(¯`·.¸¤’..:: life according to tess, a queer kind of fairytale ::..’¤¸.·´¯)
27 december 2006
*tar ett djuuupt andetag*
..men ändå... med risk att låta som Jessica Simpson (tänk bort den fördummande accenten..) så - OH MY GOD!! alltså..om hon är ens det minsta som i textform - she's my fantasy, alive and breathing.. shit! jag tycker vi kan hoppa januari månad totalt, och gå direkt in i februari.. nu-u-u...
vad som började som en kul grej, börjar nu förvandlas till pirr i magen. och jag undrar vad fan som hände egentligen... är jag fel-gängad? jag kan inte bli smitten kitten i någon som bor i världens ände!! ska jag nödvändigtvis ha någon på distans så har jag ju ett par att välja bland i svenska städer, och ännu hellre, i hemstaden. men nähä... man kan undra vad som gick fel när man alldeles nyss hade en söt blondin med ekorrögon som man vet att man bara behövde ta lite på armen så vore ens lycka gjord. men nejdå, självklart väntar mina hormoner med att kicka in tills det droppar by en liten rocker-tyska, och först DÅ svänger de igång, ordentligt.. jag är inte så bra på att ta den enkla vägen, har jag märkt. visst, det har väl sina fördelar åxå, absolut. man känner sig stolt och växer lite med varje utmaning i livet. men kärlek och TYSKLAND - wtf??!...jahapp...jo så kan man ju åxå göra... och jag som flinat gott åt förälskelse över nätet, och tänkt att det växte jag ifrån när jag var 17. yeah, jo jag känner till att gud har humor. han visar den väldigt ofta..
när jag kände att det börjat gå inflation i kyssar via sms så wham-bam kom natten till julafton.. och trots att varken hon eller jag gör sådana där saker, och jag inte ens visste att man kunde göra det via sms, och det låter rätt så löjligt, så ja..var det en rätt så väldigt bra inledning på julaftons första 3 timmar, och lämnade två nöjda, glada och trötta tjejer, dock i två fucking olika länder..
oh beat some sence in me, anyone?? jag tror jag gav bort mitt sista i julklapp..
objects on the screen should be closer than they appear...
jag funderar på om det egentligen borde vara tillåtet att skicka sms vid läggdags beskrivandes vad man vill göra med någon där och då. speciellt om man bor i ett annat LAND och dessa saker involverar detaljerade beskrivningar om hur man vill hångla upp någon passionerat mot en vägg... KAN jag sova nu? nej just det...
sen borde det egentligen möjligtvis förbjudas att spela gitarr för folk (som exempelvis jag) över telefon, om man är långt borta och inte omedelbart kan ta hand om alla de känslor och fantasier som ett sådant beteende väcker. eftersom folk som spelar och sjunger för mig trycker på a-l-l-a mina knappar. samtidigt. t.ex. räckte det att veta att L. ägde en gitarr för att hormonerna skulle svaja till lite extra. och min oskuld förlorades en gång i tiden till en killkompis som spelade gitarr och sjöng "brown eyed girl" för mig. och oddsen är stora att oskulden förlorades redan där och då, samma kväll. men jag minns inte riktigt..
man bör inte vara söt och sexig om man är långt borta. och jag kan ta mig tusan inte låta några hormoner svaja igång för nån brud som bor ända borta i världens ände, eller i alla fall på andra sidan havet. och som jag dessutom har en skräckblandat förtjust inställning till. nehej det går ju inte! men måste hon jobba så hårt och detaljerat för att sätta igång hormonerna eller??! jag kan inte so-ova...
fyra timmar i telefon. till tyskland. och jag är not a phone-person. och hon spelade gitarr och sjöng för mig. och jag låg i sängen och mest bara log. och så kan det ju inte vara ju. kan det inte bara vara lite enklare??
tänkte börja meddela att jag än så länge inte fallit offer för död genom meteor-nedslag. och att det känns ganska bra att inte ha gjort det åxå. även om det så klart vore ett coolt sätt att go, once you're going, så tänkte jag nog stanna kvar ett tag till. jag räknar kallt med... sisådär 60 år till, plus minus två.
jojustdetja. ha jag förresten någonsin berättat att en ung dam vid namn L. förvirrar mig? nähä.... well, idag "hej snygging"-ade hon mig på mailen appropå ungefär ingenting.
