nya erfarenheter

jag har aldrig förstått, det där i filmer, när folk kramar och håller fast vid varandra när de just gjort slut.
varför vill de bli tröstade av den som just sårat dem som mest? varför inte någon annan?
jag förstod inte alls.
jag förstår fortfarande inte, men jag har förstått att det kan vara så...

efteråt.
hon håller om mig länge länge länge.
en stund, hon nästan kysser mig.
jag ser förvirrad ut, så hon gör det inte..jag ångrar att jag inte kan hålla masken.

jag förstod inte varför hon kramade mig så, jag förstod inte varför jag inte ville att hon skulle släppa. men det bara var så.
så mycket känsla i en kram...

ännu senare. kompisar som tröstar, kramar.
det känns...det känns ingenting. ingenting alls.
förstår inte det heller..

vill bara att hon ska ändra på sina ord, sitt val.
att hon ska komma på..
och jag känner mig SÅ patetisk som känner så!

(the full story kommer later. inte nu. är inte där nu...)

death

cigarettes will kill you
yeah I know - smoke?

death or glory?

- hoppas jag kommer visa sig imorn.
death, glory..eller same as before...

har inte träffat L. sedan den laddade parfesten, vilket nu är..1.5 vecka sedan. jag vet att hon har mycket att göra. jag vet det.
men det hjälper inte alltid att minnas det. ibland blir man väldigt nervös ändå, fast man vet..
jag försöker minnas visdoms-ord, så som t.ex. lillefot's mammas ord (landet för länge sedan) lyssna till ditt hjärta lillefot, låt ditt hjärta visa vägen, eller sånt som i att oavsett hur det går så har du i alla fall varit sann mot dig själv och mot dina känslor. och att det är det viktigaste av allt. eller sånt som att friskt vågat, hälften vunnet.
eller åxå bara minnas att det har känts så här förut, och att det har löst sig och känts bra när vi träffats.
sånt försöker jag tänka på.
men inte det heller hjälper fullt ut.
när hon sen blir svårnådd till max, när jag inte kan nå henne på qx, sms, msn eller på telefonen..
då kommer tankarna i alla fall.
jag vet att hon inte fungerar som jag, som hör av mig för att lugna, även om jag har en värld av kaos och otroligt lite tid. jag vet att hon inte är som jag där. hon hör av sig när allt lugnar ner sig. hon har nog ett annat tidsperspektiv än jag. och kanske mindre nerver...kanske mer perspektiv, kanske mer lugn, kanske en helt annan historia och uppväxt än jag.
hon säger: man är sig själv närmast. jag säger: jag gör allt för att rädda världen.
jag behöver lugn, tydlighet, viss försäkran, trygghet..för att kunna lita på, tro på och tolka. avdramatisera.

efter att ha dessutom försökt nå henne på telefon TVÅ gånger igår utan att lyckas (och jag ringer i stort sett aldrig. sms, msn, mail..text är så mycket, så mycket mindre otäckt), efter det..så i samband med livet som just nu innehåller major tentaångest, egen-klient-stress och sådant, efter det så nådde ångesten ungefär hit upp (pekar på taket).
ont i magen. fladdrande hjärta, darrande ben.
vill veta.
funderingar på vad jag kan ha gjort, vad hon kan ha kommit på sedan sist vi sågs. eftersom det var bra då..

Sweetie-M och en bag in box rödvin (nej inte en hel) och snack till kl 2 imorse..somna och faktiskt kunna sova, världens bästa vän, min närmsta människa och vänskap-lycka-kärlek. tro på.
hjälpte.
tills pappa ringde imorse och undrade hur det gått. ångest igen.
ett av livet redan trasat hjärta och självförtroende..they break easily. ett liv som lärt att använda alla signaler och kanaler till att tolka och förstå för att överleva, och rädda liv - det gör att man blir vilsen till tusen när det helt plötsligt inte finns några signaler att tolka.
ett hjärta där det bor både enorma känslor, otrolig rädsla och en modighet i ständig kamp med denna.
jag kan, jag vill...jag är bara så jävla rädd..
och jag gör allt för att övervinna denna rädsla, vinna livet, vinna möjlighter, vinna det jag vill. men jag behöver något, något som säger att det är värt att riskera allt igen.
jag vet att jag är stark, starkare än många har jag hört. men det betyder inte att jag inte kan känna mig liten och svag. det är inte motsatser på ett kontinuum, det är parallella aspekter av livet.

