(¯`·.¸¤’..:: life according to tess, a queer kind of fairytale ::..’¤¸.·´¯)
30 juli 2006
ambivalens eller?
mötte upp mina gamla gymnasiekompisar på stan för en fika idag. de hade jag nyss spilled the news for i ett mail, jag tänkte att lika bra att få det överstökat innan vi träffas och de upptäcker min "I love girls"-pin på väskan (som åxå har sin helt egna historia haha). bekant nr 3 som åxå var med visste dock inget. sen halade en av kompisarna fram en "mina vänner"-bok som skulle fyllas i över fikat. på frågan jag har slutat med........och börjat med........ flinade jag och fyllde i pojkarrespektive flickor. sen skulle alla tydligen läsa det jag fyllt i. hon som inte visste något tidigare började läsa med ett leende på läpparna, för att efterhand bli allt allvarligare och med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen haha.. jag log bara tillbaka när hon tittade på mig, försökte att le-men-inte-flina, liiite kul tyckte jag all det var.. mest komiskt av allt var när vi skulle gå därifrån, och jag helt plötsligt fick en kram (hon och jag brukar aldrig göra så) och en förfrågan om jag inte fanns på msn åxå!
oj du.... I think that girl may really got me going här alltså... yes, waaaay to soon to uttala sig om något ännu, det är det, absolut. och kan man bli förförd utan att ens blivit kysst?! maybe baby...? alltså, det måste ha varit någonting i det där lypsylet ;)
inte ens när två av de tjejerna som haft någon form av "hook" on me helt plötsligt hör av sig och frågar om jag inte kommer hem snart ("hem", inte "tillbaks") gör jag mycket mer än ler för mig själv, och tänker bara på henne. från att ha haft ett gäng bollar i luften (trots att jag principiellt sett är emot det där med jonglering, det har bara liksom blivit så, helt av sig självt..faktiskt..), låter jag alla bollar falla till marken till förmån för en. en som jag inte ens har någon aning om jag kan fånga än.
men när hon säger söta saker i förbifarten så där på msn..aaah, then I'm gone! nervös, taggad, livrädd, laddad - SO on for stockholm på fredag!
yee-ah! I'm going! Jag inser att jag antagligen är komplett galen haha jag ska åka upp till stoora stora staden, som jag aldrig varit i (mm, pinsamt, I know) och därmed inte hittar i, helt själv. väl där ska jag leta upp en lägenhet jag aldrig sett, efter vilket jag ska finna ett gäng tjejer av vilka jag bara "känner" en, som jag egentligen inte känner hehe, och efter ett par timmar (många) ska jag i fullt tillstånd leta mig tillbaka till den okända lägenheten i den okända staden. men, I'm so on! galen, men nöjd!
money is meant to be spent (dyrt som fan är det!) and life is meant to be lived!
and I intend to do just that, and more! och btw, borde väl vara ett fantastiskt första intryck av vår kära huvudstad, eller?!
oh shit! jag kanske ska på priden! en dag, men ändå! kanske, kanske,kanske, kanske.... söta, coola tjejen från min vilda helg för 1.5 vecka sen (inlägg: crazy amazing weekend), som fått mig att lyssna på the distillers som vore de ballader för annat, normalt folk, frågade idag igen. jag svor som vanligt över ett schema som gud glömde, och hon tyckte jag skulle ta och sjukskriva mig. samvetet finns ju kvar nånstans där i botten, men just i det här fallet känns det attans så underordnat! HON vill ha mig med, det måste ju, borde ju betyda åtminstone något liiite bra.. hon var inte säker säker på att hon skulle dit, men she would let me know. och vips har jag utan att jag vet hur både fixat ledigt 2 dagar (på samvetsgrannt sett till och med!!) och fixat boende över natten. på typ en halvtimme var allt löst! nu hoppas jag bara so so so much att det faktiskt blir av. jag får hänga med henne, jag får gå på priden, och jag slipper oroa mig för att hon hånglat upp massor med tjejer och gör hon det så vet jag ju det, och behöver inte undra över vad hon vill med mig. så - all good things liksom!
