfte? [x] Funderat på namn åt mina barn? [ ] Insett storheten hos Barbra Streisand? [x] Druckit Cosmopolitan? [x] Sett ett avsnitt av “Sex and the city”? [x] Sett två avsnitt av “Sex and the city”? [x] Känt mig sugen på en kopp te? [x] Känt glädje över att få blommor i present ? [x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ? [ ] Blivit arg utan anledning? [ ] Gråtit efter 9 fyllda år? [ ] Brytt mig om H&M:s val av modell? [x] Pratat skvaller? [x] Varit arg/sur utan att tala om det? [x] Kramat en kille? [x] Dansat?
Kvinnligt 18/22
Min manliga sida: [ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit? [ ] Ätit en blodig stek [x] Läst en biltidning? [x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap? (ehm..använt. framgångsrikt..it's all relative) [ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det? [ ] Skött grillen under en grillfest [ ] Läst en bok av Jan Guillou? [ ] Läst ett nummer av Slitz? [x] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad? [ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza? [ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert ? [x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person? [ ] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna? [x] Diskuterat bröst? (klart!!) [ ] Gjort lumpen? [x] Läst Nick Hornby? [x] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning? (självklart..) [x]Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil? (ehm..always...) [ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar? [x] Lagat någonting på egen hand? (jag kan SJÄLV) [ ] Skrikit “kom igen nu gubbar” på en fotbollsplan? [ ] Tävlat i att dricka öl?
Manligt 9/22
och nu Vreni's egen kategori: min flatiga sida [x] Äger mer än en regnbågsfärgad sak? [ ] Har eller har haft hockeyfrilla? [x] Spelat fotboll annat än på gympan? [ ] Har orakade ben, mus eller armhålor? [x] Snusat mer än en prilla? (men inte längre..) [ ] Äger en nätbrynja (helst vit)? [x] Bjudit hem en tjej att "dricka thé"? [x] Läst något av Mian Lodalen? [ ] Har studerat genusvetenskap? [x] Är fortfarande kompis med merparten av mina ex? [x] Använder sport-bh till vardags, alternativt låter bröna hänga fritt? (INTE fritt) [x] Är vegetarian eller vegan? [ ] Har minst ett stycke katt? [ ] Ringfingret är längre än pekfingret? [ ] Har aldrig varit hos gynekologen? [ ] Är kortare än 1,65? [/] Vill gärna ge Angelina Jolie ett skott i råttan? (ehm..alltså..hon är galet snygg, absolut, men jag behöver faktiskt inte ligga med henne..en halv poäng) [ ] Har Johnny Depp på sin undantagslista? [x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person? [x] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning? [ ] Sminkväskan består av max en mascara och försvarets hudsalva?
Flatigt 10.5/21
alltså: 82% kvinnligt 41% manligt 50% flatigt
såatte - nu vet ni. och såatte...eh nej.. det är inte så representativt. och - självklart - vad är manligt, kvinnligt och flatigt? ;P
så var det det där med att vaxa benen ja.. för sisådär 6 år sedan var jag 18 år och skulle gå på studentbal. då vaxade jag benen.. jag minns inte så mycket hur det kändes, jag minns att jag sett på Vänner att de gjorde det dock. och att jag efteråt lät så här: det här gör jag ALDRIG om..inte förrän jag ska...ska...GIFTA mig!! idag skulle jag inte gifta mig, dock vaxa benen. idag så har jag inte samma romantiska illusioner och drömmar, och även om jag till vardags har ett relativt välvårdat språk lät jag så här: fitta för i helvete vad det gör så jävla kuk ont!!!!!!!! många gånger lät jag så..när jag överhuvudtaget kunde göra ord.
DON'T try this at home... det är så jävla mycket INTE värt det. och jag är inte ens så där värst smärtkänslig... senaste nöjet jag hade var ju att pierca mina öron själv, sakta för att det skulle bli rakt när jag kikade i spegeln..
...och...planen var att det skulle vaxas bra mycket mer än ben... heh... du, vi får väl se hur DET går...
nu när Tysklandsresan börjar närma sig ännu lite mera tyckte 7åriga lillsyrran att det var dags att hon gav mig lite mer råd och förhållningsregler...
lillsyrran: alltså är du nervös för att pussas och så - då tycker jag att du kan vänta med det. du vet, om jag tänker gifta mig - då tänker jag dejta 4 gånger innan. sen är man liksom beredd och så.
det här är liksom hur fint som helst!! (sen funderar jag lite på om hon blandar sina kärleksråd från sagor om prinsessor..och sagan om big brother... fyra gånger..hmm...hon får gärna dejta lite mer..)