idag kom i alla fall ett sms. ett förlåt och kan vi ses imorgon, och ta det lugnt, andas, du har inte gjort något fel.
lugnare..men samtidigt - kan ett du har inte gjort något fel - kan det ändå betyda att något är fel?
jag hoppas inte det...och hon säger lugn..andas.
så jag försöker det, jag försöker andas. fast vissa andetag innehåller nikotin i stressreducerande syfte. och det har det inte gjort sedan stockholm nu.

jag har ont i magen...
imorgon.

I love statcounter

någon har hittat hit till min blogg på sökordet "oops nu gick det igen tess!"
HAHAHAHAHA!!
Shit vad jag önskar jag hade skrivit det inlägget!! ;P

mind works in mysterious ways

förra veckan insåg jag att jag nog hade brist på ungefär allt man kan ha brist på, för att jag inte har haft tid att laga mat sedan..i somras. (men, eh..man ska vara glad att man är student! då har man mer tid över..eller nått..å andra sidan har jag ju tid att blogga..så..) så köpte kosttillskott och annat dyrt.
idag vaknade jag upp och tänkte...hrm...vattenfasta? ska vi ta och prova det idag kanske?
yep, logiken lyser med sin avsaknad.
men the mind works in mysterious ways.

mystiska måste åxå mina tankegångar varit när jag bestämde mig för att bjuda med L. på bästa vännen sweetie-M (o övriga kompisgängets) fest i onsdags.
det låter kanske inte så där värst farligt, eller som att det skulle krävts en mystisk tankeförmåga för att nå dit nej, men om jag säger så här - HETEROPARFEST så kanske det klarnar..

jag kan ju börja med att tala om att jag inte är den som gör officiella pargrejer. egentligen säger jag inte ens ordet "parmiddag". hon, L. är ungefär på samma ställe som jag där. och åxå, kan vi ju tillägga igen, att vi ju inte är nått par än (fan fan fan vad jag tycker det är dags att vi blir det nu).
men ja.
Sweetie-M frågar, och efter mångt och mycket tar jag mod till mig och frågar L., som följer med. jag tycker att jag förklarat the deal rätt så bra innan, vad för slags fest det gäller. men ja, jag tycker i och för sig allt som oftast att jag är en fruktansvärt tydlig person. alla andra håller inte med alla dagar har jag förstått..
så att när L. timmen innan frågar vad det är för folk som kommer på festen, blir jag ungefär lika bekväm i förklarandet som om jag skulle suttit fast i ett skruvstäd in motion. jag trodde hon hade förstått det ju...
jag: eh...eh..ehmensåatte det är...Sweetie-M då..och hennes pojkvän... och så är det M....och hennes pojkvän...och så är det I......och hennes..dejt....
hon: *med en blick av vad jag tror var förvåning, skräck, nöje/humor och förvirring*...jaha...hihi....eh..så det är alltså fyra PAR som kommer ikväll...
jag: *piper*......det var inte min idé...det är inte mitt fel.....

där tyckte jag att jag hade nått min personliga gräns för vad som är obekvämt i ett samtal. men nej då, förutom att det är p a r människor, så är ju alla så klart hetero, och, kom vi på...alla utom L. läser psykologi (vilket jag inte hade tänkt på)

såatte..oh så smidigt det där kändes.. jag tänkte att just, just då kunde varit ett ypperligt tillfälle för min naturliga död att inträffa.
men sån tur har man ju sällan.