men oj...jag åker typ 45 mil för en tjej jag aldrig ens hånglat med hehe... men jeez, I'm on! yeeeeah baby!! and also hjälp! what has gotten into me??! but mostly - yeah! =D
jag har nog aldrig snackat så mycket med mamma om relationer och kärlek som nu, like Ever. jo, dels beror det till stor del på att jag befinner mig hemma över sommaren, like 400 km from my sweetest friend och adviser, så hon får vara substitut i stunder av kris, aningen det rör manisk glädje eller avgrundsdjup ångest rörande gals and their actions. men jag tror nog att det är more to it than just that. alltså, under alla dessa år... jag råvägrade snacka killar med henne, och det mest pinsamma i världen skulle vara att ta hem en och presentera för familjen. like no fucking way att jag skulle göra det. kunde inte sätta fingret på varför, men det skulle vara djupt förintande generande. inte för att jag hade en kille som jag ville dra hem, eller ens ville hitta en kille att dra hem och vara seriös med, men tankan på OM fanns ju där och möttes med ett stort no-no.
så har det liksom aldrig känts sen jag talade om hur läget låg till med mig.. hon har fått höra (om än ytliga detaljer) från most of the girlies jag har tittat lite extra på. och tanken på att ta hem en tjej och presentera känns inte alls avlägsen eller hypergenant. fast man skulle kunna tänka att det skulle vara tvärtom. men det är det inte. vilket nog säger en del...
men vissa av våra små samtal gör mig galen.. hon kan vara väldigt öppen (för öppen ibland) och vidsynt och m.m, m.m, samtidigt som hon ibland får mig att stönande falla ner med huvudet i skrivbordet uppgiven och generad och frustrerad. typ.
ikväll rörde samtalet stil och klädsel. mamma: alltså...bisexuella, vill de se ut som killar alltså? jag: eh..va? mamma: ja, vill de se ut som killar, är det det som eftersträvas? jag: men MAMMA, lägg av! vaddå "de" vill se ut som killar?! så kan man väl inte säga heller, nej, det vill de inte, och vill det de så är det väl för att de är olika som personer, det är väl alla människor. JAG ser väl inte ut som en kille, eller? mamma: nej, men förr använde du ju tightare byxor ju, och så var det det här med snuset.. du var ju inte så förut.. är det så att du vill vara som en kille? jag: Ne-ej! jag vill bara vara mig själv. jag tycker ju inte ens OM killar, varför i hela världens namn skulle jag vilja VARA som de??!! just det... please go now.
kan det inte finnas en handbok för föräldrar. typ "FAQ for parents to queer kids". jag gör så gott jag kan i förklarandet, men ibland orkar jag verkligen inte med det.. whiew. speciellt när hon ska snacka sex.. OMG... gränser! är bra att ha åxå. och kommunikation är även att läsa ickeverbala signaler.
hrm...jag försöker vara stolt över att vara månadsmedlem i greenpeace. se här vad jag gör för världen, fattig student till trots, liksom. men...eh, jag är mest generad...hehe
Greenpeace är jättebra! jag har funderat länge på att när jag blir rik (får i alla fall lite mer än CSN in på kontot) ska jag göra något sånt här, inte bara någon gång då och då, utan göra nått bra, regelbundet. så det gör jag ju nu, borde vara nöjd, stolt, och skryta ohämmat över min generositet. eller nej, inte skrytandet då, men det andra var seriöst menat. men ja... med tanke på att det inte var min otroliga altruism och generositet som gjorde att jag signade upp, så eh...är jag ju inte det. det är en liiite mindre nobel sak, när det beror på hormoner och andra mindre spirituellt imponerande orsaker..
typ som när man, tiiill exempel, går med i ovan nämnda organisation för att hon som frågar iklädd knallgrön greenpeace t-shirt (oh, kan man passa i det? ja..det kan man) är en galet söt tjej som man VET man har skymtat bland folket på qx. cheap cheap cheap, I know. men var bara tvungen att få henne att stanna till, snacka lite mer, så jag kunde få henne att skratta så där så det bara gnistrade i ögonen och se om hon kunde le så där fint som jag misstänkte (och ja det kunde hon).. (mamma skrattade i telefonen när jag berättade och sade att "oj du, du släkts visst på far din") men men, oädelt eller inte, så bidrar både jag och min stackars kompis, som satt bredvid, i alla fall nu med lite även i ekonomisk form, till världens hopp, framtid och bättring! så bra är det! ...bara önskade att altruismen skulle kickat in minuterna innan hormonerna...