och tyskan förresten... hon kommer inte kunna komma på nyår, för att biljetterna har stigit i pris. det gör inte så där jättejättemycket även om det vore en kul grej och hon är söt... och rocker. däremot är det alldeles väldigt kärvänligt... det är baby, älskling och "jag behöver dig" hit och dit. och vi ska byta julklappar, och hon drömmer om att få kalla mig sin flickvän. och det har gått 3 veckor nu. av msn-prat.
såatte.... man skulle ju lätt kunna tycka att det är lite av två extremer här va.. och att de kunde rubb off a little on eachother.. men ja, man kan ju faktiskt inte få allt här i livet tydligen. och jag kommer få en hårfön i julklapp, och det är ju åxå bra. man kan ju kanske inte begära mer just nu.
so maybe I should just wish for death by a meteor then....
det är lite mycket just nu. på alla plan. jag är sliten, deppig och trött inuti. skolan är stressig. "jobbet" är svårt, och ger ingenting betalt. och då menar jag ingenting. och det är inte ens volontärt. kärleken, vet ju alla här som läser hur det står till med haha. men kan väl sammanfattas med olycklig. fysiskt...vet jag att det är en grej jag skulle kollat upp i början av hösten. en återkoll som de glömt kalla till. som jag inte vågat ringa om. det är läskigt, och jag är rädd. rädd för att det inte ska ha gått över. rädd för att jag inte orkar med ett brev till där de fortfarande inte vet. familjen - är så som familjen alltid är. det är inte så bra... och ekonomin.... jag har alltid varit den ekonomiska typen. haft koll och goda marginaler. hösten har inte direkt gynnat det nu. jag har inte mått bra nog att orkat haft koll. och inte haft tid heller. såatte...det var en rätt så stor chock när man i siffror läste "pank" på kontoutdraget idag. mina sista pengar gavs till en dam som sålde rosor på stan för hemlösa barn i bulgarien. jag ville egentligen inte ens ha en ros. jag ville bara att barnen skulle få pengar... jag hoppas de får dem... annars så såg väl hon i och för sig åxå ut att behöva dem.. och då visste jag inte att det var mina sista pengar heller.
either way - life sucks sometimes. hard. såatte...yeah, maybe I should just wish for death by a meteor then. nu i juletid - är det tomten man ska önska till då eller?
jag vill hem!! till mamma. nu... "jul-lovet" kan inte komma lägligare.
försök 3 med Blondie resulterade inte i några hitintills undangömda, översvallande, revolutionerande känslor. men nu har jag i alla fall försökt.
jag kan även meddela att man känner sig rätt handikappad när man hamnar som enda hörande i ett gäng av söta, okända flator som alla är dövstumma. lägg lite för mycket öl på ett handalfabet som enda kunskap, och det blir genast ännu lite svårare. men vi kämpade på bra ändå! tricket ligger förresten i att vara tydlig. är hennes hand till exempel innanför min tröja redan i taxin till efterfesten, så behöver man inte så många gemensamma ord för att förstå varthän det barkar. till exempel. fast det erkännes att det var lite knepigare imorse. bakfull, nyvaken, och stavandes igenom morgonhälsningar och rutiner.
...men ändå... jag inser hur mycket jag saknar... fortfarande. allting. hela tiden. hela.
och jag försöker verkligen bli intresserad av Blondie. det gör jag.. och jag skrattar, och skojar, flirtar och ler. och ler, och ler. och jag känner, att om jag bara tog henne på armen när jag pratade, höll kvar blicken lite längre..då hade jag antagligen fått sova i hennes säng i natt. och ändå, så gör jag det inte. jag kan inte. det går inte. jag har inte ens kramat henne.
idag var försök 2 av 3. första gången slutade med att jag råflirtade med L. och att L. råflirtade tillbaka. idag fanns där ingen L. men det gick ändå inte. vi har ett nytt försök imorgon, som även det inkluderar alkohol. som ju är till för att underlätta. men ja.. Sweetie-M's visa ord klingar tillsammans med tinnitusen från kvällen ute fortfarande i mina öron"Du kan ju inte bli kär i dem alla" och nej. det kan jag inte. inte ens jag... men strulande brukar inte vara något jag har speciellt svårt för. men det går inte..