fast kvällen gick faktiskt rätt så bra. trots alla odds som flinade elakt från motsatt sida.
gud, omjag har glömt att tacka dig - så gör jag det nu.
å andra sidan har jag inte sett henne irl sen den kvällen slutade...hrm..
fast hon har ju varit bortrest..så att det beror nog egentligen mest på det.

dagens viktiga handledningsinsikter

japp...
så har man sett sig själv på video i egenhandledande syfte då då...
idag har jag lärt mig följande:

- jag ser ut som ett barn

- i samtal med henne så pratar jag stockholmska. dryg stockholmska

- jag är enormt begåvad i konsten att göra konstiga konstpauser

- jag försöker se vuxen och normal ut och sitta med benen så där "kvinnligt" och psykologiskt i kors, vilket bara ser obekvämt ut.. och är obekvämt

- så fort tillfälle ges (vilket det så klart egentligen inte gör då då) så glömmer jag bort att sitta så, och sitter istället bredbent, frammåtlutad och med armbågarna på knäna. vilket ser bekvämt, flatigt och opsykologiskt ut..

japp...
såatte...är det inte dags att vi avskaffar videon snart?
...den är väldigt..eh..omodern tycker jag :P

jomenvisstserru..godjul

ur en svensk veckotidning, tema julspecial för att få fart på sexlivet under the holidays:

"trimma muffen. skulptera fram en julgran, han lär garanterat bli positivt överraskad. gör till en årlig tradition. han kommer se fram emot med spänning att få veta vad det är nästa år.."

eh, visst serru..och nästa år kan du ju raka fram jesus barnet.
hrm, visst. spänning och överraskningar..men är det bara jag som skulle tycka det skulle kännas aningen weird att gå ner på en brud med en julgran i barret??
jag tänker att det måste finnas andra, bättre, sätt att överraska i sängen.
typ..många.

jag minns...

..första gången jag såg "stekta gröna tomater".
jag var inte så där värst gammal då tror jag..
jag tyckte det var en alldeles fantastisk film. (tycker, i och för sig..)
jag minns att jag aktivt bestred min kära bög-bror som var äldre och visare än jag (då), att den alls skulle vara queer. neeeeej då, men att han inte kunde se att de var bara vänner ju! vänskap som var jättefin..
jag minns att jag tyckte om att de bodde ihop, att idgie var så söt och bra med ruth. att allt var så fantastiskt där. med dem.
det var så bra det där, att de bodde ihop, och att det inte bodde någon man där och förstörde..
jag såg den många gånger.
sen bestämde jag mig för att hyra "bed of roses", för att jag...beundrade ju mary stuart masterson. idgie i filmen var ju så där alldeles fantastiskt, jätte....cool (läs: snygg).
jag förstod inte alls varför besvikelsen var så stor när jag såg den filmen.
han där bon jovi...han var ju bara ivägen och störde hela tiden. måste hon vara med honom?!
jag ville ju att hon skulle ha pojkbyxor, rufsigt hår, stor skjorta och svansa efter en tjej med puppy-eyes...
fast det var ju inte alls något queert i den filmen..inte alls..och inte med mig heller. nej då.
sen lånad jag boken.
ungefär 2 sidor är deras kärlek uttalad.
och jag läste kanske boken ungefär 5 gånger på ett par månader. de där sidorna lite extra ofta.

jag undrar hur mycket energi som egentligen gått åt åt intensiv förnekelse i livet...
jag tänker att det skulle kunna motsvara att smärre vattenkraftverk eller nått...

ur kurslitteratur:

"Hon nöjer sig inte längre med fasaden av ett bra äktenskap. Det avgörande blir nu att det råder ett sant och äkta förhållande mellan henne och mannen. Hon tror inte längre att ett sådant förhållande förutsätter att mannen lägger av med vissa irriterande vanor, till exempel att röka i sängen eller snyta sig i lakanen. Nu förstår hon att det endast kan förverkligas om hon själv anstränger sig för att förhålla sig till mannen på ett nytt sätt, för att hon vill lära känna honom och inte i första hand reformera honom."
(det existentiella samtalet. E.van Deurzen)