aaah, det är gjort, det är färdigt, det är klart det var inte kul att göra det, men det är så skönt att det är gjort! =)
jag tror inte riktigt hon förstod min point, eller höll med då.. men ja, man kan inte alla tycka samma sak. hon sade att hon bara menat att jag inte skulle tro att hon "krävde sex av mig" vilket jag blev ungefär ännu mer ställd av.. men HUR kan man tro att den andra ska tro att man KRÄVER sex av någon?? det är ungefär bara ännu mer skrämmande om man tror att det fungerar så.. man KAN inte kräva sex..alltså förstår jag inte varför den kommentaren behövs..men det kanske bara är jag.
hon förstod inte alls heller vad det var som hon gjort som hade gått för fort. "allt" var lite svårt att säga på ett smidigt sätt, så jag tog några försiktigt framlagda generaliseringar och exempel. men ja, jag tror hon ansåg att hon hade tagit det väldigt försiktigt, gått försiktigt fram. men det är nästan lika bra att hon tror det. det känns säkerligen bättre att se mig som den onda, hopplösa, relationsfobikern, så slipper hon fundera på om det kanske var något hon gjorde. så mycket lättare att vara arg än att vara ledsen. och, who am I to say vilket av dem som stämmer.. säkerligen finns det spår av båda i det. jag vet ju vilket jag personligen anser väga över, men men. och det känns SÅ skönt att inte behöva oroa sig över vad det står nu då varje gång mobilen piper! och så kan hon hitta en annan brud/grabb som åxå vill presentera henne som sin respektive inför alla sina vänner redan efter 1a dejten. I was just not so on for that lixom, men det finns säkerligen de som är...
man börjar fundera hur exotiskt och spännande det egentligen KAN vara med queera människor för andra, och om det inte finns någon gräns någonstans för detta...
jag och en kompis är ute på stan, jag iklädd baggybyxor från H&M herr, hon baggyejans, skjorta och slips. Jao, det syns, men inte SÅ oerhört mycket att det är så där spännande att man inte vet vad man ska göra av sig.. vi går över gatan och snackar när vi upptäcker att en okänd barnfamilj faktiskt TAR KORT på oss. förvånade tittar vi på varandra och tänker att "nej gud, nu inbillar vi oss haha. vaddå egocentristisk världsbild hahaha..." bara för att vända oss om och inse att det enda som finns bakom oss, och i vår rikting överhuvudtaget är en helt alldaglig Pressbyrå.. så ja.... alltså, jag undrar hur det snacket kommer låta när de framkallat sina bilder och berättar om dem för vänner och släktingar.. "oh, TITTA vad vi såg på stan i örebro under semestern!! två flator, och på samma gång! ÄR de inte för söta!!"
(eller ja..det kan man ju hoppas att det tyckte då haha, eller så är de bara chockerade och behöver visa upp det för att kunna visa hur otroligt läskigt det var att bevista) man skulle haft med sig en egen kamera.. det hade varit kul... "oh, får vi fota er åxå??!"
okey.. I think I'm gonna have to rethink that whole - klarar inte av att höra ledsna tjejröster..real fast... shit, hon skrämmer mig.. visst, det är väl bra att vara tydlig.. men när man efter att jag försökt avstyra övernattning intensivt (and I was not all THAT sublte...), när hon då skickar ett sms dagen efter (ja, tredje sms:et på ca 30 min..) och förklarar typ att hon vill att "jag ska sova över där, men inte ha sex för det det kan vi typ göra sen när vi lärt känna varandra mer".... oh fuck, det är liiite för tydligt och liiite för kan-inte-känna-av-signaler, liite för konstigt att säga och bara weird överhuvudtaget faktiskt... eller, nej..ta bort alla "liiiten"...det är bara way too weird! alltså, GAAAH! jag tror inte jag kommer gå ut med henne nej... not so much. jag tvivlar på att jag fixar bio ens.. i så fall kommer jag köra hårt på popcorn-tricket, M! och yeah, jag kommer kasta popcorn på henne och springa om hon kommer för nära.. och jag är ändå en relativt diplomatisk tös normalt sett haha...
inte f-n är jag överkänslig????!!! this is just tooooo weird!