..och släng bort nyckeln.. jag tror jag totalt tappat perspektivet för vad man gör och inte gör, och vad man absolut inte gör... efter att ha varit på födelsedagsfest hos senaste "bokstaven", insett att jag inte känner direkt så många, att det är en rätt knepig situation, och att jag inte har så kul, bestämmer jag mig för att ta nattbussen hem lite tidigare än de andra. väl på nattbussen, ensam, inser jag att den bara går halvvägs hem. en vanlig människa hade antagligen stannat kvar och väntat de 40 minutrarna tills anslutningsbussen gått, eller ringt en taxi. jag hade normalt sett tänkt att det inte var så farligt att gå hem full, ensam tjej i mörkret, och vetat långt där inne att det visst var farligt..men gjort det ändå.. nu blev det inte så heller... istället frågar den främmande, medelålders busschaffören om han ska köra mig till bussgaraget, vilket ligger närmare där jag bor. jag säger "ja tack gärna" och inser 2 sekunder efteråt att det inte är så där jättesmart att vara full, ensam tjej och åka iväg till ett öde bussgarage med en främamnde man... men att det är lite sent för att ändra sig. väl där frågar han om jag vill att han ska skjutsa hem mig i sin privata bil och jag säger "ja" och inser att jag inte är klok någonstans... hur tänker man om man sätter sig i en främmande mans bil ensam, vid midnatt, berusad?
..jag har inte så stort tillit till mig själv just i skrivande stund... som tur var var han en ängel och inte en väldtäktsman. men jag är fan inte klok nånstans...
"And then she’d say it’s ok I got lost on the way But I’m a supergirl and supergirls don’t cry And she’d say it’s allright I got home late last night But I’m a supergirl and supergirls just fly And then she’d say that nothing can go wrong.." (reamonn - supergirl)
and I'm so scared of flying that I'm acctually crying haha... like a baby. and I wanna be all cool... and I will use makeup as my secret weapon...coz if you have makeup on - you're not allowed to cry... (oh god...makeup as a secret weapon?? I sound like barbie!! eeww...) easy as that... 'coz I'm a supergirl, and supergirl don't cry, supergirls just fly.... damnit!!
jag insåg precis hur mycket jag faktiskt kommer befinna mig på ett flygplan om en vecka... hur jag kommer komma in på flygterminalen, hur benen kommer skaka, och ha skakat sedan säkert tidigt den morgonen eller mer, hur jag kommer vara helt vilsen, checka in min väska, vänta på någon stol i en timme eller så. tänka "andas, andas, andas - det är inte så farligt som det känns"... hur jag kommer höra dem ropa att det är dags att boarda planet, resa mig upp, tro att jag ska svimma, gå sakta mot..eh..den där saken som leder ut mot själva flygplanet. vilja hålla i mig i en stol och ropa "jag viiiiiiiiill inte".. hur jag ändå kommer komma ombord på planet, sätta mig där och vänta...höra hur de startar motorerna, rullar igång, varvar...gaaaaaaah - jag dööör, och så tar de fart och världen vänds upp och ner....
och jag har ingen att hålla i handen :'(
....det finns en möjlighet att jag kommer vända mig till min stolsgranne och fråga om jag får hålla den i handen under starten....just saying....
man kan se det som at det bara är en vecka kvar idag.. för det är det. och jag är så nervös så jag kan dö. jag är nervös för min egen skull, och jag är nervös över att jag vet att hon är nervös. och det där med att hon är nervös, gör mig ännu mer nervös. och jag vet inte vad det innebär, och jag vet inte vad jag ska göra, och jag vet inte vad hon tänker, och jag vet inte vad hon tycker, och jag vet inte hur det kommer bli, och vad ska jag göra, och vad ska jag inte göra, och jag kommer inte våga titta, och hur ska jag dååå veta, och om jag vågar titta, hur vet jag ändå, och tänk om jag tittar men inte hon, eller så tittar hon tillbaka men jag vet inte vad det betyder..och..och..och jag ska FLYGA dit - och det är jag åxå rädd för... och jag får DAMP! och så får man inte ens säga. och jag menar det inte. men jag dööööör...