HAHAHAHA, oh men jisses....
snälla lilla vän...skilj dig. han snyter sig i lakanen!
hur kan man vilja förhålla sig till detta?

känslor och annat sånt där trams ;)

delar ur en msn-konversation:

Tess: jo jag vet..men jag skulle bara vilja veeeeta nu... men jag vågar inte ta upp det.
I: äh, oroa dig inte darling. jag tror du har L. precis där du vill ha henne :)
Tess: *sneglar bort mot sängen* nej, nej hon var inte där ;P

Men seriöst..det här är fantastiskt och kul och underbart, och alldeles alldeles otroligt skrämmande..
och jag är k ä r....
jag tror jag är kär...
och jag vet inte hur man gör det här!
alltså, de jag har varit riktigt förälskad i i mina dar, de har jag oftast inte talat om det för och därmed inte dejtat.
och de jag har varit tillsammans med, dejtat eller legat med..de har jag nog egentligen oftast inte varit så där värst förälskad i...
oftast, inte alltid. det finns undantag.

men nu...hur gör jag nu då?
nu är det ju liksom allt på samma gång, och jag har inte lärt mig hur man gööör....
och det är helt fullt av känslor som springer åt alla håll och kanter inne i mig, och det finns potential, och det finns risker...och det är mina ord och handlingar som kan påverka. och det är liksom helt plötsligt viktigt vad som händer. viktigare än förut i alla fall.
now that's scary shit!

och bara en sån sak som hångel....
now I've had maybe more than my share of hångel i livet, med båda sorter. och det har liksom blivit avdramatiserat. jag tänkte att jag kanske förlorat förmågan att bli så där förlorad i en kyss...att kyssas är ju nice men liksom inte längre något världsomvälvande. mot slutet av min straighta period så hångel..det var något man kunde göra rätt så urskiljningslöst på fyllan. det betydde liksom inte längre så mycket. självbekräftelse, ett snyggt ragg och utlopp för vissa fysiska behov..
sen så ändrades det visserligen i och med att jag bytte kön på mina hångelobjekt. då var det plötsligt mer intressant och spännande..
men ändå, oftast inte så där världsomvälvande. jag tänkte att jag kanske förlorat den förmågan att känna så.

och så nu...
helt plötsligt blir jag knäsvag bara av att tänka på när hon kysser mig. tankarna far åt olika håll samtidigt som de krockar, och fokuseringsförmågan är noll.
vad är det här liksom?
och jag vet att jag är ett jäkligt bra hångel, I have heard the discussions liksom ;P
men helt plötsligt blir jag nervös över att jag kanske inte är bra nog. vad ÄR det här?!
....fast det är värt det. helt klart värt det.
oh so much.

well life kinda came in the way...life..or just hångel?

jag har inte sett på tv ordentligt på jättelänge.
och jag menar j ä t t e l ä n g e. jag kan inte minnas när jag satt själv framför tvn senast. socialtittande är en annan grej, men inte heller det så värst vanligt.
folk tror jag skojar med dem när jag säger att "nej, jag ser faktiskt inte på tv". jag är själv rätt förvånad..för det var helt klart en favoritsysselsättning förut...

först idag gjorde jag kopplingen kring när det egentligen var jag slutade titta på tv...
jag slutade titta på tv när jag kom ut som flata...
heh..jag har liksom inte haft tid sen dess
det säger kanske en del..
well, jag antar att jag helt enkelt har skaffat mig en annan sorts favoritsysselsättning.... ;P

beware: bitch in progress

men å-å-åååh!
jag vill ha mens NU! jag orkar inte med mer pms för stunden. alltså seriöst... nu har jag ungefär så där mycket hormonellt påslag som en människa klarar av innan hon lägger sig på gatan mitt på stan och bara gråter, alternativt muckar gräl med någon stöddig främmande, tonårsgrabb med mer muskler än vad jag klarar av att slå ner och med dålig attityd och kvinnoförnedrande stil. bara för att få ut mina aggressioner..
yep, for the record så kan jag ju tala om att jag är en väldigt lugn individ, fredlig, godhjärtad, vill allas bästa, relativt optimistisk i min världssyn och snäll och relativt stabil. egentligen.
men ja, pms och hormoner...
det är nästan så man börjar tro på bibelns adam-o-eva-story, o att kvinnosläktet av någon störd anledning straffas.
eller är det bara jag som blir drama-queen av de största mått en gång i månaden?