och så ringer hon, tjejen som jag är lite rädd för.. det är en ynklig och lite bräcklig röst som bakom alla orden säger; "men jag har ju hört av mig JÄTTEMÅNGA gånger...varför svarar du inte?" och jag fixar inte ledsna tjejer... jag bara måste vara snäll då.. det gör ju ont i hjärtat att höra dem pipa så där..
så "jodå, det klart vi går på bion du snackade om". jag tänker att en bio går ju fort, och så kan jag kolla in läget lite utan att behöva titta på henne och bli rädd för att hon ska ta det som ett tecken på intresse. men ja... så kommer förslaget om att vi kan ju gå redan kl sex ju, såkan vi gå ut sen efteråt! och jag vet inte hur, men helt plötsligt så är det liksom det som gäller för kvällen, och hon lobbar hårt för att jag ska sova över där sen "vi har jättemånga madrasser, så det är inga problem alls!" (okey..egentligen egentligen behövs det väl bara EN madrass då, eller?) jag försöker "mm, jo, men det går bussar rätt sent hem till mig..så det är lugnt" hon: "ja, men det är ju inte så kul att sitta på en buss i en halvtimme timme mitt i natten. du kan sova här, det går så bra så!" jag: "hehe..eh, jo..i och för sig.. men å andra sidan så är det rätt nice att vakna upp hemma när man är alldeles bakis.. det kan kännas knepigt att vakna upp borta då, och bara vilja gömma sig under en säng haha....?" hon: "*fnittrar* (såklart..) jaa, men vi behöver kanske inte dricka så mycket då!" jag: "(slut på escaperoutes..) ....ja..jo, så kan man ju åxå göra hehe... det ahde jag inte ens tänkt på.. - vilket gör att jag låter som en alkis bara för att jag försöker få ett giltigt skäl att INTE sova över..och jo, "jag vill inte" hade kanske räckt och varit mest smidigt..
men jag klarar bara inte av att höra pipigt ledsna röster and break them even more.. :S
jag har börjat säga något nu..nångång så där. eller två gånger, för att vara mer precis... det börjar bli svårt att säga "bi" när folk frågar nu.. dels kanske för alla som tjatar om att jag bara dejtar tjejer, har jag givit upp om killar då eller? eller vaaarför dejtar jag dem inte då, va, va, VA?!... :P *fck off* dels kanske för att folk förutsätter att jag är lika intresserad av killar som jag är av tjejer när jag säger bi. och det är jag ju inte heller, alls.. just nu finns nada intresse för boys. och jag vet inte hur mycket som egentligen funits ever. EGENTLIGEN. jag VET inte. så är det. joo, jag har varit..typ kanske småintresserad av killar, men jag vet inte hur mycket som berott på uppmärksamhet, hur mycket som berott på omvärldens förväntningar, och hur mycket som berott på en libido som måste riktas. och ja just det ja, känslor finns åxå.. ja, maybe. det vet jag ju inte... å andra sidan så har jag varit tokförälskad i ett helt gäng brudar. och har alltid sagt till allt och alla att jag har så svårt för att bli förälskad, för at jag inte haft några goda killexempel att ge på frågan "vilka har du varit kär i då?". det finns liksom en rad namn om jag skulle haft mod då att börja räkna upp tjejer...
sen vill jag inte säga saker, kategorisera så snabbt, innan jag ens har hunnit bli varm i kläderna. jag är ju inte så gammal i gamet..emotional jo, men det tog sin lilla tid att våga säga högt utanför sitt eget huvud.. och jag vill ju inte säga en sak och ångra mig sen.
visst, man kan procenta sig.. men ÄH! och just nu kan jag inte tänka mig så mycket mer ointressant än att skaffa en boyfriend. och eh..jag har ju typ aldrig velat det.. när alla tjatat om hur mycket de velat etablera sig med nån flashig grabb, så har jag vidmakthållt å det bestämdaste at det räcker gott och väl med att supa sig full och hångla upp nån grabb/dra hem någon från krogen. för de kan man disposa fort som... och har någon börjat visa intresse, så har jag dragit fortare än..ja, riktigt fort helt enkelt. och nu känns inte ens det som en stor hit, eller överhuvudtaget som ett alternativ egentligen.
så bi...jag vet inte. så ja, nu de senaste gångerna har jag typ mumlat fram att jag varit bi, men flinat och sagt att jag kanske ska bli flata när jag blir stor ;)
ÄH, jag får väl se helt enkelt. men eh, jo, det märks ju åt vilket håll det lutar... and I so don't mind.
har fått bekräftat att det där med att killar med häng har dubbelhäftande tejp innanför byxorna är en lögn. haha, ja det trodde jag ju, men man kan ju aldrig så noga veta med dem.. eller kanske stämmer för bonnungarna back home..would not chock me all that much.
så det är ju bra.