och jag förstår varför hon reagerar som hon gör. every bit of it. och det är precis så som det kan förväntas vara. men det lugnar mig ändå inte, för även om jag vet varför, så vet jag inte hur det kommer bli för den skull. och jag reagerar på ett annat sätt. jag frågar alla vad det tror, vad det tycker och tänker och känner, och vad intuitionen säger dem. om mig. och det här. och jag blir så sjukt egofokuserad just nu. och jag ringer hem minst en gång om dagen. bara för att få säga allt en gång till. och höra folks känslor om saker och ting, som egentligen inte betyder någonting, eftersom ingen vet. men som är det enda som kan göra att jag fungerar en hel dag igenom.
och hjälp mig någon... kan det inte komma någon stor och hålla mig i handen när jag åker, och säga hur jag ska göra, och säga hur hon ska göra. och så kan den stora ta och gå lagom till att vi löser all panikångest, ser varandra djupt i ögonen och...och..ja ni vet. då klarar vi oss själva. om det nu blir så... GAAAAH!!!! . . . . *nu dog jag* är det någon som är lite lätt medial och kan tala om för mig hur det kommer bli?
fast jag tänker strunta i att jag är rädd och osäker... oavsett vad som händer... jag har levt det livet där man inte gör för att man inte vågar. I'm not going back to it.
jag har levt det livet som går ut på att passa in, vara normal, vara precis lagom och så som man ska vara. ett liv i svart-vitt kan vara enklare, men det är överskattat. I wanna live my life in all the colors of the rainbow! det kräver mer. mycket mer. ibland är man väldigt rädd, ömmande, med ett trött hjärta, och ensam. men det är först när man lever i färg, autentiskt, gör precis så som hjärtat säger - det är först då som man kan vinna. vinna sig själv och sitt liv.
jag tänker arbeta mig igenom det här. så mycket jag bara kan...
det känns kallt innuti... jag önskar att det vore för att jag hade is i magen... men det är mer som att frysa, fast på insidan.
man skulle kunna tro att det har att göra med att det är vinter och snö ute... men det kommer mer från sånt som osäkerhet, okunskap, ovetskap, oförståelse, rädsla, nervositet, utlämning, väntan, tålamod, tillit till ovissheten, tvekan, känslor, avvaktan, historia, erfarenheter, oerfarenheter... och alla andra dåliga ord som bor innuti mig för stunden och sprider kyla i magen, och rysningar ut i resten av kroppen.
en dag ska jag lära mig att förstå världen fullt ut... jag kanske förstår...men det är just det, att det kan förstås på olika sätt. och jag vet inte vilket som stämmer. jag är bäst på att veta. men när jag inte vet, blir jag så liten... jag ska säga till mig själv att jag är stor och modig, vet hur allt är och hur man gör. blunda hårt och låtsas. det kanske händer då...
om guds gåva till världen, insikter, val och nattliga samtal
träffade pojkflickan över lite öl och catch-up snack för första gången sen någongång i höstas. hon har pojkat av sig lite, bytt stil, och ser ut som en pop-tjej, om ändå androgyn. det är intressant att tänka på vad människor ser alleftersom vad de vill se i sig själva... killar som hejar på oss som "grabben och tjejen" för att det är lättare att tänka på att det är jag och en kille... tjejer som flirtar med henne, tar på henne, och blir arga på killar som frågar om hon är en tjej eller kille "men! sådär kan man ju inte säga heller! det ser du väl att det är en kille!" - bara för att de tänder på henne och att de är heterosexuella i sin självbild... mankind....
och vi pratar om att bröst måste vara guds gåva till världen. och hur ingen av oss skulle vilja bli heterosexuell ens om vi fick välja. om en fé uppenbarade sig med ett litet rosa trollspö och sade "med ett sving med den här, så kan jag få dig att bli galet förtjust i killar, ha fantastiskt heteronormativt sex, och gifta dig med mannen i dina drömmar och få ett fantastiskt och helt "normalt" svensson-liv" - så skulle vi säga, tack men nej tack...we're good. och om hur folk inte förstår den inställningen... varför vill du inte bli straight om du skulle kunna? - varför vill du inte bli homo om du fick valet? om hur heteronormativt kanske är vanligare men för den skull inte bättre. värderingar...