gud och jesus vad jag hoppas att jag toppar min hormonella kurva just just i stunden..
men gåååå ööööööver då!!!!
dagens humör resulterade i att jag just nu inte ens kan titta på min bästa vän (för hon kritiserade mig det första hon gjorde på morgonen..add the fact that I'm not a morning person to my hormonal state, visserligen har hon rätt i det hon sade. men till saken hör att jag vet att hon vet att jag vet det som kritiken gällde..och då kunde hon lika gärna inte säga det), att jag lyssnar på pubertal deppmusik och ser allmänt arg ut, att jag ringer hem till mamma och pratar i ungefär en timme utan att andas emellan orden, och att jag shoppade loss på kappahls POJK avdelning för kläder till mig själv. Där brukar jag inte direkt införskaffa mina tröjor i en ålder av 24 år.. Men i detta state of mood kunde jag inte se något som passade mig bättre än randiga pojk-tröjor med t-shirts över och dödskallar på.. heh...frågan är om jag kommer känna så även om en vecka...

OCH vad är det egentligen med underklädesindustrin??!!
måste man välja på antingen äckliga push-up bh's i spets eller sporttoppar i pastellfärger med snobben på??!
jag hatar snobben!
och det andra alternativet ska vi inte ens tala om...

"nej då pappa, jag är trött för att jag hade s e x fram tills sent igår"

så var vi ju ute på popklubb igår då.
L. kom först över hit, och vi satt och spanade på varandra på sängen och drack öl, och caught on the happenings of the week.
efter detta var det dags för den mer uppstyrda förfesten, hos gaystudentsordförandeL. med "fru". det visade sig inte vara just så många fler än vi där. lite parig känsla blev det allt där de satt där tillsammans i soffan, och vi satt mitt emot och sneglade på varandra över kaffebordet.
heh.
OCH maken till nyfiknare människor har jag sällan stött på. kanske aldrig..
visst, de är otroligt charmiga i det,och de försöker verkligen inte dölja det ALLS. men ibland vill jag hels gömma mig under tröjan när de sätter igång haha..
L. hann inte mer än lämna rummet för ett kort toalettbesök förrän de inom en halv sekund popped the question
"sååå... är ni ihop nu då??"
och eftersom det är mig de inte känner av oss båda kändes det aningen obekvämt. sen det faktum att jag fortfarande inte vet själv gjorde ju sitt till...
jag: eeeehhh...eh...alltså...jagvetinte...alltså..vi har inte pratat om det...
de: oh, meeen, det måste ni ju göra nu ju! *flin* hur känner du det då? va?
jag: eh..eh, jo..alltså...äh, du får väl fråga L. sen då, o höra vad hon tänker :P

självständigt? javisst...
men vad säger man? till hennes kompisar?
nej, just det.

väl ute var det åxå små glädjeskutt och stooor nyfikenhet över allt vi företog oss från deras sida. när vi kysstes när de lämnat rummet, så stod de såklart och kikade på oss förnöjd från andra sidan tröskeln. och när jag smög armarna om henne under konserten, eller handen ner mot hennes byxfickor, ja då vänder man sig om och ser dem ivrigt peka på oss och le till varandra. varefter jag flinar generat, himlar med ögonen och tar bort handen.. och de helt sonika tar min hand och sätter tillbaka den.
smidigt, jamenabsolut! ;)
fast det är otroligt charmiga i det.
men, otroligt otroligt nyfikna på ett väldigt osubtilt sätt.
men kvällen var bra, mycket bra!