å andra sidan..jag tappar snart baggybrallorna mina! skärp is not an option, I don't like. inte på mig i alla fall.
och köpa byxor som faktiskt är i min storlek..hrm... näe, inte det heller.. jaja, det är snyggt med händerna i fickorna, o så sitter byxorna på plats ;P
åh, då sitter jag här i örebro, blott ett par timmar kvar av vistelsen. sen hem till ön och jobba i en månad till.. men OJ vad jag haft kul! =D hängde med bästa vännen, och kvällen började på en fest med några klasskompisar, en gräsmatta och en sommarkväll. fast det blev rätt fort inte så kul som alternativet som lockade... så jag hörde av mig till E. som frågat efter mig ett par gånger i sommar, och åkte in till stan och henne i stället. Hamnade på en fest med gäng med bara flator, och en straight killkompis. och det, mina kära vänner, är jag tyvärr inte alls alltför bortskämd med! ;) kände typ ingen där, utom E. som jag träffat en snabbis en gång och snackat lite msn med, och dessutom skulle ha träffat dagen efter. Men jeeeez vad kul det var!!
vi hamnade på en klubb som var typ tom på folk, men roade oss kungligt själva. Det var öl och cider i överflöd, baren var ju typ tom på folk ju ;) E. hade fötterna i mitt knä typ hela tiden, armen om, och skrev saker med lypsyl över hela mig.. for some reason. det är inte var morgon man vaknar dagen efter och inser att man luktar lypsyl på mystiska ställen haha... kvällen slutade på en pizzeria med att vi fulmatade varandra med pizza, och jag har ett vagt minne av att jag sugit på hennes finger vid ett tillfälle, och att hon både stoppat ner och fiskat upp sedlar ur min urringning.. och blommor fick jag åxå =) ojojoj, det var verkligen en udda kväll! men OMG - jag hade kul! och hennes kompis tog mig vid sidan av och sade att jag skulle köra hårt, att hon visste att hon var svår, och svårtolkad, men att hon sagt till henne att hon var intresserad av mig.. Yeih! I sure do hope she's right haha. oh she's pretty... fast det är knepigt..hur kör man hårt på en som samtidigt flirtar och håller avstånd..? men, det känns som ett mycket bättre problem än det jag skrev om i förrförra inlägget dock ;) (vilket iofs inte är löst än.. hrm.) nu hann jag inte träffa henne något mer innan jag åker ner nu..men oh I'm gonna go for fall!! och hon verkar tänka lite i samma banor hon med...
every weekend should be like this one! mer lypsyl åt folket.. ja, plus lite hångel kanske..
så tog jag mod och tillräckligt med dumdristighet till mig och gick på dejt med helt okänding UTAN kort på sig. I know it's pretty stupid, men jag tänkte att jag vill ju absolut inte ge ut mitt nummer till främlingar jag inte sett, och hon hade inte msn (jisses, how can one not??), och jag tänkte, att det är ju bättre att jag knallar dit och SER om det är en tjej på riktigt, än att jag hör att oops-det-var-det-inte i telefonen. för då kan man ju bara gå, liksom.
men det var en tjej, så vi var på dejt. men alltså.. de kallar det lyxproblem - jag kallar det galet läskigt! när någon blir så på, så fort... hjälp liksom! när man redan på 1a dejten säger hur "synd det är att du inte är här i helgen, för då hade du kunnat komma på festen och fått träffa aaallaaa mina kompisar". ah, jag kanske är en ond människa, men that's scary!! och skriver hon ett mail dagen efter (ja, jag har aldrig trott på det här med tredagarsregeln, men nån dag kanske i alla fall?) om hur trevligt det var igår, hur mkt hon trivdes med mig, hur mkt hon ser fram emot vår nästa dejt, och att hon tänker på mig.. och redan innan hon hunnit läsa mitt svarsmail så har hon skickat ett sms till mig med liknande innehåll... Oh she works fast!! och sen dess har hon hört av sig varje dag, ett par gånger...