och idag trillade en mingelbild in. från tiden när L. och jag såg det som givet att vi skulle ses, och det var givet att det skulle inkludera hennes tunga i min mun, darrande knän och varma blickar. tiden som inte var så länge sen. tiden då mina armar var runt hennes midja och blicken lyckligt in i kameran. en sån bild. det kan ju åxå ha försvårat kvällens mission...
och Bruden, sorry for spamming your blog...jag har straffat min dator för att den hängde sig. twice.. ta det som att jag gillar dig ;)
L: så, hur går det med kärleken då? något nytt span?
men varför undrar du?? jag förstår det inte.. jag kan tänka mig... 2 anledningar. och utifrån att du dumpade mig röstar jag på nr 1. men utifrån att du flirtade massor med mig förra helgen, så blir ju inte nr 2 helt omöjlig heller. så...back to scratch igen - VARFÖR undrar du??
inte så att jag berättade om tyskland då..eller om någon som senast ikväll undrade om jag hade lust att styra upp något om hon hade vägarna förbi. nej, jag sade att jag tagit det lugnt på den fronten nu. för det har jag..egentligen. för att..för att..jag gillar dig. men det sade jag inte heller..
men L. hade åxå legat lugnt på den fronten. men jag vet inte varför där heller.
jag funderade på det i en dag faktiskt.. och insåg att neej..jag kan faktiskt inte åka till Tyskland. det vore faktiskt för galet. till och med för mig. jag har faktiskt bara pratat med henne i 2 veckor. och jag känner henne egentligen inte. alls. jag har glömt bort all tyskan nästan, jag har inget lokalsinne, jag skulle bo med hennes föräldrar. nej. och jag har inte träffat min familj mer än en gång i höst. så jag ville vara hemma lite. även om det hade varit en rätt spännande grej, så var jag rätt nöjd med mitt beslut. fast jag hade lite dåligt samvete telling her...
loggar in idag.. och... hon vill komma hit! i en vecka!!!! och har kollat flyg redan nu!! vad gör jag nu då??? och vad vill jag? jag vet inte... alltså...very weird things have happened to me lately. jag minns att jag levde som straight tös och konstant tänkte "åååh...kan inget hända nångång?? det är tråkigt!!" och så kom jag ut som flata och - BAM!! - the world happens. and sometimes, in very very weird ways.. eller så är det helt enkelt jag som händer. sometimes in very weird ways. jag vet inte.. livet är sig i alla fall inte längre likt. ..fast det är oftast rätt bra...
på uppmaning av miss darling Garmonbozia, och eftersom jag är så skapad att jag inte kan låta bli att kryssa i och fylla i allt som kommer i min väg, må det så vara SCB-formulär, utmaningar eller vilken-personlighetsstörning-har-du?/vilken-av-tjejerna-i-spice-girls-är-du? test, så..ja, here goes! 5 saker jag skäms för: ~ att jag fortfarande räknar på fingrarna när ingen ser, och ja..när folk ser åxå för den delen.. ~ att jag fortfarande måste tänka efter innan jag vet vad som är höger och vänster ~ att jag är galet lättgenerad och blyg OM jag talar om det för folk. vilket jag alltid lyckas göra.. ~ att gråta offentligt ~ att jag är otroligt dålig på att ha fel, förlora, göra fel etc..och att jag tror att det mesta kan göras om till en tävling...
5 saker jag gjort detta år ~ kommit ut som flata! ~ piercat mig själv ~ blivit av med stockholms-oskulden, och pride-oskulden ~ /börjat/ lärt mig åka skateboard ~ lärt känna många nya människor :) och hånglat med en betydande andel av dessa...heh..
5 saker jag vill göra nästa år ~ fortsätta utvecklas som människa ~ börja laga mat igen (läs: inte bara makaroner och bönor..) ~ bli kär. lyckligt kär. ~ tatuera mig, och äntligen komma fram till vad som är det där ultimata motivet jag tänkt på i..eh..10 år nu... :S ~ köra en helvecka på priden! en jävligt bra sådan åxå..