ringer och grattar pappa på farsdag sent omsider. trött som tusan gäspar jag fram hälsningarna, och vi kommer in på sovande. jag säger att jag visst inte kom ur säng förrän kl 14 idag, och ursäktar mig med att jag ju var ute igår med L. men att jag faktiskt säkert var vaken från kl 11-12, men att jag ju inte bara kunde gå ur sängen and get on with my business.
pappa: jaha..varför inte då?
jag: eh..ja..alltså..jag hade ju..sovsällskap.. jag var ju ute med L. igår...
pappa: ja men du kan väl gå upp ändå?
jag: eh..men det är ju inte så där jätteromantiskt direkt haha. jag har ett rum, och hon är ju min gäst. jag kan ju inte bara gå upp ur sängen och sätta mig i ett hörn och läsa direkt haha. det skulle ju kanske inte kännas så bra för henne direkt. dessutom så är det ju rätt mysigt att..sova och så..
pappa: jaha..men..men sov hon i samma säng då alltså?
jag: eh, jo, pappa..det gjorde hon ju haha..jag har ju inte diekt två sängar i rummet haha, och ja..du vet, det är ju liksom det som är grejen med att hon sover över..du vet jag gillar ju henne..

sen skrattade han lite nervöst när poletten "sovsällskap" och dess betydelse trillade ner.. han har ju förstått att jag är "bi" (nej, han har inte blivit uppdaterad än), och han har ju förstått grejen med L. och vad jag känner för henne och vill med henne.
jag tror bara inte riktigt han har kommit till insikten om att hans 24-åriga dotter faktiskt har sex. och dessutom med en tjej.
1+1 blir inte automatiskt 2 om man inte vill se det så I guess..men ja, det är väl bättre att jag flinar fram ett "2" över telefon redan nu, än att han blir chockad när jag inte släpar in en extra madrass i rummet om jag tar med mig en tjej hem till dem någon gång...

wiwiwiwi

för idag när jag råkade surfa in på hennes qx-sida serru, så har hon tagit bort "singel" där!!
något som har stört mig ungefär SÅ mycket att det stått där...
inte för att vi är ett "vi" än då då, och hon får väl ha precis vad hon vill på sidan sin...men jag plockade bort mitt "singel" weeks ago... inte för att jag inte är singel, men jag känner mig inte super-singel heller.. och så blir jag så himla stressad av när folk stöter på mig när jag inte känner mig fully available.. well, okey, they still do.. men lite mindre sen dess i alla fall ;P

meeen, hennes "singel" är i alla fall borta nu! *doing the dance*
visserligen står det fortfarande "söker tjejer för chat, kompis/vänskap och förhållande" kvar då..men ja, det är ju två olika inställningar.. och viktigast är i alla fall att det där jävla singel är borta. så det så...
sen så blev jag ju så klart osäker ungefär 2 sekunder efter att jag dansat lite, och tänkte att tänk om det är en annan brud som hon har i åtanke...
fast jag tror inte det..tror jag..
sen får man åxå ha i åtanke att jag är lite hormonell just för stunden. och åxå, övertrött.
men jo..tecknen torde tyda på mig..right?

och imorn ska vi ut!
då hade jag tänkt att visa henne att jag inte alltid blir full som en kastrull när jag är ute.. as in last time när jag skulle göra ett bra första intryck på hennes kompisar...
yeah, that one really worked out well ;P

jaha, å så har jag hånglat med den, och med den..å så med honom, och med henne så klart..och med..

hon våldsövertog min dator härom kvällen för att kolla på mina kort.
heh...mina desperata försök till att censurera vissa kort, t.ex. mongokort och annat mindre vackert, möttes med ett snett flin och ett "haha, jag har minsann sett dig naken, sluta fjanta".
och det har hon ju i och för sig rätt i..
men ja.