alltså - det är ju jättefint! jag känner mig som värsta badguyen som vill springa och gömma mig när jag läser det. men... det känns liksom som att jag har inte ens fått en chans att känna efter vad jag tycker om henne! om jag vill träffa henne igen, om jag skulle kunna bli intresserad..
yeah, jag vet att jag har lite av relationship phobia i mig, men jag trodde inte det applied to girls.. jag trodde det stannade vid vad jag tyckte, tänkte och gjorde när det handlade om killar. och att det hade sina naturliga skäl där ja.. jag har aldrig kännt så för tjejer förut.. men nu vet jag inte.. GAH, det gör det extra svårt att veta ju! - är det jag? eller hör hon av sig på tok för mycket, för snabbt och för nära? och är jag bara rädd, eller är jag inte intresserad?! :P
det är ungefär som den där "think fast!" grejen, när man kastar något på någon när den inte är beredd.. jag måste ju få fundera på om vad jag tycker om 'na egentligen! och det är attans så svårt utan space... å andra sidan, hade jag varit intresserad hade jag kanske inte velat ha space.. men GAH, det är ju det som gör det så svårt att veta!!! jag vill ju inte dissa henne bara för att jag inte fått tid att känna efter heller ju..
vissa kvällar är magiska åkte skateboard vid min gamla mellanstadieskola runt, runt kring skolgården, så som man gör när man nyss mött tonåren och saknar barndomen.. åkte tills benen var trötta och hjärtat var piggt. sedan smet jag in till lekplatsen och gungade högt mot skyn en stjärna syntes och träden hade den unga nattens skuggor skolan var röd och hade vita knutar, kent sjöng om kärleken som väntar i min mp3 och jag tänkte att ja, det gör den.. jag vet inte till vem, men det gör den
natten var ung, och jag var tidlös. allt var vackert.
sedan åkte jag ner till stranden och badade naken i havet. sometimes I just love summer!
så frågar hon igen, mamma.. "men alltså, jag bara undrar..du sade du gillade både killar och tjejer, och att det är så att man blir kär i personen, men nu verkar du bara leta efter tjejer...eller? varför är det så?"
alltså..jag vet inte vad jag ska svara på de där frågorna... jag vet inte vad jag ska säga. jag blir bara arg, och undrar varför hon inte kan lämna det ifred.. varför det inte kan vara MIN grej? kan hon inte utgå från att om något ändras så säger jag det? och OM något ändras så kan hon väl inte tjata fram det heller!! kan inte JAG få ha mina tankar ifred först? jag vet att hon vill väl, jag vet att hon bara vill förstå, men det funkar inte så!
och så har jag tydligen vid något tillfälle råkat säga till henen att många som kommer ut, kommer ut som bi först, och homo sen.. och det har hon tydligen tagit fasta på. men och... ja, kanske är det så i mit fall, kanske är det inte så.. men jag måste väl få upptäcka det själv först? det hjälper inte att hon frågar flera gånger! "ja, men nu när du frågar för den 15:e gången i sommar, så NU vet jag! ;P bara för att du frågade om, och om, och om igen"....
jag vet att jag kanske borde ha mer tålamod.. men jag vill ha det för mig själv. det tog sååå lång tid nog att komma ut, nu vill jag inte prata om det så mycket med dem. det är lite känsligt fortfarande, för det har varit så laddat. det måste få laddas av först, och jaa..det gör det delvis genom att prata om det. och det gör jag. men inte genom att försöka besvara frågor man inte själv har svaren på. och hon ställer dem på ett såååå irriterande sett... gah! och jag råkar ha pms för stunden.. mm..inte the very best of combinations ;P jag vill bara vara, inte ettikera och specificera allt, och inte med en gång helelr...