och vi pratar om hur synd det är att man så ofta måste gå igenom processen att övertala sig själv om att man inte är queer först, och vad det gör med en. om hur dåligt man mår dagen efter, och hur man aldrig mår dåligt dagen efter om man träffat en tjej ute en kväll. hur man hade sex med killar som man kände sig trygg med, och hur det är så fel. att sex ska springa ur åtrå och passion, inte ur att man känner sig minst hotad av den personen, och att man nog borde ha sex för att det är normalt, och att man borde vilja. och om hur ingen som inte varit där kan förstå det här om man inte förklarar noga, noga, och kanske inte ens då. och om hur det är att göra våld mot sig själv. nästan som att våldta sig själv med någon annans hjälp... egentligen kränker man inte bara sig själv, utan den andre åxå...
sen gick jag hem från krogen en timme tidigare, skyndande hem genom en mörk stad, en värld mittemellan regntung och snöklar, trots att jag vet att man inte ska gå hem ensam, full och tjej.. hem för att ringa Baby som väntat uppe för att höra min röst i en telefonlur nära henne. hennes viskande, sömniga röst i mitt öra..skratt, längtan och närhet långt bort.. ...jag vill ha henne i mina armar... men jag somnade och slöt dem om henne i drömmarnas land. och jag hoppas hoppas hoppas, att jag snart får göra det i ett helt annat land, i en annan tid... om 11 dagar.
oh-my-god.... this girl makes me want her so much I seriously don't know what to do with myself!!! jag kan inte prata, inte ens tänka ord ibland..
sitter och försöker fixa ihop en egenhändigt gjord överraskning åt henne (and no baby I'm not gonna tell what it is yet) det är bra att vara kreativ, och de stora sade alltid att det är fint att ge bort något som man har gjort själv..fast jag hoppas på större succé och ovationer än när man var sex och gav bort en teckning i vattenfärg... å andra sidan har jag aldrig någonsin gjort what I'm about to make now...just nu behöver jag en papperskniv, ett fungerande strykjärn, en förmåga att se vad som är "rakt" och lite mod...resten har jag.
and all I can think about is that thing that she does...that almost makes me fall of my chair sitting down.....oh goooooooood.....
och jag är så nervös över februari...och det till och med ÄR februari nu.... håll min hand....någon......
just nu kämpar jag hårt med att försöka acceptera kroppens naturliga utseende och uttrycksformer under fria förhållanden...
läs: jag håller på att bli galen på att jag inte får raka benen, och diverse andra olika ställen... trots att jag uttryckligen för sisådär 6 år sedan sade att "jag ska aaaaldrig vaxa mer!! inte förrän..förrän..förrän jag GIFTER mig!", så har jag alltså tänkt att det vore ju attans så smidigt.. och nu har jag ju ett par veckor på mig att spendera med..här höll jag på att skriva "just watching the grass grow"..och det är ju i och för sig passande och symboliskt.. dessutom så är det ju inte alls säkert att jag kommer gifta mig, det vet man aldrig, så då kan jag ju lika gärna do it now as well. man ska leva i nuet ;P
men - jag - håller - på - att - bli - knäpp - under - processen! visst känner jag flator som med feministiska argumenteringar vägrar raka bort det minsta hår, och även om det tar ett tag innan jag finner mig i upptäckten (om jag inte är förberedd), så respekterar jag och förstår helt klart deras poäng. och är imponerad av att de klarar av det. det är ju trots allt naturligt.
meeeeen - jag vill inte vara så naturlig! jag skulle helst vilja behålla kläderna på 24/7 just nu, i duschen och allt. I don't wanna see what has happened to me... jag har inte varit så här...behårad...sen jag var typ 13 och upptäckte rakhyvelns existens. and it is scary. jag sneglar bort mot mina vaxburkar med drömmande blick. och då är det illa. det kommer göra ont som tusan - but at this point I no longer care.. snart..snart ;P
jag tog upp mina stora, mödosamma hårbekymmer med mamma på telefon idag. hon skrattade totalt oförstående, och frågade sen aningen förskräckt om jag skulle vaxa andra ställen åxå. och jag förundras över hur hon kan tänka att det är en bra sak att fråga när hon definitivt inte bör vilja veta. jag är all for communication i familjen. men vissa gränser bör spärras av med polis-tejp...