sen råkade hon klicka in på mappar med bilder på några av mina ex och dejter.
vilket kändes aaaaningen knepigt..
hon fick upp mappen på snygg-exet först..(distansbruden).. jag tror egentligen inte hon behövde mina tafatta och generade försök till att förklara vad det var för en brud på bilderna, jag tror hon förstod ändå, och jag slirade som bambi on ice. jag förstår egentligen inte varför..jag har ju t.o.m. träffat hennes ex. men ja...jag är ny i den här världen. jag tycker fortfarande ex är tricky business som inte behövs visas upp och pratas om. i alla fall inte innan man är ihop ens...men ja, I know. I'm sooo gonna have to get used to this.
se fortsatte hon i kortvandringen och stötte på lite fler föredettingar i rask takt efter.
jag var väldigt bekväm i situationen. eller inte..
speciellt som jag inte hade något kort på henne bland dem.. men jag hade ju inte fått nått ju!

men ja, hehe, ärlighet seems to pay off.. idag kom det nio kort på henne på msn. I like!

men jag KAN ju det här..egentligen!

hur kommer det sig egentligen att jag som kan det här med människor, som förstår det här med relationer, som oftast bara behöver titta in i en människas ögon för att se hur den tänker och känner - hur kommer det sig egentligen att jag blir helt vilsen med henne, helt sårbar och utan tolkningsramar, och inte har den minsta aning om vad som försigår inne i henne?
hur tänkte egentligen gud/universum/någon, när han/hon bestämde sig för att sätta alla tolkningsmekanismer man förlitar sig på ur spel när man går och blir så där..för...för..förälskad typ, just då när man behöver dem som mest?
det var väl inte så där speciellt smart tänkt, eller hur...
kontraproduktivt snarare.
alltså..om jag hade fått bestämma så hade det inte varit så..

utan tolkningsmekanismer hamnar man ju i att bara förlita sig på sitt mod, traska rakt in i det okända utan att ha en aning om vad det är.
ett mod som råkar bo granne med en enorm rädsla för att vara sårbar och nära..
yeah, som sagt, Mr/Miss Bigshot? kunde du inte tänkt liiite annorlunda?

men jag antar att det är bra det där ändå, att typ förälskelse kanske är en starkare kraft än rädsla?
att man glömmer bort att man står med darrande ben och hjärta på okänd mark de stunder när hon t.ex. tar ens hand i sömnen.. då darrar liksom hjärtat av en helt annan anledning för en stund.
eller när hon kysser en hejdå offentligt, utanför universitetsbiblioteket i rusningstid.. då försvinner den också.
...eller jag tror i alla fall att det är offentligt...det händer liksom något konstigt när hon gör så. alla andra människor i världen, och liksom egentligen hela världen..den försvinner bort när hon gör så. den finns inte, syns inte, glöms...bara hon finns då.
hrmm...

"we're all boobs"

helgen kunde inte ha blivit bättre!
stockholm har SÅ fått revanch sen priden ;)
Ajja din fest var fantastiskt kul!
and you're all so sweet, all you people!

Och, dessutom fick småstadsflatan gå på gayklubb - det ni!
eftersom man är relativ newbe, konstant har råkat dubbelboka varje gång som lokala rfsl-klubben har öppet (en gång i månaden) och hamnade på straighta blue moon bar på priden, så var man gayklubbs-oskuld fram tills igår.

Men då fick man alltså se mytomspunna Connection, och allt som där hör till..
ehm...kände mig ungefär som ett barn på julafton.
...fast ett mer än lovligt berusat barn då, så vi kanske ska lägga ner den liknelsen, och bara fokusera på att jag hade galet kul.
eftersom jag har gått och kärat ner mig i L. - tjejen-som-jag-dejtar-men-fortfarande-inte-är-ihop-med, så blev det ju inget hångel.
(alltså, seriöst....jag vill inte hångla med någon annan fastän jag inte är ihop.. Jag. Jag!! eh, so I guess that would mean that I like her...a lot...)
men räknade ihop mina could-have-been-hångel imorse, och kom fram till siffran Fyra.
Så jag är rätt så nöjd ändå ;)

en alldeles väldigt spännande, intressant och givande kväll..
och mest av allt, bara otroligt otroligt kul!