så blir det morgon åxå idag.. hon kommer in alldeles för sent till jobbet. söt som jag vet inte vad... i klänning...whiew! men eftersom hon är sen hoppar hon på sitt skift med en gång, och jag seeegar, och jobbar saaakta och dröjer mig kvar för att se om jag kan hinna få iaf en liiten pratstund med henne. inte för att jag vet vad jag ska säga dock :S
iaf, så kommer hon tillslut. mitt skift har typ egentligen slutat, men sitter och drickar kaffe (svart=äckligt) trots att det är galet varmt, bara för att se ut som jag har ett giltigt ärende där. så hinner vi snacka lite, och hon sitter där och ser så där galet söt ut, och jag kan inte sluta titta. men den andra tjejen som jobbar kväll sitter åxå i soffan, så jag kan inte säga ngt direkt... så jag får helt enkelt nöja mig med att titta och le och snacka om allt och ingenting i en kvart typ. sen måste jag gå. kommer på att de ska till ica i borgholm och handla med jobbet på em, så jag beslutar mig för att åka ner dit och handla åxå. har EN sak jag behöver. slutar med att jag handlar varor som jag inte behöver för 300 :- yeah...pathetic ;P
meeeeen! jag har fortfarande no idea what to do... funderar på att samla mod och skicka ett sms ikväll (när den andra tjejen gått hem från jobbet) och höra om den där klubben. inte för att DET lär leda ngnstans iofs, men jag kan ju inte direkt skriva och säga "hej du är det sötaste som öland sett på länge" eller "jisses vilka snygga armar du har tjejen!" så det blir väl ett fjantigt "eh..den där klubben du pratade om sist, vilken dag var det den var?" och hoppas att hon säger "lördag, vill du med" hahaha... :P odds aren't the best.. och jag VET inte ens om hon ÄR queer... eller kan man skriva att hon är söt, och sen bara gå och dö..? hon kanske inte jobbar där mer i sommar lixom... *hrm*...
alltså - sol och sommar i all ära, men GAH det är för varmt nu! man blir lite lätt galen på dagarna och ikväll blev jag alldeles akut godissugen.. en av fördelarna med att bo hemma hos föräldrarna över sommaren är att mommy deares köper lördagsgodis till en, trots att man är 23 år gammal, och trots att man egentligen nästan inte ens äter godis ;) så letar man fram påsen, öppnar och inser att "ojdå...sommar och choklad i lösgodispåse hör inte ihop..." så...äta lösgodis med sked ur påse hahaha... vad gör man inte när man har pms och chokladbrist?!
oh! hon kommer imorn iaf, och vickar på jobbet... jag hann aldrig skicka ngt sms till numret jag letade fram. host-fegis-host, I know, men jag sköt bara på det...några dagar sisådär... och så kommer hon imorn.. nu blir jag nervös istället haha... bara en halvtimme som vi kommer gå på samma skift, så what exactly can I do... nothing much probably. ah, tidspress tillråga på allt åxå, man vill ju hinna värma upp först lixom.. yeah well... mod! skulle inte sitta fel haha alltså, man är så himla bortskämd som tjej, van att killarna sköter alla movsen bara man blinkar lite mer ögonen o ler och ser allmänt fånig ut typ :P o så bestämmer man sig för at ta tjuren vid hornen o go for the ladies finally.. och då vet man inte hur man gö-ör! man har ingen träning helt plötsligt ;P
o när man fixar en dejt blir man helt hypat nervös haha, skulle hämta henne med bilen, och DAMSÖG pappas bil bara för hennes skull. I felt like such a dyke then haha. välja "rätt "baggybrallor och städa bilen.. jaa du..
men imorn alltså... :S jaja, ingen aning vad jag ska göra....OM jag ska göra ngt.. men hon kommer vara där i alla fall =) mer än jag trodde!
på jobbet... söt söt söt tjej, smart, kul, annorlunda.... till och med min nyvaknade gaydar på tillväxt börjar svaja och säger att "joo, jooho, det är hon allt!" minst bi, minst... och ler med ögonen... aah...mot mig! och så SLUTAR hon typ när jag börjar.. och så sitter vi i soffan idag, själva, och hon frågar om jag brukar hänga på ett visst uteställe, jag svarar att jag aldrig har varit där.. vi snackar lite och jag känner at det är på g att hon kanske kanske ska fråga om jag vill hänga med dit ngn gång... på g och så ringer telefonen! o det är hennes mamma! och sen slutar hon! och jag är borta när hon går... men å-åh!! work my way, will ya??! MY way...for god's sake ;P pretty please?