...och eftersom jag inte kan låta bli att göra saker "my way", och eftersom jag ska bli det jag ska bli, och eftersom jag tycker det är dålig balans att bara ha saker man skäms över (wtf?? jantelag?) på sin lista lägger jag till en egen punkt! (och den tycker jag att ni andra kan fylla i åxå, i efterhand ;) )
5 saker jag är stolt över! ~ att jag faktiskt är skitsnäll ~ att jag har grym humor ~ att jag har vansinnigt bra musiksmak ~ att jag är kreativ och pysslig, o kan skriva jättejättebra när jag vill, och åxå är bra på att teckna ~ mina ögon
jag vet att jag funderat över att jag inte har några nyårs-planer än.. men holy fuck, jesus and mary magdalene - såna här planer hade jag ju inte ens funderat på!
nu finns det en tysk tjej som vill att jag firar nyår med henne.. i TYSKLAND!!! jag vet att jag åkte till en stad i grannlandskapet för att dejta en tjej i början av hösten. jag vet att jag åkte till Norge och firade nyår med en kille jag träffat på internet när jag var 17. då blev vi tillsammans, och hade kanske pratat i över ett halvår innan.
men Tyskland?? TYSKLAND??? och vi har bara pratat i ca 2 veckor.... när hon började vara lite flirtigare - jag trodde det var på skoj! men oj... värst av allt är att jag just nu sitter och tänker "hrmm....alltså, det kanske vore spännande..? läskigt som tusan, och väldigt konstigt...men åxå lite spännande..." ooaäh! jag är ju knäpp ju!! absolut en fara för mitt eget bästa.. nånting måste absolut gått snett när jag bestämde mig för att ta steget och komma ut, lyssna på mig själv och våga mer..
det börjar bli dags för ett eget inlägg om det här nu.. alltså... jag tror inte att det kommer bli något mer mellan oss, men jag tror heller inte att det inte kommer bli det. jag vet inte. och den vetskapen har varit vad som höll på att göra mig lite lätt galen under den tiden vi dejtade. jag vet. det finns mången blogginlägg att vittna om det. men just nu. just nu måste det få vara så. just nu kan jag inte göra något mer. jag är tjejen som är hypersensitive for rejection, och flyr rakt in i någon annans armar för en kort stund om någon visar att den är på g att vilja lämna. stolt? nej. men det är så. den här gången, den här gången gör jag annorlunda. inte så mycket by choice, men för att jag faktiskt inte kan göra annorlunda. jag säger inte att valet står mellan att leta upp någon ny, eller att hänga kvar vid den gamla. det finns en alldeles utmärkt, och preferrable, gyllene medelväg som handlar om en själv. å jo då, jag vet det. jag är bra på att vara själv åxå. det är viktigt. kanske är jag bättre på att vara själv än tillsammans. men det är en annan historia.
men saken är den att oavsett vad som händer nu..så måste jag vila i detta som det är. jag stannar inte kvar för hennes skull, jag stannar inte kvar för att jag tror att hon och jag behöver komma att bli "vi". nej. jag stannar kvar för att mina känslor vägrat gå. och för att oavsett vad så just just nu - just nu är varken hon eller jag helt färdiga med varandra. på något plan. liksom det står skrivet över hela mig, står det skrivet över henne. jag lovar, det gör det. utan tolkningar, så gör det det. ändå. kanske är vi på väg att bli färdiga med varandra, kanske är vi på väg mot att bli allt annat än färdiga. jag vet inte. jag vet åxå att hon inte vet. inte vet vad hon vill, inte vet vad hon känner. än. och jag är inte färdig förrän jag vet. antingen vad hon vill, eller vet att jag vill något annat än vad jag vill nu. jag måste vänta och låta saker och ting bara hända, visa sig. inte styra allt, för det kan jag ändå inte.
jag inser att min intention om att hålla lördagen på en lagom nivå måste ha gått snett någonstans när jag vaknar upp och jag inser att kvällen visst slutat med att jag kissat i någons trädgård och stulit någons katt.. very classy! (..förlåt för båda.. och katten..den stal egentligen mest mig..faktiskt..smet in och vägrade lämna. så den fick sova över i min säng. men lämnades tillbaks till världen utanför imorse vid halv åtta när den, men inte jag, tyckte att det var dags att vakna)
jag bestämde mig igår innan jag for, att jag skulle lyssna på de visa råden från my fellow-bloggers. jag vet ju att det är rätt... skulle vara trevlig, social, rolig och hålla lagom distans. fokusera på andra än L. Skapa förutsättningar för nya horisonter/horisontallägen. så var planen.