sthlm

Sthlm - here I come!
yep, så är det...
treat me kindly please.

det värsta med att logga in tidigt på morgonen (qx) är att trots att alla hela världen mest verkar sova, så finns det gott om kåta, äldre, äckliga gubbar online, med obscentiteter i namnet, eller bara som över- informativ personlightesbeskrivning under. for some reason..
jag undrar om det är så att det n å g o n s i n ger resultat för dem, eller om de bara lär v ä l d i g t långsamt? eller varför behåller de de där nicken egentligen?
är det så att de faktiskt loggar in på morgonen, skriver dit ett "nyvaken och hård" och faktiskt får ett s v a r i stil med "hold that position - I'll be right over"?
för jag tänker mig att de mest får äcklade mail, om de överhuvudtaget får något svar.. men hey, what do I know?

det stör mig något vansinnigt, bara det att de är i n n e på min sida och kollar.
skriv - and I will have to hurt you. badly.
man kan ju bli manshatare för mindre.
i alla fall om det är tidigt på morgonen, och man som jag inte är a morningperson...

joråmensåatt...
stockholm var det ja!

karta, kompass och..eh..koppel?

Imorn!
imorn ska jag till storstan och fira bästa Ajja på stora dagen! g r a t t i s !
kul, och spännande värre, ska det bli!! :D

jag har börjat förstå att bloggarna verkligen finns på riktigt haha, och jag ska även jag hoppa ut ur min html-format och visa utvalda få hur Batman ser ut på riktigt... Det är ju stort ju!
och även hur Batman ser ut med quite a bit of alcohol innan för sin coola cape. Heh.. *minnesnotering - laaagom is the key word när det kommer till en lite lätt nervös batman och alkohol*

Jag tänker att jag nog inte kommer känna mig riktigt, riktigt som just batman när jag släntrar runt på stockholms helt galet stora gator och försöker att inte alls se ungefär så vilsen ut som en lantis-flata kan bli. Mer som en lite osäker sak i alldeles för stora byxor och converse..
Men som sagt, karta (jo, jag är seriös..), kompass (kanske inte seriöst då..) och koppel så att Torpan och Ida kan hålla koll på mig ;P

Wiihoo - nu - packning!

*piper lite till*

wiihoo!
jag ska med henne och kolla på stjärnor i natt!
skoluppgift of hers.. men ooh, kan det bli så mycket mer romatiskt?
heh..yeah I know.. jag kanske är lite lost här..but kinda liking it

^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^*^
uppdatering:
heh...man vill ju lätt tro att det är romantiskt som tusan. det där med att kolla på stjärnor tillsammans... 6 minusgrader och kallt så man nästan dör båda två, tar liiiite udden av romantiken. erkännes..
men det var mysigt, kramas under natthimlen, and some kissing in the car. när man hade tinat upp aningen i alla fall...

*vad som bäst kan beskrivas som små pip-ljud*

iiih...
så låter jag ytterst sällan. ytterst sällan.
fast lite så nu...

L. hörde av sig sent igår natt och berättade om en riktigt jobbig dag. Och avslutade sms:et med en fråga om jag ville äta mat med henne på lördag, hemma hos gaystudentordförande L. med flickvän.
iiiiih!
där var det igen.
nu kan inte jag på lördag, för nu ska jag fira Ajja med dunder och brak. vilket ska bli ungefär SÅ kul!
men ojojoj... alltså...
har VI blivit bjudna till ordf.-L med flickvän??
VI, inte hon och jag utan VI?
och vad betyder det??
är det typ som i p a r m i d d a g??
och vad säger det om oss? vi är ju inte ihop typ, eller?
fast jag tycker ju vi kan bli det snart.. men vi är ju inte det. eller? vad tänker hon?
jag vet att vi dejtar, men vad blir det liksom? ett-par-plus-två-som-dejtar middag? finns såna?