man kan väl säga att den brast ungefär fem minuter in på kvällen. möter upp den relativt främmande bruden vid bussen (vi kan kalla henne Blondie) och snackar en stund. Blondie går på bussen och sätter sig på sätet bakom L. Och jag blir förvirrad av situationen (eller bara av naturen), och sätter mig såklart bredvid L. det är väldigt smidigt när man går med en tjej och hamnar bredvid en annan.. en annan tanke med kvällen var att det skulle vara lite av en in vino veritas-upplevelse. men njae, snarare mer förvirring.. hamnar på golvet bredvid L. och pratar lite. efter ett tag joinar Blondie, och jag får lite fokuseringssvårigheter. alternerar mellan att försöka prata med båda respektive ingen. L. får sorgsna ögon. och jag vet inte varför. om det är för att hon gjort mig ledsen, om det är för att hon ser att hon gör mig förvirrad, om det är för att jag pratar mer o mer med Blondie, eller om det är för ngt annat.. jag vet inte. efter ett tag försvinner hon bort till andra, medan Blondie och jag är kvar på golvet. Ytterligare lite senare finner hon och Blondie varandra, jag tänker att whatever, jag vet ju ändå inte vad jag ska göra med någon av dem, och leker lite med de andra fulla homosarna ett tag. tills hon ropar mig till sig. jag ska vara hos dem, och så fort jag kommer dit så är det hon och jag som pratar, hon och jag som skrattar, skämtar, the occational touching och interna skämt.
förfesten lider mot sitt slut, och det bär av in mot stan. jag röker. av nikotinbehov, av behov att reducera bort lite nerver, lite av behov att markera att jag gör som jag vill nu. jag bestämmer själv. för jag vet att hon vet att jag inte rökte med henne för hennes skull förut. jag röker, hon snor mina cigaretter. vi retas, busar, skrattar och pratar massor. hamnar på efterkälken, bakom de andra. i kön vinner jag ett vad mellan oss. eftersom hon är en otroligt dålig förlorare är jag noga med att peka ut det många gånger. jag vann, jag.. du vet, jag vann... hon ska vara storsint förlorare och skakar min hand. gratulerar. skakar, och skakar, och håller kvar. och håller kvar lite till, och ännu mer. och håller kvar..och tillsist börjar jag fundera på om hon någonsin kommer släppa min hand ur sin, och om det snart kommer börja kännas konstigt. då börjar hon prata om hur man gjorde som liten ibland när man skakade händer, och vi utbyter trick och minnen, och annat som gör att vi kan fortsätta hålla kvar händerna. och ja..vi pratar om säkert 5-10 minuters handhållande.. inne på klubben är det åxå vi. mest. mycket ta-på-varandra-när-man-pratar, skojboxande och annat. sen var vi tvugna att sitta tätt ihop med huvudena när vi pratade, för att vi skulle höra varandra över musiken. idag inser jag ju att vi faktiskt båda pratade med ett helt bord med andra personer åxå, utan att sitta så. och att vi hörde dem alldeles utmärkt bra. ett tag tar hon min hand under bordet när vi pratar och sitter och leker med fingrarna med den.
gör man så, egentligen? med någon man bara vill vara vän med? well, oavsett vad det blir, eller vad det är, så något var det. även igår. faktiskt. och oavsett vad det blir eller inte blir. så det kändes bra. jag gick hem med värme och glädje, om än förvirring. en lång kram och ett "vi hörs snart!" från henne innan vi gick. ett fint godnatt sms..ett jag tycker om dig..
och ja det, och sen en stulen katt då... det var ungefär min lördag.
varför??! varför är det så otroligt spännande med flator? för heterofolk alltså.. kan det inte bara få vara ? det är varken mer eller mindre intressant än att vara hetero. det bara är. förstå tack? jag börjar tröttna nu.. när bekanta, som i folk man egentligen inte har en så pass speciell relation till, frågar vad man defineriar sig som och sen blir så till sig över att de helt plötsligt måste kramas, klappa på en i tid och otid, pussas och hålla på... visst, dela min entusiasm om du har delat min process.. men det där är inte entusiasm. det där är bara spänning. och bara i en riktning. jag är inte lika thrilled över det beteendet.
och när det gäller kompisar...ooaääh! visst, jag kan ställa upp på fest-kompis-hånglandet, då och då. I don't mind.. det gör ingenting, men det ger heller ingenting. men när en del hetero-tjejkompisar på fyllan helt plötsligt börjar fnittra och skruva på sig, och tala om tankar som de "vill berätta men inte vågar", och som uppenbarligen handlar om dem och jag - Sluta!! det blir bara otäckt då! *lalalalala I don't wanna know please!* go away and come back when you've sobered up. det är inte roligt längre. gränser tack!
vart kommer den här idén om public property på flator ifrån egentligen?!
På lördag är det alltså dags för att festa med gaystudentföreningen för första gången. tänk er en samling av lite lätt nervösa människor tillsammans, egentligen ingenting gemensamt, en av de sällsynta gaysammanhangen - och alkohol. det känns som det kan bli intressant...
och åxå, känns det som att det just i mitt fall kan vara rätt upplagt för trouble... intrigmöjligheterna känns lite överhängande just nu.. heh...
1) jag går dit med nyligen broken heart..och det kommer finnas alkohol 2) L. kommer komma dit, berättade hon idag. ett glatt "vi ses på lördag :) " 3) helt plötsligt har L. börjat skriva sötare meddelanden till mig (t.ex. inledda "snälla fina du". avslutade "massa kramar!!") än vad hon någonsin gjort.. vad är det här?? först dumpar hon mig, sen blir hon super-gullig?? jag är förvirrad... 4) jag har nyss fått förfrågan från en för mig relativt okänd brud, som jag snackat lite med på datorn, om att gå tillsammans med henne på festen (och jag vet inte riktigt hur hon menar än..) 5) det finns även en annan tjej där som jag spanat lite på tidigare. och som skrivit till mig lite grann 6) jag kommer vara både bakfull och full samma kväll, pga olycklig planering 7) jag är även väldigt bra på att försöka hångla bort mina sorger.. om så, blir frågan då med Vem...och åxå vad de söta sms:et har i åtanke..och vad relativt okända bruden har i åtanke..
hur kommer det här sluta? jag vet inte om jag ska vara mest rädd eller mest fascinerad...
hjärtat må vara lite sargat, men hormonerna är det sannerligen inget fel på! t.ex. höll jag på att drunkna upprepade gånger i badhuset igår.. jag anser mig ändå vara hyfsat bra på det där med simning. men när det igårkväll helt plötsligt hoppade in en galet snygg instruktör till de gamla tanternas vattengympa...oj. I just wanted to take off those cykelbyxor of hers.. och det var inte för att cykelbyxor är ett fruktansvärt klädesplagg.. whiew, jag har nog seriöst aldrig fått så många kallsupar under så kort tid..
och dessutom råkar det gå en alldeles väldigt söt tjej på universitetet åxå... med ett utseende som bara får gaydaren att gå i taket, och en rufsig, platinablonderad flatkam som på henne bara råkar vara otroligt hett.. henne har jag spanat på på håll ett par gånger i smyg, men antingen har hon inte sett mig, eller åxå så har vi bara inte tittat samtidigt. tills idag då. när mina ögon liksom bara råkar fastna på henne på det där permanenta sättet när hon kommer gående uppför trappan. smidigt... och mina ännu smidigare kompisar lagom tills hon står ca 1.5 meter bort, och till fullo inom hörhåll, börjar fnittra och peka på mig och högt säga saker som att "oooj vad du är uppenbar nu för tiden, hihi" varefter de gör parodier på mig med glasartad blick och snett leende. och samtidigt kollar bort mot henne på ett otroligt osubtilt sätt. DÅ tittar hon på mig, så klart... yeah, det var ju det där med timing då... föredelen (ungefär den enda) är ju att hon garanterat lagt märke till mig nu. och att hon åxå knappast kan tvivla över min läggning...
alltså.. jag vill så gärna tänka på att hon faktiskt inte var min typ av tjej på att hon faktiskt inte såg ut som de tjejer jag brukar falla för eller attraheras av på att hon faktiskt inte var så där speciellt rolig oftast på att hon faktiskt gnällde väldigt mycket på att hon faktiskt inte var så där amazing i sängen på att hon vill döpa ett barn till ett namn som garanterat, utan tvivel, kommer åsamka det barnet mest mobbing i sverige på att hon var otroligt dålig på att höra av sig all the way through på att vi inte delar prioriteringar på att hon lyssnar på westlife ibland
såna saker vill jag tänka på. men det gör jag inte så ofta. istället tänker jag på att jag faktiskt gillade henne ändå. och på en dagdröm som inte realitetscheckats.
t.ex lär hon inte komma på den där festen, och gör hon det så lär jag inte stöta på någon annan utan mest kolla på henne, och stöter jag på någon annan så lär jag inte väcka hennes bekända svartsjuka, och skulle jag nu väcka svartsjukan trots allt, så lär hon inte agera på den och tala om det för mig, dra iväg mig och putta ner mig i en säng och hävda ägandebehov. så lär det t.ex. inte bli. men det är en väldigt bra (och icke-konstruktiv) dagdröm.
och det under lättar INTE att ha ägglossning just nu. ~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~ uppdatering: oaaaaääh!! just JUST när jag skrivit färdigt det här och börjat fokusera på att tänka på listan som ska få mig att tänka på att jag klarar mig bra utan henne - just då trillar ett qx-mail in från henne till mig. ett sånt där som är så där sött, och fint, varmt och nära. och så är hon sårbar just nu, och jag vill bara springa dit och ta hand om. och dessutom tänker hon visst kanske gå på den där festen. vilket aktiverar dagdrömmen, trots att hennes närvaro på den lär vara den enda av mina premisser som upfylls. oh fuck fuck fuck....
jaja, mobba mig bara... har införskaffat ett (dyrt) ex av Darin's senaste skiva. japp, DARIN's. och, det kan jag ju klargöra, att det är en julklapp . till en 8-åring. men det hjälper inte riktigt när till och med han som sålde den på najz prajz mobbar mig för inköpet. han: *flinar och slår in cd'n* oj..titta, du har fått en musikfråga! *kollar på datorn och hittar på allt eftersom* eeh..vad...heter..eh..första-sångerskan i..eeeh....Britney Spears..?
jättekul, jättekul . jag är medveten om att både Darin och Brittan är förknippade med skam i stora mått. Jag mobbar alla som lyssnar på dem åxå... well, han kanske var kaxig, men jag har i alla fall bättre humor :P
igår bakade jag pepparkakor med Sweetie-M. mest nöjd är jag över min pepparkaks gay-ängel. idag ska jag baka orgasmkaka till födelsedagsbarnet. det är inte meningen att verka huslig... men nu råkar det ju vara så att jag gör den bästa fucking orgasm-kakan i världen (jo, jag vet. den enda åxå. men ändå), och att alla bett mig mycket snällt om att göra den. hey, I'm about to make a whole bunch of girls moan (på riktigt), det är ett väldigt nobelt syfte. för det kan jag stå ut att stå i köket ett tag..
förresten så har PTHD-bruden börjat höra av sig igen.
(som i posttraumatiskahångelbruden med fyra, FYRA, tungpiercings som våldshånglade upp mig för typ 2.5 månader sen och sedan tvingade av mit mitt nummer. and I felt bad. for a week)
stavfel, är väl något som alla gör. I believe I do them all the time när jag har bråttom (som typ..här) systematiska stavfel...försöker jag lära mig tycka är charmiga.. typ alla som är så där söta, stora ögon, långt hår, ler och skriver "Igentligen" - varje gång. jag kan leva med det. även om jag - varje gång - vill tala om att det heter "Egentligen". men när PTHD-bruden oväntar sms:ar mig och dessutom systematiskt skriver "HÄLJ"..."som vi vad ska du göra i häljen?" "min förra hälj var mycket alkohol på".. well, nej...jag kan inte se att det är charmig längre då.. får dåligt samvete över det...men kombinationen blir bara för läskig. way to scary...
dilemmat ligger i om jag ska lägga in hennes nummer på mobilen.. I really don't ever wanna use is, and I really don't want to have it.. men jag blir ju lika rädd varje gång hon spontant hör av sig och jag inte fattar att det är hon förrän efter ett tags sms:ande fram och tillbaka...
efter att so far ha skrivit hemtenta i 1.5 dygn, tänkte jag att jag kan ta en paus, andas och fortsätta skrivandet på annat forum.. the classic story of the broked hearted? may so be it.
efter att ha varvat ångest (oro inför L.'s tystnad) med ännu mer ångest (inför tentaplugg) hade jag nått min personliga gräns och lite till. I had to know. What I wanted to know var dock att jag hade fel. Men det hade jag inte. att hon sagt till mig att ta det lugnt, andas, inte oroa mig, frågat varför jag såg nervös ut..jag tycker det..jag tycker inte hon skulle sagt det så. hon tog ifrån orden sin betydelse. vad blir de nu?
på min säng. jag sitter, vill titta ner, darrar inombords, men möter henens blick. har samlat allt det mod jag inte känner att jag har. säger orden. jag har funderat, jag börjar undra..undra vad du tycker och tänker nu.... hon ler, nervöst. säger jaa...vad tycker du? vänder på det. jag som måste våga igen. jag säger som det är, som jag tycker. jag tycker ju om henne... blundar. väntar. orden är ute. de är stora. jag är rädd. hon, fortfarande tyst, nervös, ler, osäkerhet. berättar om tid, om så mycket att göra, om att hon trodde att om hon bara fick tiden så..men att det borde ha hänt ändå om det varit så, och att det har inte gjort det. hade det varit så så hade det hänt, trots att tidne var borta från henne och oss. berättar om att hon tycker jättemycket om mig, att jag inte får tro något annat. men att hon inte blivit kär. att hon bara inte blivit det. hon är ledsen. det är jag med, men det säger jag inte. följer linjerna i täcket med mitt finger. nickar, ser ner. vi pratar. jag ser att hon är ledsen. hon ser det åxå, fast jag vill inte visa. inte visa, inte visa, inte visa, jag vet att det syns. hon pratar massor, frågar om hon borde sagt det innan, att hon inte vetat, tänkt att hon måste bestämma sig, måste veta. känt sig feg. jag vet egentligen inte hur mycket hon vet nu heller. fast hon sade att hon visste.. samtidigt 2 minuter senare vänder hon på det igen "men vad vill du?". jag frågar vad det spelar för roll vad jag vill, jag kan ju inte få henne att känna...förstår inte frågan. hon tystnar och förstår att det ju är så. jag kan inte bestämma när hon redan valt, vad skulle jag säga då? hon säger att hon vill vara vänner, att hon tycker om mig, igen. att hon inte tror hon kan ge mig det där stora förhållandet som hon såg hos sweetie-m och hennes pojkvän. jag förstår inte jämförelsen... det är annorlunda. så säger hon att vi kan väl prata fortfarande, vi kan väl höras på msn, vi kanske kan..vi kanske kan fortsätta så här? jag ser på henne att hon menar så här, som i faktiskt så här. så som vi har gjort. hon måste mena så, det finns ingen annan tolkning i hennes ord och ögon? jag blir förvirrad... hon är inte den som strular på det viset, som jag har förstått henne. men jag hör att det är så hon menar, fast hon inte säger orden. jag frågar vad hon menar..en lång, osäker, nervös harang som slutar med "som vänner"..men det lät inte som att det var så den började.. en nästan-kyss från henne när hon håller om mig i köket. mycket prat, jag fixar middag åt henne. var normal, var okey, var stark. visa inte! jag tror hela mitt kroppsspråk ljuger utan tårarna som bara finns på insidan. de kommer när hon gått. efter ta-hand-om-dig-vi-hörs-snart.. jag: mm..detsamma.hej... in på rummet. gråta. ringa mamma. inte så stor....
tystnad.
fast hon har börjat höra av sig igen nu. prata. jag, förvirrad, spelar som-vanligt-leken. men jag vet att hon nog vet, att det inte känns så på insidan.. naivt hopp, kanske hon ändrar sig. men det gör hon nog inte. det gör hon nog inte. faktiskt. det är lite jobbigt att hon faktiskt sett så mycket som jag inte sagt..att hon sett bitar som andra inte ser. bara helt av sig själv. sånt ger falsk trygghet i kombination med ord som säger att jag ska sluta oroa mig..
jag tänker, jag ger upp. jag flyttar hem, leker straight. då behövs inga känslor finnas med. spela ett spel, inte bry sig. men det kan inte vara så. 3 timmar efter hör jag av mig till fröken Hallsberg som stred för att jag skulle välja henne, inte L. skrev att hon hade rätt.. rätt när hon sade "jag tror inte hon kan ge dig det du behöver". vi ska ses, ta en öl, och prata. man kan lätt tro att det är återhämtat, att det bara var på ytan, sorgen. 3 timmar liksom... men så är det inte. det bara ser ut så...
